arvidfalk.se

Jens Holm (v), EU-parlamentariker. Foto: Jann Lipk.

EU vill gärna framstå som en ansvarsfull världsaktör. Men bakom retorikens rökpuffar agerar en aggressiv handelsresande för europeisk industri vars minsta bekymmer är fattiga länders välstånd. Det är dags att Sveriges regering inser det och höjer rösten i EU.

Den här veckan pågår det Europeiska Sociala Forumet i Malmö. Det är en sprakande politisk festival som samlar tiotusentals människor från världens alla hörn till diskussion om brännande globala rättvisefrågor.

De sociala forumen består av en brokig skara av människor och grupper. Det är också ett tydligt uttryck för den internationalism som präglar den globaliseringskritiska rörelsen. Det finns givetvis många olika nyanser, men det är en trots allt likheterna som lyser klarast. En av de gemensamma nämnarna är kritiken av dagens handelssystem och inte minst den handelspolitik som EU bedriver.

EU vill ofta och gärna marknadsföra sig som en handelsaktör i globala och regionala förhandlingar som står för positiva normer. EU förmodas bygga sin politik och sina åtaganden på principer om mänskliga rättigheter, demokrati och utvecklingsdimensionen. Den krassa verkligheten ser emellertid helt annorlunda ut.

I skarp kontrast mot all välmenande retorik styrs unionens handelspolitik i all väsentlighet av de stora företagens kortsiktiga kommersiella intressen. Målet är ökat marknadstillträde för europeiska produkter och tjänster och stabil tillgång till billiga råvaror för europeisk produktion.

I förhandlingarna översätts detta till krav på tredje land. EU begär massiva tullsänkningar av såväl industri – som jordbruksprodukter, avregleringar av tjänstehandel, skydd för utländska investeringar och urvattning av eventuella skyddsmekanismer för fattiga länder. Det är denna politik som EU driver i WTO. Det är denna politik som unionen med än större emfas försöker driva igenom med sin aggressiva Global Europe strategi för bilaterala frihandelsavtal.

Denna politik har gett upphov till motstånd bland sociala rörelser och många fattiga länder. Många utvecklingsländer har redan betydande erfarenheter av omfattande liberaliseringar och avregleringar av sina bräckliga ekonomier. De fromma löftena om ökade investeringar, sysselsättning och välstånd har ofta inte infriats. Vad som emellertid stått klart och som även konstaterats av återkommande rapporter från FNs utvecklingskonferens UNCTAD är att liberaliseringarna ofta lett till ökad fattigdom och kraftigt vidgade klyftor.

Det är förvånande och djupt beklagligt att Sverige som medlemsland oberoende färg på regeringen gett sitt ovillkorliga stöd till EU:s handelspolitik. Den svenske handelsministern har själv på möten i Bryssel talat om hur kommissionen ser Sverige som en naturlig allierad i den aggressiva handelspolitiken till skillnad från andra mer motsträviga medlemsländer.

Det är dags för nystart och omformulering av den handelspolitik som allt för länge bedrivits i Sveriges och EU:s namn. Det krävs en mer realistisk förståelse av handelspolitik. Liberaliseringar är inget mirakelmedicin för utveckling. Den svenska handelspolitiken borde vara mer i samklang med de önskemål som många fattiga länder och medborgare ger uttryck för, inte minst nu vid det Sociala forumet i Malmö.

Jens Holm (v), EU-parlamentariker

Läs även andra bloggares åsikter om EU, handelspolitik, WTO, Sociala forumet i Malmö och annat intressant.