arvidfalk.se

Christian Valtersson skriver en postning om friåret och dess fördelar.

Med hög hastighet rör vi oss djupare och djupare ned i en lågkonjunktur. Med finanskrisen som pådrivare försämras drastiskt det ekonomiska läget för Sveriges arbetstagare och vi befinner oss i en situation där varslen till och med duggar tätare en alliansregeringens ihärdiga försök att montera ned den svenska välfärden.

Det är ingen underdrift att påstå att Sverige är i behov av en offensiv politik för att få tillbaks människor i arbete och för att skapa ett starkare skyddsnät för vanliga människor. Alliansregeringens ansatser räcker inte. Finansminister Borg skäller på bankerna, kanske av ren frustration när avsaknaden av egen politik blivit alltför uppenbar, och de nyligen genomförda försämringarna i a-kassa och sjukpenning gör att du som nybliven arbetslös inte bara står utan jobb utan även sannolikt måste göra dig av med både lägenhet och sommarstuga för att kunna ge dina barn en skälig levnadsnivå.

I debatten har försämringarna i a-kassan tyvärr gjort att en annan försämring hamnat helt i skymundan, den tidigare rödgröna majoritetens friårsreform har tyvärr varken förlängts eller ens debatterats. De få utvärderingar som kommit har alla visat i samma riktning, friåret var en reform som gav långtidsarbetslösa inträde till arbetsmarknaden och som bröt det minister Borg säkert skulle kalla för utanförskap.

Friåret var en radikal sysselsättningsreform då det var utformat så att någon med fast anställning gavs möjlighet till upp till ett års ledighet med en ersättning som var 85% av a-kassan, om det gick att finna en arbetslös för jobbet som vikarie. Istället för att betala a-kassa till någon arbetslös, ges den arbetslösa inträde på arbetsmarknaden och den redan arbetande ges möjlighet till välbehövlig timeout eller vidareutbildning mot a-kasseersättning.

Efter att den friårsledige återkommit till sin ordinarie arbetsplats har även friårsvikarien i mycket stor utsträckning fått stanna kvar. Enligt en utredning av arbetslivsinstitutet har 6 av 10 friårsvikarier fått förlängd anställning efter att friårsvikariatet gått ut. En annan utvärdering, av IFAU, institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, har visat på att de arbetslösa som fick möjlighet till ett friårsvikariat i genomsnitt minskade sin tid i arbetslöshet med 30% då perioderna före och efter friårsvikariatet jämförts. För att tala klarspråk var friåret en reform som gav arbetslösa nya vägar in på arbetsmarknaden.

Under tiden en arbetslös getts en reell möjlighet att åter etablera sig på arbetsmarknaden har den friårsledige i de flesta fall antingen vidareutbildat sig, ägnat sig åt rekreation eller startat upp ett nytt företag. 86% av de friårslediga har angett att deras allmänna välbefinnande förbättrats under pausen från den ordinarie arbetsplatsen. Friåret är genialt så till vida att det samtidigt är både en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och en livskvalitéreform.

Det behövs många olika typer av reformer för att bemöta lågkonjunkturen och arbetslösheten. Olika typer av åtgärder passar olika typer av människor olika bra och därför bör varje arbetsmarknadspolitisk insats anpassas så att den passar varje enskild individ bäst. En av många tänkbara reformer är friåret, vars positiva sysselsättningseffekt inte får glömmas bort. Tyvärr är det här ingenting alliansregeringen i sin ideologiska enkelspårighet fått upp ögonen för, då de har fullt upp med att försämra ersättningsnivåerna och vardagen för människor som hamnat utanför arbetsmarknaden.

Christian Valtersson
Ledamot i styrelsen för Miljöpartiet i Stockholm Stad

Andra intressanta bloggar om: friår, politik, miljöpartiet