Är det tillåtet att andas att man vill göra annat än jobba tills man stupar?
By Rosemari Södergren • Nov 18th, 2008 • Category: Arvid Falks bloggCenterpartiets Maud Olofsson har avslöjat att hon kan tänka sig att höja pensionsåldern. Hon har fått kraftiga reaktioner på sitt förslag. Men på sätt och vis är hennes förslag något som kunde ha kommit från vilket traditionellt politiskt parti som helst, eftersom “att öka välfärden” är ett mantra som anammas av de flesta politiska inriktningar i västvärlden.
Miljöpartiet och vänsterpartiet är de två partier som något stuckit ut hakan och vågat framföra att människor bör hinna annat i livet än jobba. Annars är det nästan tabu att andas att man vill göra annat i livet än jobba.
Högerregeringen som vann förra valet gick ju faktiskt till val på jobben. De lovade att alla skulle få jobb när de sänkt skatterna och höjt avgifterna till akassan. Så blev det nu inte när vi närmar oss rekordhög arbetslöshet.
Maud Olofssons utspel var ganska ogenomtänkt i den ekonomiska situation som Sverige och västvärlden befinner sig i, med rekordhög arbetslöshet. Det är nästan som om hon inte förstått hur illa läget är.
Mauds Olofssons uttalanden publicerades i Aftonbladet och reaktionerna från aftonbladet.se:s läsare lät inte vänta på sig.
– Jaså Maud… är det så ni ska lösa krisen med att pensionspengarna tar slut?? Nä tack! Lite livskvalitet vill man allt ha innan man dör, skriver fleecan, 40 år.
Men, om det int hade varit för att Sverige tycks stå inför en recession, hade nog Maud Olofssons uttalanden inte alls fått samma reaktioner.
Högerregeringens partier gick till val med en hyllning till alla som arbetar. Det är de som arbetar som skulle få skattesänkningar och den arbetande människan är den som har något värde.
Den inställningen genomsyrar mycket.
Men vem vågar tänka i längre perspektiv, i livslångt perspektiv och kanske längre?
Finns det inget värde i att människor har tid att lyssna på varandra? Finns det inget värde i att människor hinner skapa musik, poesi, konst, litteratur? Finns det inget värde i att människor hinner besöka äldre släktingar? Finns det inget värde i att en vuxen kan finnas hemma när tioåringar kommer hem från skolan och kan vilja sitta ner och prata med någon istället för att sätta sig framför tv-spelet?
Den som inte dör innan han bli 95 kommer med stor säkerhet att någon gång bli sjuk. Den som inte dör snabbt dör långsamt. Finns det inte något värde i att någon har tid att sitta ner och hålla den döende i handen? Finns det inget värde i tiden – är att springa runt, runt och öka välfärden, det enda som räknas i det västerländska samhället?
Detta var kanske ett flummigt inlägg som går i cirklar – men det är just vad jag tycker att vi också måste räkna in som en del i äkta livskvalité.
Idag kommer nya mobilmodeller i en rasande fart och vi ska helst byta modell var sjätte månad.
Jag är inte mot teknik och framsteg, inte emot forskning. Men jag vill ha ett samhälle där det också andra saker än de materiella värdena räknas.
Jag vill ha ett samhälle där människors värde inte baseras på arbetsinsatsen utan på medmänskligheten. Också.
Relaterade artiklar:
Aftonbladet
Lena Mellin: Dagens besked var nödvändigt
Andra bloggar om: religion, tid, arbete, jobb, pension, Maud Olofsson, välfärd, teknik, pensionsålder, jobba
Rosemari Södergren is är journalist och har varit aktiv med webbkommunikation sedan början av 2000-talet och är fascinerad av webbens interaktiva potential. 2007 gav Rosemari ut boken Alla kan blogga, med handfasta tips och råd för den som vill blogga. Har varit webbansvarig på Landsorganisationen i Sverige i åtta år. Som journalist har Rosemari arbetat bland annat på TT, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen.
Bloggar också på Kulturbloggen.
Email this author | All posts by Rosemari Södergren
Rosemarie,
rondeller löser bättre problemen i trafiken än stoppljus. Så fortsätt för guds skull att gå i cirklar.
Jobba tills vi dör är beskedet, ja det är ju inte första gången det kommer upp på tapeten en Maud verkar lika fantasilös som de flesta andra. För det är brist på fantasi när man tror att lösningen på finansieringen av de demografiska förändringaran, (dvs. att vi lever längre) löses genom att vi skjuter upp första utbetalningsdag för pensionerna.
Jag jobbar gärna till jag dör, varför inte, det är väl lika bra som något annat, dö ska vi i alla fall, det är inget voi kan göra åt det. Men frågan är väl snarast med vad vi jobbar, hur och varför! Inskränker sig den politiska fantasin sig till att man inte förstår att saker och ting förändras med åren. Erfarenhet, kropp, sociala förhållanden you name it ser väl för tusan inte lika ut när man är 20 och när man är 60, men samma kran ska vi vrida på på samma sätt som ingenting har hänt under de 40 år som skiljer.
Men det är kanske för mycket begärt av en politker. Sin pension behöver de ju inte oroa sig för. Fråga Schlaug och Schyman.
Visst är det tillåtet att vilja göra annat, men i sådana fall måste man också vara beredd att diskutera finansieringen.
När pensionsåldern sattes till 65 år var medellivslängden betydligt längre än i dag. Utan att kolla statistik gissar jag att medelsvensson kunde se fram emot en 10-12 år av arbetsfri tillvaro. Idag har den siffran ändrats radikalt. Andelen 65-åringar som kommer att uppleva sin 90-årsdag blir större och större. Det är förvisso positivt, men vi måste också diskutera hur försörjningsbördan ska fördelas. Dagens pensionärer och blivande pensionärer, 30-, 40- och 50-talisterna har skrapat bordet rent och skickat notan vidare till nästa generation. De har fört en oansvarig politik och byggt upp ett pyramidspel där den arbetande generationen alltid sitter med Svarte Petter. Detta är orimligt och därför måste vi omfördela bördan något.
Jag är naturligtvis inte speciellt lockad att jobba till 70. Därför sparar jag, gnetar och planerar så att jag om allt går väl ska kunna fira min 63-årsdag i ett eget ägandes hus i ett land med behagligare klimat än ett novembergrått Stockholm. Det är dock endast mitt ansvar och jag kan inte kräva gratis lunch av någon.
@Anders: Underbart uttryck om rondellerna. Det tänker jag stjäla.
Försäkringskassans motto är numera att så länge man kan andas så kan man jobba.