Sektvarning för partistrider
By Erik Laakso • Oct 8th, 2008 • Category: Arvid Falks blogg
Igår eftermiddag skrev jag en postning på min privata blogg. Där tar jag upp frågan om vänster- respektive högersossar och den långvariga stridighet som förekommer internt i Socialdemokraterna (och kanske i andra partier också). Uppenbarligen är det här en fråga som engagerar. En kommentar till inlägget skrev: “visst finns den här uppdelningen, något som man är medveten både inom rörelsen som utanför.” och jag får uppfattningen att det ska förstås som att det inte bara finns utan att det är en, kanske nödvändig, ständigt pågående vital del.
Men jag funderar vidare och, utan att på något sätt göra anspråk på vetenskaplighet eller objektivitet, undrar över hur det här hänger ihop med vikande medlemssiffror och ett sviktande engagemang i politiken. Om det nu är så att det är en naturlig ingridiens i partipolitiken och något man lär sig i ungdomsförbunden och genom partiaktiviteterna, öppnar det för nya medlemmars engagemang eller kan det vara ett hinder för nyrekrytering?
När det parti jag är medlem och aktiv i försöker bryta nedåtspiralen i medlemsregistren genom att anordna en rekryteringskampanj som riktar sig till människor som vill bli “Supporters” till partiet, är det med en medvetenhet om att friska och sunda människor ur den svenska vardagen aldrig skulle välja att bli en del av en smutskastande rörelse som strider intern om vem som är mest rätt och mest bäst sosse?
Jag tror att den som plockat ihop sitt samhällsengagemang, sin vrede och sin frustration och gått till ett partiarrangemang för att säga sin mening, kanske bli medlem och börja agera för den fråga som de gått igång på kan börja tvivla på det förnuftsmässiga i att vara medlem i en organisation som i ren maktkamp smutskastar andra medlemmar i samma parti, dessutom på högst oklara grunder.
Johanna Graf skrev i början av 2007 om den här frågan:
Det lustiga är att dessa bryderier om politiken på någon slags vänster-högerskala alltid dyker upp när det handlar om nomineringar/utnämningar/styrelseposter, men aldrig på medlemsmöten eller kurser. Om nu EMU, EU, eller vad det nu påstås handla om, var en källa till sömnlöshet hos de personer som anklagar andra för att tycka fel i frågan, då skulle de väl anordna möten, diskussionsklubbar och seminarier om detta hela tiden? Men nej, det är bara när det är maktstrider som man vrider sig i plågor och anklagar den icke önskvärda kandidaten för att ha sagt eller tyckt fel i denna fråga någon gång.
Johanna Graf påpekar också att de här frågorna är aldrig så levande som i nomineringstider och då maktpositioner ska tillsättas. Det är alltså i huvudsak en metod att utöva makt, skaffa plattform och få positioner. Just det här med att utpeka sig själv som den enda sanna uttolkaren av den rätta politiken är det som gnager mest i mig. Då har man lämnat den demokratiska debatten, samtalet och utvecklandet till förmån för nedvärderande invektiv med syfte att göra åsiktsmotståndaren ovärdig.
Det här innebär naturligtvis inte att det inte finns olika åsikter eller utrymme för olika åsikter. Det är inte på den nivån frågan ligger. Vi kan vara för eller emot EU, EMU, kärnkraft, höga skatter eller en stor offentlig sektor och samtidigt vara både vänster och höger och lite mitt i mellan samtidigt. I olika frågor. Om man är för kärnkraft, mot EMU samtidigt som man vill ha en bred offentlig sektor men så lågt skatteuttag som möjligt. Är man då vänster eller höger eller en skvader? Kanske är hela socialdemokratin en skvader? Det kanske är vår styrka och vår svaghet.
Men om det är sådana här saker som gör att riktiga människor inte vill engagera sig, inte vill vara medlemmar, inte orkar sätta sig in i tramsnivåerna av höger och vänster eller inte ser sig själva som tillräckligt goda sossar eftersom de kanske har en åsikt som bemöts med förakt av partiföreträdare, då är det inte bra, inte bra alls och då hjälper inte alla supporterkampanjer i världen.
Erik Laakso is Tycker om att diskutera det mesta och har en åsikt om vad som helst på mindre än 10 sekunder. Han är uppväxt i ett arbetarhem och har i vuxen ålder läst in en fil.kand i statsvetenskap. Inte många har bott på så många platser som Erik och en flytt kan alltid vara nära förestående.
