arvidfalk.se

Pierre Schori, Mattias Gardell och Lena Josefsson sitter i panelen som modereras av Katrine Kieolos. Zäta-salen är lite mer än halvfull och diskussionen är intressant. Den inledande rundan är just avslutad och enigheten är stor kring att det finns mycket nytt hopp för hela världspolitiken även om Mattias Gardell meddelade att han “åtminstone ska vara hoppfull en vecka”, kanske mest då beroende på den arbetsro USA gett exempelvis Huga Chaves och Evo Morales men att det är möjligt att USA återigen börjar agera på “sin bakgård”. Lena Josefsson tror att det är finns ett nytt hopp för medelklass i USA där sjuk- och hälsovård får ett nytt innehåll. Pierre Schori tror att det vi ser är en begynnelse kring en ny “Obamadoktrin” men varnade för situationen i Pakistan och möjligheten att en kärnvapenmakt i regionen blir uppretad.

Det är en intressant debatt om vilken väg USA ska gå, Pierre Schori tycker Sverige varit tysta i presidentvalsdebatten och han menar att Sverige har all rätt att säga vad vi tycker om framtiden förden amerikanska politiken eftersom USA i så hög grad påverkar omvärlden. Lena Josefsson hävdar att Obama är lika mycket vänster som vad svensk socialdemokrati är. Obama efterlyser trygghetssystem, omställningssystem i botten för att människor ska accepetera förändring.

Nu går diskussionen in i frågan om vad USA kommer begära av Europa och omvärlden i kriget mot Al-quida och/eller kriget mot terrorismen. USA kommer eftersträva en ny multilateral handlingsplan för uppgiften hävdar Mattias Gardell. Han ser en komplex problembild i den omvärldsanalys vi ser, men att det ändå fortfarande finns hopp kring Obama. Dock varnar han för den messiaskult som det finns tendenser till och han menar att Obama fortfarande ser USA som den självklara världsledaren även om Obama beklagar att USA varit en dålig ledare under de senaste 8 åren.

Som sammanfattning verkar det som om debattörerna gör en försiktigt hoppfull analys om än omgärdat av en handfull brasklappar, eller som Pierre Schori säger, det finns ingen som kan bli vald till president i USA utan att omfamna en del traditionella amerikanska ståndpunkter som känns främmande i Sverige. exempelvis vapenpolitiken och dödstraffet.

På vägen in i Zätasalen träffade jag Johan Sjölander som också bloggar direkt från sin telefon. Bloggen Dagens Konflikt är också här och Alesia Goncharik tyckte jag skymtade förbi tidigare. Josefin Deiving är också på väg hit, återstår att se om det kommer någon bloggning därifrån också.