Comments on: Regeringen har redan infört första steget mot stasiland – i skolan

By: Anders Widén

Anders Widén — Tue, 23 Sep 2008 10:02:25 +0000

Hanna!
Visst blir man varm om hjärtat av detta som händer kring FRA!
När såg vi senast liberaler i ett demonstrationståg!
Karl Sigfrid ställer sig i salen och trotsar sin egen statsminister och säger att hade han inte varit riksdagsman skulle han varit med aktivisterna utanför.

Man häpnar. En moderat som säger att hans hjärta tillhör “det gapiga aktivistslöddret på gatan”. Jag skrev på min blogg och kallar honom en hjälte, fast han är min motståndare, traditionellt sett.

FRA har förmått mig att skicka peppande mejl till 6 st fp-kvinnor i riksdagen eftersom de vill kämpa vidare för att få en parlamentarisk genomlysning av FRA.
I mina ögon behöver de allt stöd de kan få.
Alla liberaler är inte hårda fiender längre. En del kan och bör vi samarbeta med.
Andra, sk NYA liberaler måste vi bekämpa, helst få ut ur riksdagen, och de måste bara ut ur regeringskansliet.
Den politiska kartan ritas om, mycket spännande! och gör vi rätt och är modiga och lyssnar till våra hjärtan kan väldigt mycket bli mycket bättre.

By: Hanna

Hanna — Tue, 23 Sep 2008 09:34:13 +0000

Visst handlar det om mod oavsett politisk färg. Om inte vi som är förtroendevalda och politiskt aktiva kan stå upp för vår övertygelse, även om det skulle gå emot partiledningen vem ska då göra det? Det kanske är så att vårt samhälle blir alltmer framgmentariskt. För att använda en teoretiskt term så får vi kanske vänja oss vi att se på politken ur ett poststrukturalistiskt eller postmodernistiskt perspektiv. Dvs ifrågasätta de stora ideerna och de stora lösningarna på problemen. Men det handlar också om något annat. Det finns en fullt förstårelig rädsla i att inte vilja vara den som skpar probeblem genom att obstruera, eftersom följderna ofta blir tråkiga. Vi ser små saker varje dag som vi skulle vilja protestera mot, men i stället böjer vi våra huvuden och skyndar på stegen lite.
Jag har givetvis inga svar på hur vi får ett bättre samhälle, men det som händer inom bloggvärden i FRA debatten ger förhoppning.

By: Anders Widén

Anders Widén — Tue, 23 Sep 2008 05:34:14 +0000

Jens O. Det var också ett tankespår! För jag försöker snickra ihop en bättre debattartikel av detta, de impulser som kommer här och vad vi alla ser händer på andra kanter. Vi har att föra frågan vidare och framåt!

By: Jens O

Jens O — Tue, 23 Sep 2008 03:58:30 +0000

Skulle nog tippa att det även är i strid, med svensk hälso-, sjukvårdslagstiftning.
Det får nog de lagkunniga, ta sig en funderare över.

Så ställ upp bakom de, vilka nu bedriver en civil olydnad.

By: Anders Widén

Anders Widén — Mon, 22 Sep 2008 07:55:22 +0000

Erik Josefsson: Förlåt att jag dröjt. Jag såg helt enkelt inte ditt tips om om vad Mark Klamberg skriver! (Missade det i brådskan, eller så är det faktiskt så att Arvid modererar när länkar kommer med i kommentarer och att det därför dröjde innan kommentaren trillade på plats?)

Jag sitter just och grunnar över hur vi skulle kunna skapa en riktig debatt kring detta. Sammantaget börjar bilden bli obehaglig. FRA + Telekompaketet + Skolfrökenstasi.

Lämnade just mitt mellanbarn på dagis. Jag pratade med personalen där. (Märkligt att jag inte gjort det innan). Även de är alldeles upprivna och i ren skam protesterar de inte, men skriver i praktiken på dessa intyg in blanco.

“Jag tittar inte vilka datum föräldern skrivit i. Jag skäms så och vem är jag att kolla henne eller honom? Jag bara skriver på. Det här förstör ju allt förtroende och allt vi vill bygga upp i vår verksamhet.”

Personalen på mitt barns dagis blev jätteglada att vi debatterar detta!

* * *
Jag uppmanar alla att följa Erik Josefssons länk ovan till Mark Klamberg.
Vi har många strider mot O-demokraterna framför oss.