Email this author | All posts by Erik Laakso
Alla partier och rörelser går att dela in på olika sätt.
Jag brukar exempelvis ibland dela in socialdemokratin i tre grupper, “kommunisterna” som dock själva kallar sig vänster, “liberalerna” som ibland har etiketten “höger” eller “förnyare” samt “pragmatikerna” som skiter i ideologierna såvitt de inte reproducerar maktinnehavet (och oftast därmed den egna försörjningen).
Men det går också att använda “förnyare” och “traditionalister”, men inte som två fotbollslag, utan snarare som två kynnen som blandar sig olika hos olika socialdemokrater.
Bästa sättet är dock att med utgångspunkt från ett antal honnörsord – typ “rättvisa”, “frihet”, “socialism”, se hur olika aktörer förhåller sig, och då blir det en jävligt mångfaldig rörelse.
Det finns lika stort spektrum av åsikter inom arbetarörelsen som det finns i partisystemet utanför – inklusive Sverigedemokraterna.
Och fan vet om det inte är en intressantare debatt inom rörelsen än utanför. Se bara hur det kokat upp på bloggarna de senaste dagarna kring det här ämnet!
Det här är bara en variant av den eviga dragkampen mellan ideologi och verklighet som alla inom vänstern råkar ut för. Det beror i grund och botten på att ideologin är verklighetsfrånvänd, och helt enkelt inte praktiskt genomförbar. Resultatet är att organisationerna splittras i dom som dogmatiskt vill följa den omöjliga ideologin, eller dom som pragmatiskt vill göra nåt som faktiskt fungerar.
Se: http://lennartregebro.wordpress.com/2006/01/06/drommar-krossas-inte-dom-hoppar-av/
En sådan här splittring är bara att vänta inom S. Det S hade behövt är en stark ledare som pekar med hela hande och säger “dit går vi” och drar alla sossarna åt pragmatismens håll. Men Mona Sahlin är inte en stark ledare. Det skrev jag om redan för två år sedan.
http://lennartregebro.wordpress.com/2006/10/19/socialdemokraternas-framtid-bli-moderaterna/
Jo, det finns ju flera delar i socialdemokratin som Stig-Björn säger. Det finns de som kallas “högern”, men också ofta anti-liberalerna, folkpartisterna eller de borgerliga traditionalisterna.
Sedan finns det en grupp som kallas “vänstern”, men också solidariska, humanister och ibland socialliberaler, frihetliga och modernister. Borgerliga tänkare och tidningar använder dock andra ord ibland.
Och sen som sagt pragmatikerna.
Där finns alla frågor om traditionell socialdemokrati. Som spelmonopol för att minska spelmissbruk vilket självklart innebär att casinon inte ska upprättas. Rätt till skola och tandvård oavsett inkomst. Motsättningar till att tjäna pengar på sjuka och skapandet av ett segregerat skolsystem. Det socialdemokraterna alltid kämpat för.
Och sedan den traditionella och gammelmodiga högerpolitiken som vänder sig mot detta.
Kärnkraften är dessutom ingen vänsterfråga och att vilja ha en bred offentlig sektor, men med så lågt skatteuttag som möjligt, är en prioriteringsfråga. Höger prioriterar lågt skatteuttag, vänster bred offentlig sektor. Det är två punkter på en linje där man gå åt vänster eller höger. Ju bredare offentlig sektor, ju större skatteuttag.
Mycket märkligt inlägg i egen sak av en högersosse som skäms för sina åsikter verkar det som.
“nytänkare och modernist”. Inte för att jag ser vad som skulle vara ens i närheten av nytänk eller modernt i ditt inlägg men när man får säga något om sig själv utan att andra lägger sig i så fungerar väl allt.
Att jag skulle skämmas för mina åsikter var nog den märkligaste kommentar jag sett men jag respekterar din åsikt.
Lennart, jag är böjd att hålla med i vissa delar. Verklighet och pragmatism är Socialdemokratins paradgren, tyvärr tror många något helt annat.
Stickan, du har helt rätt i att det här är en fråga som är mest intressant för inbördes gnuggande. Väljarna tittar nog på resultat och ansvarstagande.
