Tack för dina insiktsfulla kommentarer och dina litteraturtips!

Med vänliga hälsningar,

Jonas.

Du har helt rätt! Det är viktigt att vi inte får till stånd ett vi-och-de-tänkande. Min förhoppning är att vi kan enas om alla människors lika värde och lika rättigheter. Idén om att skapa en föreställd gemenskap – oavsett om den är avsedd att motverka monokulturalism – inom en stats ramar är problematisk. Begreppet “mångkulturalism” som felaktigt kommit att förknippas med “etnicitet” och en “plural monokulturalism” har så att säga fått negativ klang och drar med sig negativa konnotationer.

Ordet nationalism har även det felaktigt kommit att förknippas med ett luddigt etnicitetsbegrepp. Du, som har läst Hobsbawn och Anderson vet att många nationella rörelser inte brydde sig om vare sig etnicitet eller språk när de formerade sina nationella rörelser. Exempelvis Belgien. För mig är nationalism, oaktat om det är kopplat till idéer om etnicitet eller språk problematiskt. (Ordet etnicitet lär ha uppemot 300 olika definitioner, således ett allt annat än vetenskapligt välavgränsat begrepp).

En värld som blir allt mer interdependent lider av nationalism och nationella hänsynstagande. Allt fler skeenden – globala hotbilder mot vår gemensamma säkerhet – är transnationella och det är transnationell koordination som kan bidra till att antingen lösa, mildra eller förändra den typen av transnationella eller globala hotbilder mot vår gemensamma säkerhet. Gemensam säkerhet ses här inte ur ett nationellt, eller internationellt perspektiv – jag avser ett transnationellt perspektiv.

Internationella samarbeten är både bra och viktiga, men ur ett annat perspektiv kommer de till korta eftersom diplomatin endast söker minsta gemensamma nämnare. Ett transnationellt förfarande ser till allmännyttan och försvårar obstruktion.

Jag har redan förstått att vi i grunden har en hel del gemensamma synsätt, men att vi når olika slutsatser. Jag vill inte minska det transnationella inflytande för att öka det nationella inflytandet. Jag vill öka det transnationella inflytandet för att minska det konstruerade behovet av föreställda gemenskaper – exempelvis nationalism. På något sätt skulle man kanske kunna benämna mig som transnationalist. Men jag tycker att ordet nationalist är allt för besvärande.

Det har varit en givande dialog oss emellan. Jag är glad över att den kom till stånd!

Hör gärna av dig!

Med vänliga hälsningar,

Jonas

Jag menar därför att vårt samhälle beskrivs bäst som ett “mångfaldssamhälle” snarare än som ett “mångkulturellt samhälle” eftersom vårt samhälle består av folk som har multipla identiteter snarare än det består av många kulturer som lever på, under, över eller tillsammans. Även om du vill göra en bredare tolkning av begreppet mångkultur så kan du inte komma ifrån det faktum att gemene man uppfattar mångkulturellt samhälle som ett samhälle som vilar på den snäva definitionen av mångkultur.

PS. Jag uppskattar att du reder ut begreppet mångkultur men min artikel och min tes handlar om att mångkulturalismen är död, och inte om begreppet mångkultur endast kan ses som ett “plural monokulturalism” (för att låna Sens begrepp).

Du skriver “Men det är ju PRECIS detta som det mångkulturella perspektivet bygger på. Att inte ställa upp på mångkulturella perspektivet, att människors “etnicitet” eller/och “kultur” är deras primära identiteter är ju att säga att detta perspektiv är död (eller iaf borde dö).”

Alltså, det mångkulturella perspektivet som jag uppfattar har aldrig handlat om detta. Begreppet mång-kulturellt skulle inte funnits om det inte innan funnits en föreställning om en-kulturellhet, dvs att en kultur är något på förhand givet, en homogen enhet.

Beroende på vilka perspektiv man har på kultur och hur man uppfattar människors identitetskapande kan man då uppfatta mångkultur på två olika sätt, antingen som homogena kulturer som lever sida vid sida utan kontakt och att dessa kulturer utgör varje människas väsen (om man följer det nationalistiska synsättet) eller ett där man istället för att utgå från en föreställd homogen kultur istället erkänner att samhället och människor alltid har och kan ha flera olika kulturella tillhörigheter samtidigt och att kultur är något som skapas och återskapas mellan människor hela tiden relationellt, ungefär så som jag uppfattar mångkultur.

