arvidfalk.se

Vad högerregeringen gjorde när de rev upp avtalen och förändrade systemen för ersättningar till a-kassan och sjukförsäkring är moraliskt sett rent kriminellt. Människor som i åratal har betalat in avgifter i tron att systemet ska hjälpa dem om den en dag behöver, de har blivit totalt blåsta. Det borde inte vara tillåtet att en part som en stat kan helt förändra ett slags avtal.

Här en absurd berättelse från verkligheten. En person som jobbat heltid i trettio år och har betalat full avgift i alla får 130 kronor i dagsersättning från a-kassan medan en person som bara jobbat i tolv månader på ett vikariat och bara vara medlem i a-kassan i en månad lyfter full ersättning.

Min granne är olycklig. Han fyllde femtio i januari och han har jobbat heltid sedan han fyllde tjugo år. Trettio år fyllda av heltidsarbete, trettio år då han betalat in avgifter till sociala försäkringar via skatten och avgifter till a-kassan.

Nu tyckte han att han ville fira lite att han fyllt femtio och dessutom unna sig något. Han slutade på sitt jobb och tog en del ströjobb och för övrigt har han rest och rest. Han har rest jorden runt och gått på hårdrockkonserter. Han har gjort det han aldrig unnat sig tidigare i sitt liv.

I somras jobbade han tre månader och i jobbet skadade han benet. Egentligen behöver han ha ett friskt ben i sitt jobb, men han stretade på fast det gjorde ont som fan. Han ville inte sjukskriva sig medan han jobbade, han tänkte han skulle ställa till det för arbetsgivaren i så fall, vilket han tyckte var fel. Sommarjobbet tog slut och min granne blev sjukskriven. Han fick inte ett öre i ersättning från sjukkassan: för när han blev sjukskriven hade han ju inget jobb. Han kunde inte gå till a-kassan heller, för han var sjuk.

Benet läkte efter ett tag och då kunde han gå till a-kassan. Eftersom han inte jobbat så mycket sista året räknas han som deltidare. Fast han jobbat heltid i 30 år och har betalat högsta avgiften till a-kassan i ur och skur. För sista året har han inte arbetat så många timmar. Han får 130 kronor i dagsersättning. Ja, ni kan själva räkna ut att det blir knappt 3.000 i månaden, före skatt.

Vi har en annan granne, på andra gården. Han har aldrig jobbat i stort sett, han är i 40-årsåldern. Men så tog han ett vikariat på tolv månader. Och när det började närma sig sitt slut gick han med i a-kassan. Och vet ni vad: nu lyfter han full ersättning från a-kassan.

Nu har jag inget emot att han kan överleva. Det borde alla människor kunna göra. Men det är en annan historia, ett annat ämne, för en annan ledarartikel. Det absurda är dels reglerna: att den som betalat till systemet i trettio år inte får något på grund av att han under det sista årey inte jobbat så mycket utan rest en del.

Dessutom: alla de som har betalat och blivit arbetslösa och nu lyfter ersättning: då är den inte på en rimlig nivå, inte på den nivå de utlovades när de började betala in till systemet.

När människor betalar in en avgift till ett system bör de ha rätt att förvänta sig att avtalet gäller från båda sidor. Om jag betalar in avgifter till ett system för försäkring mot arbetslöshet ska inte en stat kunna riva upp och ändra det jag har betalat in till.

Det är, om inte enligt juridiken, i alla fall moraliskt sett rent kriminellt att som högerregeringen ha gjort: riva upp ett försäkringssystem.

Andra bloggar om: a-kassa. högerregeringen, avtal