Erik, visst är det så. Och många av dom riktigt stora Socialdemokratiska ledarna har varit stora just för att dom har kunnat dra med sig partiet i den pragmatismen. Det enda undantaget är väl egentligen Palme, som ju inte lyckades med det och istället sveptes partiet med i tokvänstervågen under 70-talet. Göran Persson var en intressant ledare, för han lyckades visserligen inte dra partiet mot pragmatismen, vilket hade behövts, men lyckades balansera på en knivegg av att prata vänster och göra höger. Oärligt kan tyckas, men politiskt skickligt.
Mona Sahlin är inte stark nog att göra det heller, och därmed uppstår nu denna öppna debatt i frågan. Hade inte alliansen skjutit sig i foten med FRA-frågan hade saken vart klar: Sossarna hade förlorat nästa val också, för ett S som inte ens vet om dom är Karl Marx eller Tony Blair har svårt att vinna val.
Nå, Erik, det beror ju på att personer som vill återgå till en traditionalistisk borgerlig politik har ltie svårt för det där med nytänkande. De föredrar att använda samma ord som högertidningarna. Så visst inser jag att du inte kan känna igen modernism när du ser den. Det brukar bli så i högerflygeln.
“Nytänkare och modernist”, men ta då chansen att förklara för en okunnig.
Din inledning är som hämtad ur en klassisk saga, ont mot gott, Mio min Mio och bröderna Grim.
Sedan refererar du till olika politiska förslag som genomförts i olika grad. Att läkemdelsindustrin tillåts tjäna pengar på sjuka bortser du från, likaså att undersköterskor får göra det, men jag förmodar att du menar kapitalister i hög hatt och monokel som suger ut arbetarklassen, eller? Är det modernt alltså?
Det där om rätten till tandvård oavsett inkomst förresten, när införde vi det? Vi har pratat om det i hela mitt vuxna liv och troligen långt innan dess men när gjorde vi något åt det? Är det nytänkande att prata om saker men inget göra?
Din avslutning är också lite klurig att ta på ur ett “nytänkande och modernt” perspektiv. Hur ser det moderna perspektivet ut menar du? 100% skatteuttag och 100% offentlig sektor, är det megavänster m.a.o? Socialdemokratisk politik har alltid legat på en bra balans, är det det som är höger och traditionalism?
Förväxlar du inte “nytänkande och modernt” med marxism? Berätta gärna också om vilka ord som är godkända så den oupplyste kan bli en bättre människa.
[...] och mångfald (ett inlägg i vänstersossedebatten), Min tur att sosse-basha… (Cattis blogg), Sektvarning för partistrider (Arvidfalk.se) Sahlin överraskade sitt eget parti | Nyheter | [...]
Erik, om du känner för att spela riddar Kato eller Tengil är det upp till dig. Fast det är lite för mycket martyr över dig för att det ska fungera.
Dessutom är det märkligt att din argumentation alltid ska gå ut på att hitta på vad andra tycker för att sedan få attackera dem. Skäms du inte lite för det? Jag har aldrig skrivit att undersköterskor inte ska få tjäna pengar eller att läkemedelsindustrin inte ska få göra det. Däremot är det, som du vet, ett stort problem i sjukvården med för höga medicinpriser och där läkare bjuds på mutresor och mutkonferenser. Apropå läkemedelsindustrin.
Ja, det är nytänkande att vela att fattiga ska ha rätt till sjukvård och tandvård och det är gammalmodigt trams att vara mot det och vilja gå tillbaks till någon sorts förkrigsmodell.
Annars gör du dig löjlig. Jag trodde inte att du var för 0% skatt och 0% offentlig sektor, men du kanske är mer höger än jag trodde? Varför annars ta sådana extrema argument?
Nej, socialdemokratisk politik har tappat all balans de senaste 15-20 åren vilket gjort att socialdemokraterna gjort sina sämsta val någonsin. Det är det som den nya politiken skapat.
Och lek inte Karl-Bertils pappa nu när du får för dig att alla som tror på solidaritet är kommunister. Du har verkligen valt fel parti för att komma med sådana åsikter.
“Nå, Erik, det beror ju på att personer som vill återgå till en traditionalistisk borgerlig politik har ltie svårt för det där med nytänkande.”
Allt är relativt. Det traditionella borgerliga tänket är 20-30 år gammalt både inom borgerligheten och socialdemokratin. Att jämföra med det tänk du kallar nytt, som är från mitten av 1800-talet.
