Regeringen har redan infört första steget mot stasiland – i skolan
By Redaktionen • Sep 20th, 2008 • Category: Debatt
Regeringen har redan infört första steget mot stasiland – i skolan.
Rektorer anser att en utväg är civil olydnad.
Sveriges inre kabinett, bestående av de fyra partiledarna i det borgerliga blocket, tror att folk fuskar så mycket att vi måste sätta alla klutar till för att stoppa fusket.
Det är inte bara lagen om FRA man lyckats tvinga igenom. Man har även tvingat igenom en lag som till sin struktur helt liknar stasis regelverk i gamla östtysklan. Det sker i svensk skola idag.
Många delar uppfattningen att man bör stävja fusk i våra trygghetssystem, annars kan deras legitimitet komma att ifrågasättas. Men det ska vara rätt instans som kontrollerar fusk, eller får uppdraget.
Så är det inte nu. Precis som i gamla östtyskland där man ville ha kontroll på medborgarna genom att ge så att säga fel instans i uppdrag att utföra kontroll, så händer samma sak i detta nu i Sverige.
Jag ser det när jag är ute på skolor och håller föredrag. Först förstod jag inte vad lärarna gnölade om i lärarrummen, men nu förstår jag.
De har fått en ytterst märklig arbetsuppgift sig påtvingad.
Min hustru, som är rektor, är lika arg hon och säger att det här nya påfunder omöjligt kan höra till hennes uppdrag.
Jag har även hört mig för hos andra rektorer – och de säger samma sak.
- Vårt uppdrag är att pedagogiskt. Vi ska ta hand om barn och utbilda dem. Nu har vi otroligt nog fått i uppdrag att kontrollera att barnens föräldrar inte fuskar med sina försäkringar. En arbetsuppgift som ligger helt utanför vårt verksamhetsområde och uppdrag som pedagoger.
Rektorer jag har talat med genomför faktiskt en form av civil olydnad. De har vägrat att köpa in stämplar att stämpla blanketterna från Försäkringskassan med.
- Det ingår inte i mitt pedagogiska grunduppdrag att stämpla sådana papper. Alla pengar jag har behövs till läromedel och personal, säger en rektor som vill vara anonym.
En annan rektor jag talat med har sagt åt sin personal att lösa bekymret med den ökade arbetsbördan på så sätt att de helt enkelt skriver på in blanco. Denne rektor tar alltså sin personal i försvar när de på detta sätt vägrar att genomföra denna – i deras tycke – ovärdiga kontroll av barnens föräldrar.
- Det är verkligen inte mitt uppdrag att kolla föräldrar på det här sättet, säger en arg lärare till mig som vill vara anonym. Enligt henne är blanketten dessutom vidrigt formulerad. Det står att skolan/läraren ska godkänna att barnet har varit sjukt, så att föräldern kan få rätt till sin ersättning för vård av barn.
- Helt sjukt! Jag, en lärare ska godkänna om ett barn har varit sjukt. Ett barn som inte ens varit här så att jag kan titta det i halsen, vilket för övrigt inte riktigt är min proffession. Och tänk om jag bedömer fel. Är det jag som kontrollant som då får straff, eller vad vill regering och riksdag med detta egentligen? Det här är helt sjukt. Det är ingen arbetsuppgift för en lärare!
Förvirringen är stor på våra skolor. En rektor på en stor skola sitter och räknar om de måste anställa ytterligare personal som kan ta hand om alla dessa blanketter de nu måste fylla i.
- Regelverken skulle ju bli mindre med den här regeringen. Det är precis tvärt om. Dessutom jobbar vi i hård motvind eftersom vår skolminister envisas med att säga att vi bedriver flumskola. Jag vet inte vad som är flummigt längre. Jag trodde verkligen vi hade ett pedagogiskt uppdrag. Inte att vi var en statens förlängda arm med uppgift att kontrollera barns föräldrar.
En rektor, som ännu vill vara anonym, eftersom han ännu inte hunnit sätta sig in i vad lagen egentligen säger, uttryckte en önskan att jag skulle skriva om detta och att jag samtidigt skulle uppmana alla skolor till civil olydnad. Att helt enkelt skriva på in blanco så att föräldrarna får sina sjukpengar.
