Elitanpassa mjukis-DDR
By Redaktionen • Dec 11th, 2008 • Category: Gästbloggat
“Free at last! Free at last! Thank God Almighty, we are free at last” utbrast Martin Luther King i ett tal. Nu har vi inom den femprocentiga storstadseliten här i gamla Svedala inte haft vår frihet berövad på grund av vår hudfärg, men dock vår valfrihet begränsad av socialismen. Vi har också på grund av sossarna varit fråntagna den service vi faktiskt har rätt till.
Eric Erfors minns sitt 1970-tal i socialismens Svedala. “I ett av världens rikaste länder
rådde samtidigt ett slags mjukis-DDR.” Apoteksmonopolet var en orsak till att Erfors kände
sig som om han bodde i DDR.
Tack och lov att vi befrias nu när apoteksmonopolet upphör. Maria Abrahamsson
tycker att reformen “borde” ha oppositionens fulla gillande. För vem är egentligen emot
frihet? Frihet har ofta ett högt pris, vilket vi kommer att få erfara efter reformen. Men
det är ett pris vi inom den femprocentiga storstadseliten är villiga att betala!
Socialismen har satt upp onödiga hinder för vår frihet. Linda Skugge
har exempelvis beskrivit hur himla jobbigt det varit med pappersarbete när det gäller
hushållsnära tjänster. För att få livspusslet att gå ihop måste vi inom den femprocentiga
storstadseliten faktiskt få hjälp och stöd.
Tankesmedjan Limbo har tidigare föreslagit att staten skulle ge stöd till femprocentig
elit-livspusselanpassade lägenheter.
En sådan bostad är utformad så att lägenhetsinnehavaren varken blir klämd av matkassar eller
nertyngd av jobbpromemorior. En särskild serviceingång underlättar för personal att på
ett diskret sätt komma in och städa och laga mat. Fotoceller talar om att bostaden är tom
och att personalen inte stör den hyperkänslige femprocentaren.
Femprocentare har alltså problem med att fylla i papper, känner sig lätt klämda, har svårt
att få livspusslet att gå ihop vilket är så enkelt för vanliga svennebananer, och kräver
ständig uppmärksamhet och glada tillrop under så enkla sysselsättningar som att gå och
handla mat. Eftersom svårigheter med att hålla reda på timmar och minuter är utbredda bland
femprocentare borde alla affärer vara öppna jämnt om samhället skulle vara helt anpassat.
Men hur får man tag på städpersonal? Lidandet femprocentare med sin nästan obefintliga
uthållighet utsätts för genom att använda telefonen och hamna i telefonköer har bland andra
Hanne Kjöller och Marie
Söderqvist vittnat om.
Tankesmedjan Limbo föreslår därför att apoteken även öppnar avdelningar för städtjänster.
Man ska när som helst på dygnet kunna rusa ner på sitt kvartersapotek, som kanske ingår i
Seven-eleven, köpa sitt nikotintuggummi och tala om för expediten att det behöver städas:
- Kom till mig och städa omedelbums, jag hittade en dammråtta, här är pengar, hinner/orkar
inte fylla i en miljon papper, skynda er!
Att låg service är ett av de största samhällsproblemen i Sverige har även Marie Söderqvist påpekat: kassörskor som inte orkar titta upp till exempel.
“Man lär sig härda ut” skriver dock den tålmodiga ledarskribenten.
Varför är det så svårt för så många av oss? Hur blev det på detta viset? Johan Staël von
Holstein har föga förvånande svaret: för att sossarna indoktrinerat svennebananerna om
att det är fult att ge service. “Servicenivån är överallt katastrofal” som han påpekar.
Att socialisterna förstört Ryssland är förstås ingen hemlighet: där GÄSPAR expediterna,
meddelar Lars Ryding,
och de ser dessutom överdrivet oengagerade ut. Man frågar sig varför detta engagemang i att
se oengagerad ut, när det krävs mindre energi att se överdrivet engagerad ut.
Lite mer förvånad blir man över att man faktiskt få stå i kö även i USA. I ett försök att
smälta in i kapitalismens hemland påpekar Gunnar
Johansson när han står på posten med hög röst att “Det här är ju precis som i Sovjet!”
Socialismen har indoktrinerat de flesta länder i världen och gjort människor lata och
bortskämda och helt renons på insikt om den femprocentiga storstadselitens särskilda
problem.
Men tillbaka till Eric Erfors, som känner DDR-vibbarna när det bara finns ett nattöppet
jourapotek i Stockholm. Vill vi inte ha det som i DDR är apoteksmonopolets avskaffande en
helt nödvändig frihetsreform. Martin Luther King hade varit stolt över Alliansen.
“I have a dream that one day even the city of Stockholm, a city freezing with the lack of
service, freezing with the coldness of socialism, will be transformed into an oasis of
choice freedom and service.”
Redaktionen is
Email this author | All posts by Redaktionen




[...] detta beskriver jag i veckans kolumn “Elitanpassa mjukis-DDR” hemma hos Arvid [...]
Att man aldrig kan få ha det dj-vligast! Jag som har varit i DDR och allt!