arvidfalk.se

Badlands Hyena går till rätta med ismerna.

Thomas Toivonen dricker kaffe, äter en punschrulle, lägger mp3-spelaren på bordet men lämnar mobiltelefonen i fickan, skriver Svenskan. Man skulle inte kunna tro det, men Thomas är grön anarkist, primitivist, och vill leva som folk gjorde på stenåldern. Precis som folk gjorde på stenåldern plockar han slängd mat ut livsmedelsbutikernas containrar och ger gitarrlektioner.

Att leva stenåldersliv som Thomas ligger inte riktigt för mig, det är att gå för långt tillbaka i tiden för att rädda civilisationen. Själv nöjer jag mig med bronsålderskulturen, även om det också innebär uppoffringar. Men det är helt nödvändigt om vi ska komma till rätta med klimatförändringarna.

Jag är alltså bronsist. Min bronsåldersfilosofi leder bland annat till att jag går i strumplästen härhemma. I de kretsar i vilka jag växte upp bar folk förstås alltid skor inomhus, så jag har blivit litet av familjens “svarta får”.

Att gå i strumplästen föredras förstås av många i lägre samhällsklasser som inte har tillgång till tjänstefolk och inte kan städa så ofta. Men för min del handlar det om ett filosofiskt val: jag vill värna moder jord, Gaia.

Indianhövdingen Chief Joseph har sagt “You ask me to plow the ground. Shall I take a knife and tear my mother’s breast?”

Jag skulle aldrig sätta en plog i jorden, det går emot min indianska bronsåldersfilosofi. Går jag ute i naturen undviker jag att sparka upp jord ur Gaias bröst. Men det innebär också att jag inte går på mina parkettgolv med skor: jag vill vörda broder Ek, som gav hantverkarna det trä som användes när huset renoverades.

Att välja parkettgolv för alla rum är ett resultat av bronsismen. Under bronsåldern fanns naturligtvis inga plast- eller laminatgolv. En primitivist skulle kanske använda klinker, men för en bronsist är trä det enda logiska valet. Av samma skäl har jag och maken givetvis träbåt, trots allt det extra arbete det innebär.

Nu är det tyvärr inte alltid möjligt att gå i strumplästen hos familjen och släkten och vännerna. Tyvärr måste jag anpassa mig för att inte bli utfrusen. Ja, även jag deltar i det “sociala spelet”, även om jag vet hur genomfalskt det är och varken särskilt indianskt eller bronsåldersaktigt.

Men jag brukar alltid tyst inombords be trägolven om ursäkt för att jag skär i dem med mina klackar.

Ett annat problem är besökare som inte tar av sig skorna hos oss, och det gäller de flesta bland släkt och bekanta. Efter besöket brukar jag som vanligt be golven om ursäkt, och spela upp valsång för att återställa energierna.

Bronsismen har emellertid fått mig att inse att det är fel att ha valsången på cd-skivor, vilket lett till att jag sålt dem och gått över till det miljövänligare
mp3-formatet.

Vi bronsister lever på detta och många andra sätt, som genom användning av smycken av brons och inte plast, i harmoni med naturen och minskar därmed vårt ekologiska fotavtryck.

Men det innebär inte att jag är en “bronsåldersanarkist” så som Thomas är en “grön anarkist”. Det vore ett misstag att anta att bronsåldersmänniskan stod till vänster på den politiska skalan. Den utbredda handeln under bronsåldern tyder tvärtom på att folket var frihandelsvänner och marknadsliberaler. Många fakta pekar mot att marknaden var helt fri och därför fungerade självläkande. Då tänker man ju gärna på bronsålderns sentida ättlingar: de nordamerikanska indianerna, som använde läkande örter.

Därför kallar jag mig för liberal bronsåldersindian.

Badlands Hyena