arvidfalk.se

Försämringen av arbetsmiljön, särskilt bland LO-förbundens kvinnor har fortsatt under de senaste åren. Det visar LOs rapport ”Trender i arbetsmiljön 2007 – klass & kön”. Arbetsmiljön har blivit sämre på hela arbetsmarknaden men den allra sämsta utvecklingen har arbetarkvinnor inom service och handel. Handels- och servicesektorn är två branscher som växer.

Vi befarar att den bristfälliga arbetsmiljön kan påverka branschernas status negativt. Risken är att våra branscher i ännu högre utsträckning blir genomgångsbranscher. Det kommer att bli svårare att rekrytera kunnig personal som vill utvecklas i branschen, istället för att snabbast möjligt ta sig därifrån.

Den dåliga arbetsmiljön resulterar i sjukdom och sjukskrivning men också i sjuknärvaro. Ofta är orsaken belastningsskador som beror på hårt styrt och ensidigt arbete med oregelbundna arbetstider. Vi har tidigare visat att kraven i arbetet har ökat drastiskt samtidigt som det egna inflytandet minskade och hur det påverkat arbetsmiljön. Nu kan vi visa att försämringarna i arbetsmiljön, speciellt för LO-förbundens kvinnor, har fortsatt.

Framför allt kvinnor i LO-yrken arbetar i verksamheter där det behövs bemanning dygnets alla timmar. Kvinnor inom servicesektorn arbetar allt oftare kvällar, helger och nätter. Branschen bärs av alla dessa kvinnor som jobbar oregelbunden arbetstid och har osäkra anställningsförhållanden. Dessutom ökar ensamarbetet med allt vad det innebär av utsatthet, hotfulla situationer och psykisk stress. I dag arbetar bara en av tre kvinnliga arbetare enbart vardagar på dagtid.

Andelen kvinnor som har tid och möjlighet att ta en kort paus i arbetet minskar. Tre av fyra kvinnliga arbetare inom offentlig sektor och privat service har inte möjlighet att ta en kort ”pratpaus”. Denna grupp kvinnor får allt sämre möjligheter att påverka arbetstakten och ha inflytande över när olika arbetsuppgifter ska göras. Mot den bakgrunden är det enkelt att förstå att arbetarkvinnors problem med värk, trötthet och håglöshet ökar.

Samtidigt som kraven på arbetsmarknaden blir allt tuffare minskar tillgången till företagshälsovård. Minst tillgång till företagshälsovård har kvinnliga arbetare inom privat service. Därtill ska läggas att hos dem med störst behov på arbetsmarknaden finns det minst med systematiskt arbetsmiljöarbete.

Med rapporten ”Trender i arbetslivet 2007 – klass & kön” blir det ännu mer obegripligt varför den borgerliga regeringen lägger ett allt tyngre ansvar på den enskilde när det gäller såväl sjukdom som arbetslöshet. Det framstår också som oansvarigt att regeringen även försämrat förutsättningarna för ett effektivt arbetsmiljöarbete bland annat genom att dra ner anslagen för Arbetsmiljöverkets inspektionsarbete.

Den förda politiken gynnar inte LO-kvinnorna. Det är LO-förbundens kvinnor som själva får betala med sämre hälsa och ekonomi för arbetsgivarnas slarv och regeringens bortvända ansikte inför problemen. Detta kommer att bli mycket kostsamt för såväl enskilda företag som hela samhället.

Ett strukturellt missgynnande av kvinnors arbetsmiljö har varit och är ett växande samhällsproblem som kräver både partsgemensamma och politiska lösningar. Det är arbetsgivarna som är ensidigt ansvariga – om detta råder inget tvivel! Det krävs ett systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser, bättre bemanning och arbetsorganisation samt företagshälsovård för att komma tillrätta med problemen.

Vår utgångspunkt är att alla som blivit sjuka vill komma tillbaka till sitt arbete. För den som inte har möjlighet att komma tillbaka ska det finnas en sjukförsäkring som ger möjlighet att vara sjuk – att ha en försörjning under den tid som det sker en omställning. Så skapas rättvisa i samhället och så skapas trygghet för individen.

Vi menar att alla vinner på en bra arbetsmiljö. Vi är övertygade om att en bra arbetsmiljö visar sig i goda produktionsresultat, det vill säga produktionen ökar liksom kvaliteten på det utförda arbetet förbättras när människor trivs och mår bra på sin arbetsplats.

LO-förbundens kvinnor är en grupp som är utsatt för ett ökande klass- och könsförtryck. Det är en utveckling som är oacceptabel och ovärdig ett land som kallar sig ”världens mest jämställda”.

Som fackliga organisationer är vi beredda att ta vårt ansvar. Vi frågar oss om arbetsgivarna och den borgerliga regeringen också är beredda att ta sitt ansvar? Hittills finns det inget som tyder på ett engagemang värt namnet från deras håll.

Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande
Ella Niia, ordförande Hotell och Restaurang Facket
Lars-Anders Häggström, ordförande Handels
Hans Öhlund, ordförande Fastighets
Clas Linder, tf ordförande Transportarbetareförbundet

Andra bloggar om: arbetsmiljö, kvinnor