Så “förnyarna” inom S kanske har svårt för nytänk, men jämfört med vänstern så är dom ju värsta genierna på nytänk.
“Och lek inte Karl-Bertils pappa nu när du får för dig att alla som tror på solidaritet är kommunister.”
Nej, det är det nog DU som har fått för dig. Det traditionella borgerliga tänket du kritiserar innebär just solidaritet.
“Nytänkare och modernist”, Skrev jag “kommunist” nånstans? Nej jag trodde inte det heller. Däremot skrev jag “marxism” just med vetskapen om att även socialdemokratins rötter kommer från gamle Marx i vissa delar. I andra delar kommer våra rötter från den vänstra sidan i det franska nationalförsamlingen där även liberalerna återfanns.
Att den nordiska Socialdemokratin tydligt genom historien haft starka band till båda dessa traditioner menar jag är väsentligt för att föra historien framåt. Först då kan man vara både traditionalist och förnyare samtidigt. Det är nytänk och modernt.
Men du, varför ska läkemedelsindustrin få tjäna feta pengar på sjukdom när inte risktagande kapitalister ska få göra det i annan vård?
Det är dessutom inget nytänkande att sjukvård och tandvård ska ges lika till alla, även till fattiga. Det är ju för sjutton en av grunderna till vår över 150-åriga rörelse. Sjukvårdsbiten får till största delarna anses vara uppfyllt över all förväntan medan tandvården fortfarande obegripligt nog släpar efter. Men att tänderna hör till kroppen är ett tema som kommer leda till en välfärdsreform förr eller senare, förhoppningsvis förr. Men det är ju ingen ny tanke direkt. Och att vi Socialdemokrater vill detta är ju ingen större överraskning så ditt försök att utmåla mig att ha andra åsikter än de jag för fram ser ju lite lustiga ut med tanke på din inledning i den senaste kommentaren.
Socialdemokratisk politik under de senaste åren 20-åren har präglats av pragmatism och smarta sätt att föra en solidarisk politik trots att marknaden är fri och människors krav på mer individuell frihet och möjlighet att välja utvecklats starkt sedan välfärden och marknaden medfört välstånd även för arbetarklassen.
Socialdemokraternas politik de senaste åren har inte handlat om pragmatism utan om att överge stora delar av väljarkåren. Därför har partiet också gjort sina sämsta val någonsin, folk röstar hellre inte alls än på dagens politik. Det har handlat om att strunta i solidaritet, sätta marknadens frihet framför individens som istället minskats och om att minska möjligheten att utvecklas för de utan resurser sedan välfärden nedmonterats.
Sjukvården är i kris där läkare gör strömhopp efter att ha blivit överarbetade efter de stora nedskärningarna av personal. Att socialdemokraterna inte velat delta är uppenbart eftersom de faktiskt är de som gjorde nedskärningarna under den senaste tidens högeranpassningar.
Och nej, jag tycker inte det är acceptabelt att läkemedelsindustrin ska få tjäna *feta pengar* på sjukdom och inte heller att risktagande kapitalister ska få göra det. Snarare är det bra med lagstiftning om att köpa de billigare läkemedelsalternativen och staten borde själv stå för vidareutbildning av läkare istället för att skicka dem på sponsrade konferenser.
Fast nu har du i alla fall fått Regebro på din sida! Det verkar lite… höger?
Haha, ja det är svårsmält. Med tanke på de skoningslösa bataljer jag och Regebro haft genom åren.
På punkten om en sjukvård i kris kan jag både hålla med och inte. Det är ställt utom allt tvivel att den sjukvård vi har idag är bättre än någonsin i historien. Samtidigt är den inte bra nog utifrån de krav vi som medborgare ställer på den. Men det handlar ju om bristande möjligheter att välja, långa väntetider för att läkarna måste prioritera ordningen och liknande. Vilka lösningar ser du på sådant utan att ytterligare höja skatterna för finansieringen, eller får skatterna höjas hur högt som helst?
Om läkemedel. Men även om man ska tvingas skriva ut endast de billigaste läkemedlen så är det fortfarande vinstdrivande intressen som tillverkar dem. Om det är det som är problemet så spelar det väl ingen roll om det är de billigaste eller de dyraste? Enda sättet att lösa det problemet måste ju vara att bara den svenska statens egenproducerade mediciner får säljas, hur vill du lösa det?