- Min personal är utbildade pedagoger. De kan omöjligt avgöra med telepati om ett barn har varit sjukt i hemmet eller inte. Vill regeringen att vi ska åka hem till folk och kontrollera, eller vad? Ett löjets skimmer lyser över det här. Det är ovärdigt och ogenomtänkt. Det är verkligen inte skolans uppgift att utföra sjukkontroller i hemmen för att säkerställa sjukdom.
Anders Widén, Författare, fd journalist, bloggar på http://djingis.blogspot.com/
Redaktionen is
Email this author | All posts by Redaktionen
Tack!
Var är det etablisserade motståndet mot denna regering, den som opposition och media borde bedriva?
Arvid Falk´s röst lär inte gå obemärkt förbi vare sig hos FRA-spanarna eller dom som sitter i regeringskansliet.
Kampen har bara börjat!
På temat “stävja fusk” och att ge “fel instans i uppdrag att utföra kontroll” har Gunnar Hökmark lagt ett förslag i Europaparlamentet om att skapa en Uppförandeavdelning på Post- och Telestyrelsen (PTS).
Denna skattefinansierade Uppförandeavdelning ska ha som uppgift att främja “the dialogue between undertakings providing electronic communications services and networks and creative content industries in order to foster joint-industries solutions, including codes of conduct.”
Jag ser framför mig hur Antipiratbyråns Henrik Pontén uppfostrar Bahnhofs Jon Karlung i vett och etikett på Internet.
Mer/alla förslag här: http://www.laquadrature.net/wiki/Telecoms_Package_Plenary_Voting_List
Peter. Ja, kampen har sannerligen börjat!
Den här regeringen har ingen som helst sans i kroppen.
Erik Josefsson. Intressant parallell! Men jag måste erkänna att jag inte begrep ett jota när jag följde länken!
Tids nog lär jag väl förstå – och om inte får du sätta mig in i det hela!
Jag kollade blanketten som man kan hitta ett referensex av hos Försäkringskassan. Förstås inte vad som är vidirigt med den, står inget om att läraren skall bedöma hälsotillstånd. Man kan använda stämpel men behöver inte.
Visst innebär det merarbete – det skall kritiseras, men dina källor verkar ju “helt blåsta” om det nu inte finns någon annan version av blanketten som jag inte hittat.
Anders, fantastiska Mark Klamberg har börjat reda ut telekompaketet på ren(are) svenska: http://klamberg.blogspot.com/2008/09/europas-socialdemokrater-liberaler-och.html
Hej Peter. Jag har ringt en av rektorerna, fick inte tag i läraren som kanske var mest upprörd.
Detta kom ut av vårt samtal.
Så här skriver försäkringskassan på adressen http://www.forsakringskassan.se/privatpers/foralder/intyg/index.php
“Skyldigheten att styrka barns frånvaro innebär att en förälder som begär tillfällig föräldrapenning för vård av barn som inte har fyllt tolv år med intyg ska styrka att barnet har varit frånvarande från den förskola, det familjedaghem, det fritidshem eller den skola där barnet normalt vistas. Denna skyldighet gäller från och med den 1 juli 2008.
Intyg ska utfärdas av verksamheten där barnet normalt vistas. Rätten att intyga uppgifterna kan delegeras inom den berörda verksamheten…
…Den berörda verksamhetens skyldighet är att kontrollera uppgifterna och underteckna intyget.”
Det är denna text en mina uppgiftslämnare vänder sig emot.
Rektorn frågar:
- Hur kom uppdraget till min skola? Jag går efter mina styrdokument bla, skollag, läroplan och kursplan. Allt detta rör pedagogik och utveckling av barn. Det här kravet på oss som nu kommer från regering/riksdag, men rent praktiskt från Försäkringskassan har inget med pedagogik att göra.
- Jag är upprörd. Jag kan inte se annat än att vi ska agera polis. Är det denna värdegrund vi ska förmedla till våra barn och elever, att vi inte litar på varandra och inte har förtroende?
[...] Hartman | In The Pendent Christina Meltin Westerlund skriver som vanligt utmärkt om SD. På Arvid Falk skriver Anders Widén träffande om skolpolitiken och alliansens fokusering på vissa frågor. [...]
