Överlever partierna nya folkrörelser?
By Redaktionen • Sep 24th, 2008 • Category: Debatt
Det politiska landskapet förändras och jag vet inte om partierna riktigt hinner med. Bloggbävningen är ett bevis på detta, Reclaim the streets ett annat och jag tror att det kommer fler tecken vartefter tiden går.
Själv står jag någonstans mittemellan alla. (s)-märkt blev jag efter att noga penetrerat de olika politiska partiernas program men skulle jag kunna klassificera mig som något annat så skulle det vara en socialliberal BoBo.
BoBo, Bohemian Borgouise, Borgerlig bohem.
Det vill säga, konservativ i klädsel och vanor men delar till fullo arbetarrörelsens jämlikhetsideal, respekten för arbete och solidaritetslöftet samtidigt som jag är bohemiskt lagd i allmänhet. Extremt bohemisk säger mina nära med ibland en viss irriterad skärpa i rösten. Vissa andra benämner BoBo som intelektuell vänster, andra champagne-socialism men jag anser att det är att göra livet för enkelt för sig (f.ö. dricker jag inte alkohol). Att vara socialliberal borgerlig bohem är något helt annat i min värld.
En socialliberal borgerlig bohem…..
Går det ihop? Ja i min värld gör det det. Spendera lite tid med att granska en av liberalismens grundprinciper, John Rawls ursprungsposition som säger följande:
”Första principen: alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att andra har ett liknande system av för alla lika stora friheter.
Andra principen: sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är både
a) till största förväntade fördel för de minst gynnade och
b) knutna till ämbeten och befattningar som står öppna för alla under förhållanden som ger alla skäligt jämngoda möjligheter. ”
Lägg de sedan vid sidan av första halvan av det fackliga löftet
”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.”
I grunden säger dessa samma sak. Att vara socialliberal är att vara socialdemokrat om man menar allvar.
Det politiska landskapet har sannerligen förändrats eftersom jag känner väldigt lite gemensamt med t.ex. vår förre partiledare Göran Perssson, absolut ingenting gemensamt på vare sig dagspolitisk och ideologisk grund med Fredrik Federley (som företräder en historisk allierad i form av ett folkrörelseparti) men desto mer med Josefin Brink (v). Christina Axelsson (s), Mina Moderata Karameller och den hädangågne Gösta Bohman (m) den senare som trots sin värdekonservatism uppvisade en stor kärlek till människan och naturen.
Men, gemensamt för alla dessa är att de är ytterst fria själar som buntas ihop med varandra i partier. Detta förklarar även hur frågor som FRA-lagen och pensionsreformer skär genom partier och samhällsskikt. Hur enstaka frågor skapar folkrörelser med längre eller kortare livslängd.
Det är ur dessa perspektiv jag tror vi måste utmana oss själva och fånga upp frågor som skär genom dom olika partierna. Alternativet är att vi på sikt måste rita om den politiska kartan.
Det viktiga för oss och alla dessa rörelser är egentligen att skapa en känsla av sammanhang. Att vara med, kunna påverka och bli sedd.
Och i förlängningen skapa ett utrymme där även jag kan bli accepterad för den jag är, en socialliberal borgerlig bohem.
Johan Westerholm (s)
Ordförande ESP/PES Sthlms län, Norrtälje AK Styrelse, Bloggar på Mitt-i-steget.
Redaktionen is
Email this author | All posts by Redaktionen
Svaret på frågan i rubriken, överlever partierna nya folkrörelser, har vi väl redan fått och det svaret lyder, ja det gör dom.
Johan talar om Centern som ett ”folkrörelseparti” men det finns inte längre några folkrörelsepartier och det är på så vis dom har överlevt.
Partierna har helt enkelt överlevt genom att konvertera från att ha varit folkrörelser till att bli skattefinansierade organisationer med hjälp av ett allt större partistöd
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_politiska_partier_i_Sverige_efter_antal_medlemmar
Se ovanstående länk till en lista över medlemsantalen i de politiska partierna från 1962 och framåt.
Särskilt tydlig är utvecklingen inom Socialdemokraterna som en gång var folkrörelsepartiet framför alla andra. S har gått från 1,2 miljoner medlemmar 1979 rill 0,1 miljoner medlemmar vid senaste årsskiftet. Vilket medför att det en gång så mäktiga Sveriges Socialdemokratiska Arbetarpartie numera är en organisation med färre medlemmar än Skattebetalarnas Förening. Smaka på den.
