arvidfalk.se

Ett antal teknokratiska politiker har med hårdhet och benägen hjälp från lobbyister lyckats skrämma igenom några kontrollerande lagar den senaste tiden. Fler är på väg. Det är lagar som inte folken vill ha och när de införs följer inte folket lagen. Höga värden står på spel. Först och främst demokratin och dess legitimitet. Därefter allas vår integritet.

Just nu gör de värsta teknokraterna allt för att köra över inte bara oss, utan även sina egna riksdagsmän.

Går detta igenom och river vi inte upp de lagar som redan etablerats blir den sammanlagda kontrollen över våra liv massiv. Dessutom, helt nya instanser kommer att börja agera både som polis, åklagare och domare.

FRA-lagen blev en väckarklocka i Sverige, även om den ringde för sent. Lagen pressades igenom medelst tvång, mobbning, hot, från regeringen gentemot flera riksdagsledamöter i åtminstone tre av de fyra allianspartierna.

Förutom FRA har en annan lag smugit sig igenom riksdagen, en lag som är oegentlig och tvingar varje förskolelärare, barnskötare och pedagog att agera kontrollpolis och åklagare. I praktiken även domare.

Regeringen har så envetet tjatat att fusket är så allmänt utbrett i våra trygghetssystem att de till sist fått igenom att mer kontroll måste till. Ingen vill att fusk utbreder sig i våra trygghetssystem, till slut kan de förlora i legitimitet. Trots att flera instanser kommit med motstridiga uppgifter, att fusket inte är så utbrett som regeringen påstår, fortskrider man. Regeringen har nu tvingat Försäkringskassan att i sin tur tvinga alla skolor och daghem att kontrollera närvaron av barn. I praktiken är det nu daghems- och skolpersonal som agerar domare om en förälder ska få rätt till tillfällig föräldrapenning vid vård av barn.

Försäkringskassan skriver: “Skyldigheten att styrka barns frånvaro innebär att en förälder som begär tillfällig föräldrapenning för vård av barn som inte har fyllt tolv år med intyg ska styrka att barnet har varit frånvarande från den förskola, det familjedaghem, det fritidshem eller den skola där barnet normalt vistas. Denna skyldighet gäller från och med den 1 juli 2008.
Intyg ska utfärdas av verksamheten där barnet normalt vistas. Rätten att intyga uppgifterna kan delegeras inom den berörda verksamheten…
…Den berörda verksamhetens skyldighet är att kontrollera uppgifterna och underteckna intyget.”

Jag har talat med över 40 personer som arbetar på skolor och daghem. Samtliga vittnar om att denna på dem ålagda kontrollfunktion helt strider mot deras rättsmedvetande.
Omkring 20 av dem har tagit det spontana initiativet att så att säga blunda när de skriver på blanketten. En säger: “Jag vill inte se vilka datum föräldern skrivit i. Det är inte min uppgift att kontrollera detta. Dessutom förstör det allt vi metodiskt försöker bygga upp i vår verksamhet, sådant som förtroende, tillit. Ansvar. Vad blir vi vuxna för förebilder till barnen om vi tvingas kontrollera varandra på det här sättet? Vad växer de upp med för syn på vuxna och samhället?”

Jag har talat med en rektor. Hon säger:
- Hur kom uppdraget till min skola? Jag går efter mina styrdokument bla, skollag, läroplan och kursplan. Allt detta rör pedagogik och utveckling av barn. Det här kravet på oss som nu kommer från regering/riksdag, men rent praktiskt från Försäkringskassan har inget med pedagogik att göra. Jag kan inte se annat än att vi tvingas agera polis och domare. Är det denna värdegrund vi ska förmedla till våra elever, att vi inte litar på varandra och inte har förtroende?

Problemet för skolan faller ut i två delar, dels blir det ökad administration, dels upplever personalen att de handlar fel och rättsvidrigt när de tvingas utföra kontroller som är helt i strid med deras verksamhet.