By: Anders Widén

Anders Widén — Mon, 22 Sep 2008 06:22:17 +0000

Jens O.
Man dör sakta inifrån om man inte följer sitt hjärta och övertygelse.
Det är en långsam förruttnelse som till slut gör människan bitter på ålderns höst.
Att följa sin bekvämlighet är det farligaste människan kan göra.

Lyssna gärna på klippet från youtube som jag länkar till ovan via min blogg.
Lyssna vad folkpartisten Birgitta Ohlsson säger. Hon ville rösta nej till lagen om FRA. Till slut kompromissade hon med sig själv och lade endast ned rösten.
Efteråt kände hon en sorg. Hon kände att hon svikit sig själv.

Jag börjar tycka att demokratin är i fara, inte bara i Sverige utan även inom EU är man ytterst klåfingriga och vill stifta en rad integritetskränkande lagar.

Jag börjar undra om vi, även om vi är röda, inte måste börja se oss om efter politiker i alla läger som fortfarande tror på demokrati, mänskliga rättigheter och anständighet.

By: Anders Widén

Anders Widén — Mon, 22 Sep 2008 06:13:03 +0000

Peter Karlberg
Den hållning du intar i denna fråga på din blogg i en kommentar är troligen den bästa i det politiska arbetet och i den debatt man måste föra för att till slut rucka eller ta bort denna lag. Du skrev inte, men menade ungefär: Att inte vika en tum i att denna kontrollfunktion inte hör hemma i vare sig skolan eller i förskolelärarnas eller lärarnas yrkesroll. För vad får vi för angivarsamhälle om vi fortsätter i den riktningen?
En annan sak är att vi lite till mans bör träda in om vi ser att en brottslig handling utförs. Även lärare ska kliva fram om de ser ett brott begås. Naturligtvis.
Men att lagstifta att skolan ska bli en institution som har till uppgift att administrera och genomföra kontroller om föräldrar fuskar eller inte är helt galet. Det liknar inget annat än ett angiverisamhälle där staten tvingar oss att ange varandra.

By: Jens O

Jens O — Mon, 22 Sep 2008 03:48:20 +0000

Ytterst är det en fråga om att vägra, låta sig tystas ned. Även om det medför konsekvenser, vilka på inget sett behöver vara trevliga.

Att våga säga ifrån, även om det kostar. Det är att försöka sätta sig över, den egna personliga bekvämligheten.

By: Peter Karlberg

Peter Karlberg — Sun, 21 Sep 2008 20:37:24 +0000

Nog handlar det i stor utsträckning om mod och politiskt ledarskap. Vi befinner oss i en tid när det går ofta går att vinna lättköpta poäng på en politik som vilar på människors rädsla och okunskap. Att införa allehanda slag av övervakning respektive kontrollsystem respektive inskränkningar också av yttrandefriheten uppfattas som handlingskrafitgt även om det i realiteten knappast åtgärdar det uppgivna problemet. Sammantaget för det oss förstås mot ett 1984 men var för sig uppfattas det som välmotiverat.

Att vara motståndare till detta ger inga poäng och kräver precis som Anders påpekar ett visst mått av mod. Man blir ju inte en bekväm ja-sägare i sitt parti.

By: Anders Widén

Anders Widén — Sun, 21 Sep 2008 19:37:17 +0000

Hanna: Ja, och hur ska vi upptäcka när den osynliga gränsen för “överkontroll” har passerats? När ska vi slå till bromsarna?
Och varför vill lärarna som jag träffat i denna sak och som var otroligt upprörda vara anonyma?
Varför är vi rädda?

Var ska vi börja räta upp samhället? Hur visar man solidaritet i praktiken? Hur visar man civilkurage?

På min blogg har jag precis skrivit om ett i mina ögon fantastiskt civilkurage. En politisk motståndare till mig uppvisar ett otroligt mod. Just nu funderar jag på hur jag ska kunna skriva om honom + 6 st riksdagskvinnor i fp så att det blir en bra artikel eller krönika. Tills vidare får min ofärdiga hjälteberättelse ligga på bloggen.

http://djingis.blogspot.com/2008/09/nr-personligt-mod-mter-den-rdda-makten.html

Hanna, jag kopplar det mod denna unga m-politiker uppvisar till det du skriver. Gör du?
Handlar det om mod? Oavsett politisk färg?
Blir samhället bra då?