Ditt första sakpolitiska stycke är helt felaktigt i mina ögon. Visst har det varit några tuffa år men arbetsmarknads- och utbildningspolitiken har gett människor många nya möjligheter och skapat trygghet i förändringen. Välfärden har inte nedmonterats, den har på de flesta områden blivit bättre för alla människor även om det fortfarande finns mycket att göra. Välståndet för vanliga LO-jobbare har stigit kraftigt och de flesta har fått det bättre så hur du kan säga att S har svikit väljarkåren förstår jag inte alls. I mina öron låter det som grundlös klagovisa.
Nej, det är inte ställt utom tvivel att den sjukvård vi har idag är bättre än någonsin i historien annat än rent tekniskt (inkluderar även nya läkemedel). Det är inte bättre när läkare måste arbeta så mycket övertid att patienter dör p.g.a det. Och det gör det, en läkare jag känner går hem med ångest därför att han är så trött att han inte vet om han verkligen kunnat se alla symptom efter över 15 timmars arbete i sträck.
Och där har vi det igen. Varför utan att höja skatterna? Det där är ett argument för högersossar, det har inget med socialdemokrati att göra. Vi har haft högre skatter förrut och det har gått bra. Exempelvis på lyxvaror som parfymer, men även på annat.
Ja, det är ett vinstintresse som tillverkar dem och det är synd, men det är knappast som vi har ett val. Om vi inte vill förstatliga även USA:s läkemedelsindustri. Du kanske är för det? Gällande vård är det dock en större och långt mer direkt skillnad. Till skillnad från läkemedel är det något som bestäms dagligen och med direkt påverkan. Mer vinst till ett företag betyder mindre pengar till vården. Svårare än så är det inte.
Att mitt sakpolitiska stycke är fel i ögonen på en högersosse förvånar mig inte. Vi vet att välfärden nedmonterats. Färre lärare. Färre fritidsgårdar. Färre anställda inom vården. Fler arbetslösa. Sämre socialt skyddsnät. Nedlagda bibliotek. Sämre villkor för sjuka. Sämre trygghet på arbetsmarknaden. Mer ont om bostäder. Dyrare bostäder.
Välfärden har mycket tydligt nedmonterats. Att S har svikit väljarkåren står bortom allt tvivel vilket bevisas av att socialdemokraterna har gjort sina absolut sämsta val genom tiderna. Att högersossar struntar i väljare och ser partimedlemmar som ett problem (därför de ignorerades innan sammarbetet med Mp) är klart. Det finns inte mycket till demokratiskt sinnelag där.
“Nytänkare och modernist “, du vet ju likaväl som jag att detaljskatter som den du hänvisar till inte betyder något alls i det stora hela. Det är symbolskatter som är till för att knäppa folk på näsan. De enda skatter vi har som gör att det plaskar ordentlgit i skattekistan är inkomstskatten och momsen. Tycker du inte det finns någon gräns för hur höga de skatterna kan och ska vara? Eller är det vänster om vi har 58% skattekvot men höger när vi har 48%? Är det där skiljelinjerna går? Räcker det med 58% för att åtgärda allt det du tycker är undermåligt?
Gustav Möller sa något i stil med att varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket. Är det orden från en höger- eller en vänstersosse?
Om ett företag kan utföra exakt likvärdig vård med exakt samma resultat för en billigare kostnad än vad landstinget klarar. Är det då bra eller dåligt?
“Fast nu har du i alla fall fått Regebro på din sida! Det verkar lite… höger?”
Både jag och Erik Laako är nog tämligen väl placerade i mitten. Olika sidor av den, men dock mitten.
Du har dock rätt i att välfärden har nedmonterats. Detta har skett till större delen under den sorts politik du verkar stå för, och samtidigt som välförden vara blir sämre blir den också dyrare. Vi har nya lösningar på det problemet. Har du nån anan lösning än att höja skatterna? Vilken så isåfall?
Erik, det vet jag inte alls. Skatter ger inkomster. Fler bäckar små… Och sen har vi ditt extremt märkliga argument igen. “Tycker du inte det ska finnas en gräns för hur höga de ska vara?” Tycker du inte det ska finnas en gräns för hur låga de ska vara eller är det återigen 0% som gäller? Självklart finns det gränser, men socialdemokraterna har utan tvekan accepterat högre tidigare och det finns inga skäl att låta bli för att rädda välfärden.
