arvidfalk.se

Jag kommer ihåg en dag då jag satt med Jytte Guteland i medierummet på SSU-förbundets f.d. expedition i Skanstull och vi skulle intervjuas. Hon skulle prata om veckans uppmärksammade händelser och välja tre varningssignaler. En av de tre varningslamporna hon valde var Jan Björklunds hammare som då just hade fått en form till sig och som verkade väldigt benägen och intresserad av att få användas i praktiken. Nu, några månader senare har den börjat användas praktiskt och rädslan och oroligheten bland barn och ungdomar över att träffas av hammaren är otroligt stora.

I Jan Björklunds värld där konkurrensen är det bästa begreppet har bara de bästa rätt att lyckas och fortsätta drömma om ett framgångsrikt framtida liv, i den världen får man bara en chans att lyckas och om man pga olika omständigheter missar den chansen ska man skylla sig själv och försöka på egen hand bygga upp sitt liv och sin framtid. Samhället ska inte bry sig om den som misslyckats, ingen komvux som betyder en andra chans ska vara verksam och man måste så fort som möjligt hitta ett jobb, var som helst i landet för att inte enligt borgerlig mening vara en samhällsbörda. Utbildningar som leder till jobb med lägre krav på kvalifikationer är onödiga för de subventioneras ju av skattepengar, pengar som enligt MUF:s mening är stulna från folket under de socialdemokratiska regeringarna. En vän till mig fick avbryta sin utbildning halvvägs när borgarna tog över Rosenbad och hans ett år på utbildningen var ett år i kategorin bortslösade år då han inte hade någon nytta av en halv-utbildning. Åt sitt öde skrattade han och undrade “Vem vill anställa en halv-skräddare?”.

Det om ungdomarna men det är egentligen barnen i lägre åldrar som utsätts för det mesta av Björklund-hammarens slag. Betygsliknande omdömen ska enligt Jan Björklunds vilja vara aktuella så tidigt som i första klass för att segregering och kategorisering av barnen ska ske så snart de tagit första steget i skolvärlden. Han tycker mycket synd om de barnen som kommer från överklassfamiljer med akademiska föräldrar och som i den socialdemokratiska skolan på ett indirekt sätt tvingas sitta och plugga tillsammans med barn från lägre samhällsklasser vars föräldrar inte gått högskolan och inte har miljoner i sina bankkonton. Därför skyndar han på utökning av antalet friskolor så att överklassbarnen ska bli frälsta från de, stökiga, störande och inkompetenta kommunala skolorna. Det är så att när barn inte känner till varandras betyg bryr de sig inte så mycket om vem man ska umgås med och det vill Jan Björklund ändra på och göra det lättare att välja kompisar som ligger i samma nivå som en själv. Första klassen ska vara början på segregationen som enligt Major Björklunds önskan ska fullbordas i klass 3 då riktiga betyg ska införas.

Jan Björklund är dock inte så orättvis för han vill att konkurrensen elever emellan måste ske på likvärdiga villkor, investering i stöd-lärare för dem som har svårt i skolan är orättvist då den bidrar till en ojämlik konkurrens enligt den nyliberala marknadsekonomins principer när en del av eleverna får extra stöd. Lösningen är hammaren, de skoltrötta barnen som hamnat efter får streck i betygen ifall de är borta från några lektioner, anledningar till frånvarandena behöver inte lyssnas på. Lärarna får enligt ett nytt förslag möjlighet att skicka sms till föräldrarna så fort ett barn är borta från en viss lektion, vid fler frånvaranden ska polisen gå hem till de frånvarande barnen för att hämta dem till skolan. Betyg i ordning och reda är den ultimala lösningen på stökigheter och den korrumperade socialdemokratiska skolan, anser Major Björklund. Björklund-hammarens slag är dock värre än någon annan hammare då dess slag följer med de utdömda eleverna genom hela livet i form av streck i betygen.

Jag satt och funderade på hur populisten Björklund, som för övrigt fick utmärkelsen “årets populist” av SSU:s jurypanel, tänker när han anser att alla de som hamnar snett kan spikas tillbaka till “den rätta platsen” med tvångsmedel. Bläddrande dagens metro kom jag omedvetet fram till artikeln som handlade om en hjältemodig lärare vars lösning på skolk är raka motsatsen till Jan Björklunds och som har fått skolket på Rörsjöskolan i Malmö halverat under sitt ett år långa vistelse. Lars Lundgren heter läraren som med samtal och diskussioner motiverar eleverna att inse den oumbärliga nödvändigheten i skolan om man vill ha en bra framtid. Enligt honom är det väldigt bisarrt att utsätta barnen för experiment och dra ett streck i deras betyg som följer med dem under hela deras liv och som kommer att påverka varje steg de tar mot arbetsmarknaden.

Barn på 10-16 år är inte mogna nog för att riktigt förstå det hela med vuxenlivet och att vara så grym mot dem är tortyr. De har rätt till omtanke, till skolning på ett konstruktivt sätt där de ska övertygas till att tänka på studierna och bilda sin framtid. Barnen mår bäst av att de vuxna ger en konstruktiv bild av framtiden och låter dem vara barn samtidigt som de genom studierna tar stora steg mot vuxenlivet. Genom att utsätta dem för påtryckningar i livets tidiga skeden berövar vi dem deras längtan efter att bli vuxna och förverkliga sina drömmar. Motivation och inspiration kommer knappast från hammare, de kommer från uppskattande och vänliga ord som exempelvis Lars Lundgren använder sig av.

Det är nog dags att regeringens största populist, Jan Björklund ser lösningar i annat än tvångsmedel. Han måste inse att hans hammare inte är någon lösning utan att den spikar barnens och ungdomarnas liv snett för hela livet.

Reza Javid, Örebro, www.s-info.se/javid