Det största tappet gjordes givetvis när kollektivanslutningen upphörde men det är intressant att notera att tappet fortsatt även därefter och att om de senaste årens utveckling fortsätter så är Socialdemokraterna ett medlemslöst parti om ca 5 år. Helt medlemslöst blir man förstås inte men kvarvarande medlemmar kommer antagligen bara att vara dom som måste vara med pga sitt jobb som riksdagsmän kommunalpolitiker mfl. Men det gör antagligen inte så mycket om man bara ser till att ha kontroll över respiratorn dvs partistödet.
Vi ska komma ihåg att när partistödet infördes för länge sedan så var syftet att göra partierna mer fristående från ekonomiska intressen som kunde vara både företag och fack och andra som hade pengar och intresse av att påverka politiken.
Men meningen var nog aldrig att göra partierna oberoende av sina medlemmar som nu skett.
Vilken är då framtiden bortom folkrörelsepartierna?
Junilistan kan tjäna som ett exempel (men det finns förstås fler).
En fd professor en finansman och några till har idéer. Professorn skriver ihop ett partiprogram (vilket tydligen gick rätt snabbt) och sedan presenterar man sitt erbjudande för väljarna. Inga ”rådslag” och liknande processer utan ett kunderbjudande helt enkelt som du kan anta eller strunta i. .
Vi får se vad som händer men folkrörelsepartierna som vi kände dom finns i alla fall inte längre. Vila i frid.
Hej John, där kom du med den betraktelsen
Det enda “märkliga” med det du säger är att du är socialdemokrat. Men i och för sig belyser det ju hur oprecisa och vacklande (snällt sagt) dagens partier är.
Eller, som jag driver min tes, de är mindre intresserade av att förverkliga eventuella ideologier än av att erövra makten i sig. Drar därigenom till sig allehanda människor som ofta inte heller styrs av ideologi utan av maktbegär (karriärlusta). Så blir det som det blir.
Medan vi som har en mer el mindre uttalad ideologisk bas, vi står där och hittar inget parti som motsvarar vår grundsyn. Bara fragment här och där, men inget att lita på.
Nej, Johan, du är inte socialdemokrat. Du är medlem i sosse-partiet, likt många andra som egentligen inte är sossar.
Du är socialliberal, så långt jag kan se. Men därmed har vi samma problem. Jag känner inte igen mig i folkpartiet idag. Liksom så många andra.
Tyvärr kommer väl de gamla partierna, numera helt utan ideologiska kompasser, att överleva ett tag pga överdimensionerade partistöd. De är en del av staten, tillvaratar inte medborgarnas intressen och ideer.
Frågan är hur länge det kan fortgå?
Sossepartiet är ju mindre idag än vad “mitt” fp var på 50-talet, i medlemstal. Att partierna inte är representativa för sina väljare är ju uppenbart. Därför lever de dock osäkert (förutom ekonomiskt då…)
De nya partier som kan uppstå kommer att se helt annorlunda ut. Men hur vet vi inte.
Men jag hoppas ju på att de ska vara nära medborgarna. Och ha ideologiska kompasser.
Folkrörelsen är död. Leve folkrörelsen!
Det kanske är så att när samhället ritas om, så måste också folkrörelserna ritas om. Men hur gör vi det ? Hur hittar vi nya vägar? Är det genom medelmsskap i ett parit man bäst uttrycker och manifesterar sin åsikt.? Det föregår en massa folkrörelser, man går med i olika intressegrupper, man skriver på upprop, man bloggar, var kommer socialdemokratin in här?
Det sägs att de stora berättelsernas tid är förbi. Är socialdemokratin en sådan stor berättelse, en saga om hur det goda samhället skapas. Ja det kanske är så socialdemokratin har skapat det goda samhället, kan man hävda, men sen då? Hur gör vi nu? Vad är nästa steg? I ett samhälle som vårt där de allra flesta vant sig vid en hög standard och en tro på att allt ska bli bättre. Men bättre för vem, och varför? När vi nu översköljs av information och budskap hur urskilja de stora ideerna om det goda samhället. Går de att läsa av i skattesatser, i antalet vuxna per barn i förskolan, i fastighetsskatt och SL taxa? Jo vi kanske som läst berättelserna om de stora ideologierna och tagit ställning. Men alla andra?
I en tid där den enskilde individens val ( av allt från elbolag till skola) är synnonymt med frihet hur hävda fördelarna med organisering och medlemmskap i ett parti eller ett fackförbund?
Ja, tja… Jag tror du sätter fingret rätt bra på varför jag gick ur partiet. För många BoBos. Med för mycket makt. Som marxist har man inte mycket att hämta i sossarnas politik mer.
re: Nicklas Eriksson
Men som Marxist, vad hade du att göra i Socialdemokraterna överhuvudtaget. Du borde i stället ha gått med i Centern som i vart fall under en period styrdes av en Åsa-Nisse Marxist.