En annan rektor jag talat med har sagt åt sin personal att lösa bekymret med den ökade arbetsbördan på så sätt att de helt enkelt skriver på in blanco. Denne rektor tar alltså sin personal i försvar när de på detta sätt vägrar att genomföra denna – i deras tycke – ovärdiga och felaktigt ålagda kontroll av barnens föräldrar. Samtidigt minskar man på så sätt den nya administrativa bördan till ett minimum.

De personer jag träffar i skolvärlden anser de att lagen blir kontraproduktiv och förstör deras arbete som pedagoger där förtroende mellan skola och förälder är en viktig del. Lagen underminerar de mellanmänskliga relationer som är nödvändiga mellan föräldrar och skola.

Rektorn fortsätter:
- Regelverken skulle bli mindre med den här regeringen. Det är precis tvärt om. Plötsligt kommer regler från helt fel håll och ska styra vår verksamhet. Dessutom strider det mot vårt huvuddirektiv, att enbart syssla med pedagogiska ting.

Lagen andas misstro, mot hela svenska folket, men kanske värst är att skolan ges en för verksamheten helt främmande uppgift. En del invänder, försöker trivialisera problemet, att skolan trots allt endast har getts en enda enkel ny funktion, att verifiera frånvaro, men denna så kallade “administrativa teknokratiska detalj” har visat sig få ödesdigra konsekvenser för pedagogerna i deras dagliga möte med föräldrarna. Förutom att den strider mot huvuddirektivet.

Det verkar som om staten kräver inte bara en orimlig sak av pedagoger och personal i skolan, utan även en sak som strider mot statens eget huvuddirektiv. Skolpersonal jag talat med hävdar entydigt att de inte ska vara en kontrollinstans, utan en plats för lärande.

En rad insändare i lokalpressen visar att denna fråga rör djupt i folkleden. Man frågar sig; hur kan sådana här lagar passera genom vår riksdag, både FRA och denna nya oegentliga kontrollfunktion som skolan blivit ålagd?

Fler lagar är på väg, närmast det som kallas telekompaketet och just nu mals genom EU.
Det handlar återigen om en från början vällovlig vilja att bekämpa brott, bland annat fildelning. Men förslagen som bereds har fått slagsida. Främst är det lobbyister från musikindustrin som lyckats påverka förslagsställarna i oanad riktning.

Går direktiven om telekompaketet igenom kommer ytterligare instanser att bli poliser. En del av dessa instanser vill bli polis och domare, de har slagits för det. De kan då ännu mer kostnadseffektivt tillvarata sina vinstintressen.

I grundförslaget står det nu att alla Internetleverantörer måste övervaka alla sina användares all trafik – eftersom det är de som skall varna och sedan stänga av folk som sysslar med fildelning eller annat som kan anses brottsligt. (Jag lyckas tyvärr inte se var gränsen för brott eller brottsmisstanke går, om det ens finns en gräns för brottsmisstanke. Dokumentationen är snårig och svår).
Dessa privata företag blir i ett troligt scenario polis, åklagare och domare i ett. Dessutom mot sin vilja. Och utan möjlighet för den avstängde att överklaga. Det finns ingen föreslagen instans att överklaga till. (Såvitt jag ser).

Går direktiven kring upphovsrätt igenom kommer privata företag (främst musikbranschen) utan brottsmisstanke och domstolsbeslut få tillgång till enskildas kommunikation så att samma företag kan utöva vad som kan liknas vid myndighetsmakt.

Denna värld av automatisk kontroll och misstänksamhet håller en del teknokratiska politiker att bygga. Men det finns motstånd. I hård motvind fanns det åtminstone sex folkpartistiska kvinnor som försökte stå emot FRA-lagen. ytterst ensam i moderaterna stod riksdagsmannen Karl Sigfrid. Han tvångskvittades ut så att han inte kunde rösta i kammaren.
Så ser det ut i Sverige. Det som är på väg i EU har jag svårt att greppa eftersom alla dokument ännu inte är översatta.

Vi har att hantera dessa teknokrater och deras lagförslag. Fort. För demokratins skull.

Ett nytt slags samarbete över partigränser verkar i mina ögon nödvändig. Demokrater, sanna demokrater, har att börja hjälpa varandra, oavsett partifärg.

Anders Widén, Författare, fd journalist, bloggar på http://djingis.blogspot.com/