“Måste lämna fingeravtryck för att äta i skolmatsalen”
Det är vad eleverna i Uddevalla gymnasium, har fått göra sedan 1997.
En ligt en artikel i; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1673627.svd
Visst är det så att detta andas mistroende och visst är det så att skolan ges en för verksamheten helt främmande roll. Men, det är samtidigt så att skolan inte ges någon annan funktion än att verifiera frånvaron.
Att det utfärdas intyg innan ersättningar av olika slag betalas ut är ju inget ovanligt. Om vi kan leva med en ren angiverilagstiftning som den om att revisorer kan i vissa fall är skyldiga att anmäla sina kunder till åklagare så torde detta intyg inte vara något principiellt juridiskt problem.
Den skola där den rektor jobbar som uppmanade till civil olydnad innan han ens läst bestämmelserna utfärdar säkert redan nu en massa intyg varje år.
Att hävda att ”Regeringen har redan infört första steget mot stasiland – i skolan” är en grov överdrift. Det enda parti i Sverige som någonsin på riktigt tagit ett steg mot ”stasiland” torde väl vara Socialdemokraterna genom den åsiktsregistrering genom Socialdemokratiska Arbetsplatsorganisationen, SAPO bedrev.SAPO var ju partikontrollerat och stod helt utanför riksdagens kontroll. Det var ”stasiland” men knappast detta.
Thomas Hartman, tack för suport och flaggning om Christinas skriveri om SD. Jens O din länk kompletterar bilden på så sätt att man verkligen kan börja undra över människans otroliga kontrolliver – och att vi är så snara att ta till teknik för att kontrollera, fortare, bättre mer.
En filosofisk fråga reser sig mitt i detta: Var hamnar vi till slut om vi inte reflekterar – och väljer vad vi verkligen vill.
Peter Karlberg, Lars-Olov:
Som ni båda säger på lita olika sätt; Man ska inte ropa på vargen.
Samtidigt vill jag inte sätta mig på höga hästar och inte skriva om människors kända oro. Det var denna oro och inget annat jag försökte lyfta fram i mitt debattinlägg.
Det hände sig att jag stod inför en människa som upplevt DDR. Hon påstod att allt “var så fint” och “alla ville det här för allas bästa”… Vad hon menade var att kretsen att leva i krympte på ett omärkligt sätt. Lag lades till lag, lades till lag. Till slut genomsyrades hela samhället av kontroll och det kom inte som ett klubbslag. Det var det som var det hemska. Att det smyger sig på.
Allt mitt forskade kring hur Djingis Khan kunde ta makt och sedan skapa det största imperium världen skådat pekar också på att förarbetet ofta är av smygande art…
Frågan är hur sådana här lagar får passera vår riksdag, alltså både FRA och denna rätt oegentliga kontroll som skolorna nu har blivit ålagda. Fler lagar är på väg som är eller tangerar att vara integritetskränkande…
Hur ska vi yla? Det verkar som åtminstone det inre kabinettet, av regeringen helt har fjärmat sig, inte bara väljarna, utan även riksdagen!
Hur tar vi upp detta till debatt utan att skjuta oss själva i foten?
Anders:
“Hur tar vi upp detta till debatt utan att skjuta oss själva i foten?”
Det är vad vi gör just nu, genom att ta upp frågan till diskussion.
Jens O:
Jag håller fullständigt med – och hela idén bakom Arvid Falk är just debatten, att man börjar prata och samtala i ena änden – och ut ramlar vi lite klokare på andra sidan, där vi fortsätter att debattera nya saker och skrida till, förhoppningsvis ett grand klokare handlingar.
Det är en viktig fråga som tas upp här. Hur mycket kontroll ska vi vänja oss vid? Tycker vi är ok att lärare och förskolepersonal ska agera poliser/ kontrollanter? Tycker vi det är ok att barnen i en skola ska behöva lämna fingeravtryck för att få sin mat? Tycker vi det är ok att det sitter övervakningskameror på bussarna, i t banan och i andra offentliga miljöer? Och FRA ska vi inte tala om. Det är ingen fara att staten ser dig överallt så länge du inte har något att dölja…eller ….