Vad Gustav Möller har med saken att göra vet jag inte, men nog tusan är väl alla eniga om att vi inte ska bygga små eiffeltorn av kronorna och sedan ställa dem på utställning i nordpolen.
Det sista exemplet är felaktigt. Ett företag kommer inte vilja ge likvärdig vård för billigare penning. Det kommer att skära ner mer i vinst syfte. De som är för denna politik är egentligen enbart för nedskärningar, men vill inte själva ta ansvar för de försämringar som sker i vården. Ansvarslöst helt enkelt.
“Nytänkare och modernist”, Så, då ar vi fått veta att du anser att det inte finns någon gräns för hur mycket staten kan ta ut i skatt så länge allt som görs för pengarna är bra för folket och att gränsen går vid att bygga eiffeltorn av pengarna. Och om man inte förstår vad Gustav Möllers citat har med saken att göra så finns det inte så mycket mer att tillägga. i den frågan.
Jag kan också konstatera att din grundläggande kunskapsbrist kring hur företag drivs och överlever sätter kraftiga begränsningar i samtalets fortskridande.
Jag tror inte att det hjälper med en grundkurs men jag kan ju försöka i alla fall.
* Om företagsägaren levererar en skitdålig produkt så går han i konkurs eftersom ingen köper produkten. Det gäller i alla företag utom i statligt ägda företag eftersom de får tillskott genom politiska beslut.
Det är synnerligen ansvarsfullt att se till att välfärdssamhället får ut maximalt med välfärd ur varje skattekrona. Det är äkta vänsterpolitik.
Att resonera med dig är som en kokosnöt. Vad jag förstår ser du inga problem med att minska skatteintaget till 0 vilket placerar dig till höger om moderaterna, nyliberalerna, Milton Friedman och t.o.m Johan Ingerö. Eller är det så att du kanske inte är för att minska skatten till 0, trots att du inte angett en gräns? Din argumentation är vrickad att den inte ens går att följa.
Jag kan konstatera att du saknar kunskap om vården samt om hur företag drivs och det är beklagligt. Jag tror inte att en grundkurs hjälper för du är inte intresserad. Dina okunskaper sätter kraftiga begränsningar i samtalets fortskridande. Tyvärr.
Om företagaren leverar en skitdålig produkt går han kanske i konkurs. Om inte en politiker fortsätter att betala ändå, eftersom han inte är den som blir lindande av den skitdåliga produkten. Så är det idag, politiker som inte vill ta ansvar för vård lägger ut den på entrepenad till privata företag som skär ned så mycket som möjligt och ger en undermålig produkt. Det ser vi på alla vårdskandaler som Morian valt att försvara. Du försvarar att köpa den undermåliga produkten, för du kan lägga ansvaret på andra och du kan glädja dig över att själv betala mindre i skatt.
Det sista stycket håller jag med om, självklart är det därför jag motsätter mig de senaste 20 årens politik.
Jag ser ingen anledning för oss att ha en viss skattekvot för skattekvotens skull. Om det går att ha en offentligt finansierad skola, vård, omsorg, infrastruktur och kultur med säg 45 % snarare än 49 % så har jag inga problem med det. Jag förmodar att det är de Erik Laakso här ovan avser. Jag tror också man kan verka för minskad skattekvot utan ge upp olika välfärdsområden. För vad det här handlar om är att man mångt och mycket slänger sig slarvigt med att den offentliga sektorn står för runt 50 % skattekvoten. (I alla fall se senaste åren) Om man t.ex. minskar statskulden och där med minskar statskuldsräntorna, för en politik som innebär den fulla sysselsättningen så att utdelningarna av och olika försäkringar minskar och får till uppgörelse inom den Europiska unionen om minskade stöd till jordbruket och där med får ner medlemsinbetalningarna så skulle man kunna sänka skatterna rätt rejält. Skulle man sedan gå på Svenskt näringslivs linje om att avskaffa överskottsmålet i statsfinanserna så skulle ytterligare miljarder kunna frigöras.
Sedan vet jag inte om staten gått in med ekonomiska medel de senaste åren i de statliga bolagen när de visat sämre vinster än föregående år. Det är väl snarare så att omöjliggörs genom regleringar inom den Europiska unionen?
RE: Martin Tunström
1970 var den genomsnittliga kommunalskatten 20% idag är den över 30%. Den har alltså stigit med 50% i reala termer.