Sedan Socialdemokraterna dels gav upp tanken på Meidners fonder och dels gav upp den fulla sysselsättningen som det övergripande målet för den ekonomiska politiken (vi talar alltså om Palmes tid nu) så har väl en Marxist inte haft något att hämta i det partiet.
Jag undrar om inte många av er vilsna helt enkelt är konservativa. När jag läser det du skriver Johan så anar jag samma konservatism som jag så ofta anar hos det svenska folket. Konservatismen är dock ett helt missförstått och missbrukat begrepp i Sverige. Någonstans efter vägen kom den att uppfattas som överklassens ideologi, men om ni ser er om i världen så ser ni att den inte är det utan folkets i konkurens med socialismen. Ett annat missförstånd är att konservatismen skulle ligga längre till höger om liberalismen, men den är ju egentligen något tredje helt eget. Jag tror att många av er som kallar er socialliberala egentligen är konservativa. Tyvärr finns idag inget parti som för en konservativ agenda. När KD varit som störst har det dock varit främst värdekonservativt.
Partistödet är en styggelse. Inte nog med att det är moraliskt korrupt att använda mina skattepengar för att pracka på mig politiska idéer, det skapar det politiska system vi har idag. Snart utan medlemmar eller inflytande från andra än insiders.
Hanna, varför skulle det ens vara önskvärt att förändra något? Se där kärnan i radikalismens eländighet. Radikala ideologier letar ALLTID efter något att ändra på även då inget är fel.
Till populisten. Kalla mig gärna radikal. Det är förändringar som skapar rörelse. Stagnation leder inte framåt. Samhället förändras runt omkring oss i snabb takt. Om det är bra eller inte kan alltid diskuteras, om förändring alltid leder till något bra kan ju också diskuteras, men om vi inte levde i förändring hade vi inte uppfunnit hjulet eller utvecklats till det vi är idag. Sedan kan man alltid se på saker från olika perspektiv. Det som är en bra för mig kanske inte är bra för dig. Att jag kan köpa en tröja på HM för 79.90 kan vara bra för min plånbok, men om man börjar se hela tillverkningsoch transportkedjan som är nödvänding för att jag ska kunna köpa mina billiga kläder är det mycket som kan ifrågasättas.
Jag tror att man måste ifrågasätta kategoriserandet, alltså den benägenhet vi har att beskriva våra åsikter utifrån fasta kategorier. Som socialliberal, konservativ, eller radikal. Vad betyder dessa ord idag? Är det levande ideologier som kan placeras in i olika partibeteckningar, eller är gränesen kanske flytande.
Jag ser mig själv som radikal, i väldigt många frågor och sammanhang, men ibland är jag mycket liberal i mina åsikter och ibland tom lite konservativ.
Där tror jag också att folkrörelserna har en framtid, men kanske inte på det sätt vi har vant oss vid. Jag tror det är nödvändigt med nya former, och ett ifrågasättande av de stora ideernas kategoriserande.
Ett exempel är återigen FRA debatten som skär genom alla partier och genom alla ideologier.
Där kan man tala om folkrörelse i nya former. Det ger i alla fall mitt radikala hjärta hopp om framtiden.
[...] Karameller igen | A World of Trash and Treasure | Olofs blogg igen | Kakbit | Blogge Bloggelito | Arvidfalk.se #4 | Farmorgun i Norrtälje | Anitas hobbyblogg | Lokesson | Blågrön Röra | Steve Lando | [...]
[...] Karameller igen | A World of Trash and Treasure | Olofs blogg igen | Kakbit | Blogge Bloggelito | Arvidfalk.se #4 | Farmorgun i Norrtälje | Anitas hobbyblogg | Lokesson | Blågrön Röra | Steve Lando | [...]
Vad det ser ut som, är att det växer fram en ny politisk arena. Där parti och blocköverskridandet, i olika frågor, har en större betydelse. Än vad som föreligger nu. Det är snarare de opolitiskas samhälle, vilket är det som växer fram.
När missnöjet och misstron, mot det nuvarande politiska sytemt. Är lika stort, oberoende av politisk tillhörighet.
[...] september Överlever partierna nya folkrörelser? Gudmundsons medicin mot [...]
[...] Karameller igen | A World of Trash and Treasure | Olofs blogg igen | Kakbit | Blogge Bloggelito | Arvidfalk.se #4 | Farmorgun i Norrtälje | Anitas hobbyblogg | Lokesson | Blågrön Röra | Steve Lando | [...]