Det finns en stor fara i att vänja sig vid saker man från början tycker känns fel.
Risken är att vi bara böjer våra huvuden och knorrar lite om hur tokigt det är…suckar och gör som vi blir tillsagda. För att man vill ju inte vara den som sätter sig upp, man vill inte vara den som är obekväm och riskerar att stå där ensam kvar och protestera man riskerar då att bli utsött sina kollegor, eller i värsta fall förlora jobbet. Men hur bryter vi en negativ spiral….hur får vi tillbaks solidaritet även i praktiken i vårt stressade och i många fall hårda samhälle???
Hanna: Ja, och hur ska vi upptäcka när den osynliga gränsen för “överkontroll” har passerats? När ska vi slå till bromsarna?
Och varför vill lärarna som jag träffat i denna sak och som var otroligt upprörda vara anonyma?
Varför är vi rädda?
Var ska vi börja räta upp samhället? Hur visar man solidaritet i praktiken? Hur visar man civilkurage?
På min blogg har jag precis skrivit om ett i mina ögon fantastiskt civilkurage. En politisk motståndare till mig uppvisar ett otroligt mod. Just nu funderar jag på hur jag ska kunna skriva om honom + 6 st riksdagskvinnor i fp så att det blir en bra artikel eller krönika. Tills vidare får min ofärdiga hjälteberättelse ligga på bloggen.
http://djingis.blogspot.com/2008/09/nr-personligt-mod-mter-den-rdda-makten.html
Hanna, jag kopplar det mod denna unga m-politiker uppvisar till det du skriver. Gör du?
Handlar det om mod? Oavsett politisk färg?
Blir samhället bra då?
Nog handlar det i stor utsträckning om mod och politiskt ledarskap. Vi befinner oss i en tid när det går ofta går att vinna lättköpta poäng på en politik som vilar på människors rädsla och okunskap. Att införa allehanda slag av övervakning respektive kontrollsystem respektive inskränkningar också av yttrandefriheten uppfattas som handlingskrafitgt även om det i realiteten knappast åtgärdar det uppgivna problemet. Sammantaget för det oss förstås mot ett 1984 men var för sig uppfattas det som välmotiverat.
Att vara motståndare till detta ger inga poäng och kräver precis som Anders påpekar ett visst mått av mod. Man blir ju inte en bekväm ja-sägare i sitt parti.
Ytterst är det en fråga om att vägra, låta sig tystas ned. Även om det medför konsekvenser, vilka på inget sett behöver vara trevliga.
Att våga säga ifrån, även om det kostar. Det är att försöka sätta sig över, den egna personliga bekvämligheten.
Peter Karlberg
Den hållning du intar i denna fråga på din blogg i en kommentar är troligen den bästa i det politiska arbetet och i den debatt man måste föra för att till slut rucka eller ta bort denna lag. Du skrev inte, men menade ungefär: Att inte vika en tum i att denna kontrollfunktion inte hör hemma i vare sig skolan eller i förskolelärarnas eller lärarnas yrkesroll. För vad får vi för angivarsamhälle om vi fortsätter i den riktningen?
En annan sak är att vi lite till mans bör träda in om vi ser att en brottslig handling utförs. Även lärare ska kliva fram om de ser ett brott begås. Naturligtvis.
Men att lagstifta att skolan ska bli en institution som har till uppgift att administrera och genomföra kontroller om föräldrar fuskar eller inte är helt galet. Det liknar inget annat än ett angiverisamhälle där staten tvingar oss att ange varandra.
Jens O.
Man dör sakta inifrån om man inte följer sitt hjärta och övertygelse.
Det är en långsam förruttnelse som till slut gör människan bitter på ålderns höst.
Att följa sin bekvämlighet är det farligaste människan kan göra.
Lyssna gärna på klippet från youtube som jag länkar till ovan via min blogg.
Lyssna vad folkpartisten Birgitta Ohlsson säger. Hon ville rösta nej till lagen om FRA. Till slut kompromissade hon med sig själv och lade endast ned rösten.
Efteråt kände hon en sorg. Hon kände att hon svikit sig själv.