Även de flesta statliga skatter som tex bränsleskatt var lägre 1970 och momsen fanns nog inte ens.
Men jag känner inte någon människa som svalt i Sverige 1970.
Gör Du?
Utöver välfärden så räckte 1970 års skatter till ett av världens största flygvapen (det här var ju mitt i Viggenprojektet).
Summa summarum. Vänsterpartister och tyvärr också en del socialdemokrater har fått för sig att vi måste ha världens högsta skatter för “att klara välfärden”. Det är i sak fel.
Glömde att tacka dig, Erik, för ännu en kommentar:
“Om företagsägaren levererar en skitdålig produkt så går han i konkurs eftersom ingen köper produkten. Det gäller i alla företag utom i statligt ägda företag eftersom de får tillskott genom politiska beslut.”
Ett utmärkt kommentar eftersom det visar på hur du vill behålla det sämsta av båda systemen. Du vill ha privata företag som tar han om vården och därmed riskerar konkurs. Det innebär att patienterna har blivit din egen experimentverkstad där vården kan bli så dålig att företaget kanske t.o.m går i konkurs. Då har de dels utsatts för vanvårdet och därefter för den kris och det kaos som en konkurs innebär. Så leker man inte med andras liv. Vi pratar om människors hälsa.
Du har också kvar nackdelen eftersom det fortfarande är offentlig sektor som skjuter till pengar. Eftersom det är lönsamt med nedskärningar för företagen lockas de till att spara in på människors hälsa. Det är dock politiska beslut som bestämmer om företaget ska fortsätta pengar. Fortsatt vanvård och kris eller konkurs och kaos för människor i nöd. Inga roliga alternativ. Marknaden fungerar helt enkelt inte på sjukvård. Det är nog enbart de extrema högermänniskorna som påstår det.
Martin, vi har ingen statsskuld. Vi har nettotillgångar. Det erkäns t.o.m av den borgerliga regeringen. Märkligt hur vissa högersossar blir mer höger än borgarna. Särskilt när de tar gamla SAF som argument. Hade vi inte haft ett överskott hade nog finanskrisen blivit knepigare.
Lars-Olov, jämföra gärna hur många som hade arbete så kan du se minskad arbetslöshet med ökning av skatterna. Och sedan en radikal ökning när man under chockdoktrinen började sänka skatter och sparka folk (sid 7):
http://www.scb.se/statistik/AM/AM0401/Sysselsattning_och_arbetsloshet_1975-2004.pdf
Framförallt värt att notera den höga ungdomsarbetslösheten, hur dagens politik med glädje håller på att tappa en generation.
re Nytänkare och modernist
Förstår inte riktigt din poäng. Det enda jag ville säga är att både välfärden och ett starkt försvar gick att uppräthålla med en socialdemokratisk regering och med betydligt lägre skattesatsen än vi hade 2006 då vare skatter var de högsta på jordklotet enligt OECD.
Har inte lusläst den info som du länkade till men jag tror inte att det gäller som någon slags naturlag att högre skatter skulle per automatik ge lägre arbetslöshet. Tvärtom den privata konsumtionen tar ju stryk av alltför höga skatter. 1970 så fanns det kategorier av människor i vårt samhälle som köpte nya Volvobilar som inte har råd med det idag. Och der beror inte på att Volvo gjort en klassresa uppåt som en del påstår utan de vanliga Volvobilarna typ V70 finns ju i samma segment som Volvo alltid funnits i dvs dyrare än Opel men billigare än Mercedes om vi jämför med Tyskarna.
Socialdemokraterna måste tänka om när det gäller skatterna. Jag är också rätt så övertygad att det kommer att ske . Jag tror att man redan börjat ta tag i den frågan
http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/07/socialdemokraternas-nya-skattepolitik-ar-ett-steg-i-ratt-riktning
Nytänkare och modernist
Ett litet förtydligande.
Den främsta orsaken till att S måste tänka om i skattefrågan är att när man ålagt löntagarna ett skattetryck som är världens högsta så stryper man deras komsumtion. Sveriges löntagare blir fattigare helt enkelt. Dessutom så gav oss världen högsta skatter inte världens bästa försvar eller världens bästa sjukvård, ja inte ens Europas bästa sjukvård utan i en EU-undersökning så hamnade vi på plats 6 ellet 7
Lars-Olov,
Nu är jag ingen vidare insatt kring hur det kommunala åtagandet sett ut mellan 1970 till 2008, men kan det inte vara frågan om att det kommunala åtagande har ökat sedan 1970. Hur är det med LSS? Hur är det med förskolan?