Jag börjar tycka att demokratin är i fara, inte bara i Sverige utan även inom EU är man ytterst klåfingriga och vill stifta en rad integritetskränkande lagar.
Jag börjar undra om vi, även om vi är röda, inte måste börja se oss om efter politiker i alla läger som fortfarande tror på demokrati, mänskliga rättigheter och anständighet.
Erik Josefsson: Förlåt att jag dröjt. Jag såg helt enkelt inte ditt tips om om vad Mark Klamberg skriver! (Missade det i brådskan, eller så är det faktiskt så att Arvid modererar när länkar kommer med i kommentarer och att det därför dröjde innan kommentaren trillade på plats?)
Jag sitter just och grunnar över hur vi skulle kunna skapa en riktig debatt kring detta. Sammantaget börjar bilden bli obehaglig. FRA + Telekompaketet + Skolfrökenstasi.
Lämnade just mitt mellanbarn på dagis. Jag pratade med personalen där. (Märkligt att jag inte gjort det innan). Även de är alldeles upprivna och i ren skam protesterar de inte, men skriver i praktiken på dessa intyg in blanco.
“Jag tittar inte vilka datum föräldern skrivit i. Jag skäms så och vem är jag att kolla henne eller honom? Jag bara skriver på. Det här förstör ju allt förtroende och allt vi vill bygga upp i vår verksamhet.”
Personalen på mitt barns dagis blev jätteglada att vi debatterar detta!
* * *
Jag uppmanar alla att följa Erik Josefssons länk ovan till Mark Klamberg.
Vi har många strider mot O-demokraterna framför oss.
Skulle nog tippa att det även är i strid, med svensk hälso-, sjukvårdslagstiftning.
Det får nog de lagkunniga, ta sig en funderare över.
Så ställ upp bakom de, vilka nu bedriver en civil olydnad.
Jens O. Det var också ett tankespår! För jag försöker snickra ihop en bättre debattartikel av detta, de impulser som kommer här och vad vi alla ser händer på andra kanter. Vi har att föra frågan vidare och framåt!
Visst handlar det om mod oavsett politisk färg. Om inte vi som är förtroendevalda och politiskt aktiva kan stå upp för vår övertygelse, även om det skulle gå emot partiledningen vem ska då göra det? Det kanske är så att vårt samhälle blir alltmer framgmentariskt. För att använda en teoretiskt term så får vi kanske vänja oss vi att se på politken ur ett poststrukturalistiskt eller postmodernistiskt perspektiv. Dvs ifrågasätta de stora ideerna och de stora lösningarna på problemen. Men det handlar också om något annat. Det finns en fullt förstårelig rädsla i att inte vilja vara den som skpar probeblem genom att obstruera, eftersom följderna ofta blir tråkiga. Vi ser små saker varje dag som vi skulle vilja protestera mot, men i stället böjer vi våra huvuden och skyndar på stegen lite.
Jag har givetvis inga svar på hur vi får ett bättre samhälle, men det som händer inom bloggvärden i FRA debatten ger förhoppning.
Hanna!
Visst blir man varm om hjärtat av detta som händer kring FRA!
När såg vi senast liberaler i ett demonstrationståg!
Karl Sigfrid ställer sig i salen och trotsar sin egen statsminister och säger att hade han inte varit riksdagsman skulle han varit med aktivisterna utanför.
Man häpnar. En moderat som säger att hans hjärta tillhör “det gapiga aktivistslöddret på gatan”. Jag skrev på min blogg och kallar honom en hjälte, fast han är min motståndare, traditionellt sett.
FRA har förmått mig att skicka peppande mejl till 6 st fp-kvinnor i riksdagen eftersom de vill kämpa vidare för att få en parlamentarisk genomlysning av FRA.
I mina ögon behöver de allt stöd de kan få.
Alla liberaler är inte hårda fiender längre. En del kan och bör vi samarbeta med.
Andra, sk NYA liberaler måste vi bekämpa, helst få ut ur riksdagen, och de måste bara ut ur regeringskansliet.
Den politiska kartan ritas om, mycket spännande! och gör vi rätt och är modiga och lyssnar till våra hjärtan kan väldigt mycket bli mycket bättre.