Nej, jag känner inte till att någon svalt på 1970-talet. Men välfärden har utvecklats sedan dess i form av utbyggnaden av högskolorna/universiteten, fler gymnasieskolor då 90 % av eleverna i grundskolan går vidare till denna skolform, utbyggnaden av barnomsorgen, ökade kostnader inom sjukvården i och med allt sofistikerad teknik osv.
Men sedan är det så som jag säger, man slänger sig allt för mycket med begreppet offentlig sektor utan att precisera sig vad man avser. Offentlig sektor är inte bara offentlig verksamhet, utan också transfereringar, arbetslöshetsutbetalningar och sjukersättning. Ur ett historiskt perspektiv exploderade utbetalningarna av dessa ersättningarna efter 90-talskrisen.
Nytänkare och modernist,
Jag är väl medveten om att vi vår tillgångar är större än skulderna, jag har tex. själv skrivit om detta i insändare när jag angrepp regeringen för att de sålde ut statliga bolag. Så här skrev jag då:
“Statskulden vände dessutom för några år sedan från nettoskuld (2001), alltså att skulderna översteg de statliga finansiella tillgångarna, till nettoförmögenhet, alltså att statens finansiella tillgångar översteg skulderna. Idag har vi en statsskuld, enligt den nämnda budgetpropositionen, på -437 miljarder. Alltså ett plus egentligen! Den svenska statsskulden andel av bruttonationalprodukten har också enligt riksgäldskontoret sedan toppåret 1995, då det uppgick till 80,9 procent av BNP, minskat till 47 procent av BNP. Förklaringen till detta är att det svenska samhället blivit rikare genom den starka tillväxt det svenska samhället åtnjutit de senaste åren. En tillväxt som bland annat inneburit att Sverige flyttat upp i OECD:s så kallade välfärdsliga. (Från sjuttonde plats till tionde)”
http://www.tunstrom.nu/?p=150
Men att vi inte har skulder är fel. Statsskuldens andel av BNP uppgår till 35 procent enligt riksgälden. Och den här skuldens räntor uppgick 2007 till 47,2 miljarder kronor, skulle vi därför amortera av statsskulden så vi slippa de här räntorna. Så ta det lite lugnt, jag fördar ingen panikamortering av den svenska statsskulden därför jag ser den som ett hot mot svensk ekonomi. Den svenska statsskulden är ju trots allt en av de lägsta i Västeuropa, och att ah skulder ju på inget sätt fel eller knepigt då även det privata näringslivet har enoma skulder, särskilt bankerna.
“Det sista exemplet är felaktigt. Ett företag kommer inte vilja ge likvärdig vård för billigare penning.”
Nej, det är klart dom inte vill. Poängen är att dom MÅSTE. Annars tar folk sina pengar nån annastans. Det är det som är syftet med konkurrens: Människor kommer ta sina pengar där dom får mest för dom. Detta TVINGAR kapitalisterna att ge bra valuta för pengarna.
Har man inte fattat detta, skall man inte uttala sig om ekonomisk politik.
Lars-Olov, jag tror vi alla är glada över att inte längre bekosta ett överflödigt försvar. Annars är det självklart så att om fler anställs i offentlig sektor så krävs det skatter för att hålla dem anställda. Högre skatter ledde uppenbarligen till fler jobb. Visst måste man tänka om, en borgerlig politik med sänkta skatter fungerar inte.
Martin, så länger avkastningen för tillgångarna är högre än kostnaderna för lånen är det acceptabelt. Se det som ett lång för att köpa en vinstdrivande affär.
Du tänker på statsskulden vs avkastningen från de statliga bolagen?
Jag talade mer hypotetiskt om att man kunde avverka statsskulden och frigöra sig från statsskuldens räntor, och där med sänka skatterna. Om du läser en gång till och ser det i sin kontext så förstår du vad jag avser.
[...] Andersson, Anders Nilsson, Bengt Silfverstrand, Johan Sjölander, Johan Ingerö, Eva-Lena Jansson, Arvid Falk, Johanna Graaf,Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, höger och vänster, [...]