Många skulle nog beskriva Sarajevo och bosnien innan 90-talet för mångkulturellt då det var Jugoslaviens mest blandade område, detta trots att etnicitet och religion inte var något folk i allmänhet brydde sig om utan man gifte sig kors och tvärs, boendesegregation fanns inte osv. I och med kriget och nationalismen blev helt plötsligt etnicitet det grundläggande kriteriet för hur det bosniska samhället skulle organiseras, delas upp, och nu bor den bosnienserbiska befolkningen i en egen enklav med eget politiskt styre. Mångkultur, men på väldigt olika sätt.

Amartya Sen tar upp det här i boken du nämner, Identitet och våld. Han menar att det finns två förhållningsätt, det om kulturellt bevarande och det om kulturell frihet. Ska man sträva efter att på alla sätt framhäva olikhet, bevara uppfattningar om skillnader och avstånd mellan grupper – eller ska man låta alla människor ha friheten att utveckla sin identitet och kultur själv utan att fastna i ensidiga, cementerade och påtvingade identiteter – oavsett vem de kommer ifrån.

Det första förhållningssättet kallar han för “plural monokulturalism” med andra ord inte mångkulturalism, och det andra för mångkulturellt. Faktum är att det förstnämnda har mer gemensamt med gammal unken nationalism, jag skulle nästan kalla det för nationalism, än med mångkultur som åtminsone jag och Sen uppfattar det.

Ytterligare Lästips:
Etnicitet och nationalism, Thomas Hylland Eriksen
Kulturterrorismen, Thomas Hylland Eriksen
Etnotism, Aleksander Motturi
Intressant artikel av Per Wirten: http://sydsvenskan.se/kultur/article135436.ece

När jag skriver en text med rubriken “Mångkulturalismen är död…” så syftar jag inte på din definition av mångkultur utan den definition som utgår från ett synsätt som du inte heller verkar dela.

Allt gott!

PS. Jag tror att det alltid kommer att finnas vi-och-dom, det viktigaste är att vissa individer i ett samhälle inte alltid är “dom”.
PS2. Jag vill gärna återgälda dina boktips med ett ytterligare boktips. Amartya Sens “Identity and Violence: The Illusion of Destiny.”. Bästa boken jag läst inom detta tema.

Du har fel beträffande att mångkulturella länder har präglats av interna stridigheter och splittring. Det är faktiskt först i och med dem nationalistiska tankegångarna och idéerna som intern splittring och stridigheter har uppstått. Läs gärna Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen, och Eric J. Hobsbawn, Nationer och nationalism.

Historierevisionism som ska gynna dina politiska intressen är lätt att skärskåda. Dessutom är jag inte kulturmarxist eller håller mig med kosmopolitiska flumidéer, men du får gärna tycka att jag gör det.

Det inre tvång som du pratar om när det gäller assimilation. Hur ska du uppnå det?

Jag kommer inte vilja anpassa mig till din och övriga sverigedemokratiska företrädares synsätt på exempelvis invandring. Dessutom är jag av den fasta övertygelsen att den liberala ekonomin för med sig många bekymmer, men genom den globala ekonomins utbredning kan vi förhoppningsvis se “nationalstaterna” som en mycket olycklig, kortvarig historisk parentes.

Tack för dina, välavvägda, nyfikna kommenterarer och mycket intressanta reflexioner på temat. Naturligtvis inser jag att du och jag har samma utgångspunkter och synsätt, men att vi landar i två väsensskilda slutsatser. Men det är ju det som är så härligt med politik. Politik handlar ju om att låta olika synsätt mötas i dialog.

Att Roger Svensson och Tobias Struck har sina utgångspunkter för att proklamera det mångkulturella samhällets död ligger precis som du skriver på ett annat plan.

För mig är nationalism inte intressant som en föreställd gemenskap, däremot ser jag gärna att vi bygger en gemensam värdegrund med människan som utgångspunkt. Det är således inte land, språk, kultur, traditioner, sedvänjor, politisk eller religiös åskådning som ska utgöra grunden för en sådan värdegemenskap. Det handlar inte om att skapa en “svensk” eller en “europeisk” värdegemenskap.

FN tillerkänner alla världens medborgare lika mänskliga fri- och rättigheter oavsett nationalitet eller huruvida man kommer från ett land som erkänner FN:s allmänna deklaration om dem mänskliga rättigheterna eller inte. Mitt tjatande om en aktiv antidiskrimineringspolicy är nödvändig för att bekämpa föreställda gemenskapers tendens till exkludering och diskriminering av sådant som upplevs som avvikande i förhållande till bekännare till och uttolkare av den föreställda gemenskapen. Den minsta gemensamma nämnaren för alla världens medborgare är alltså FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. En förklaring som firar sin 60-årsdag den 10 december.

Du har helt rätt stat, landsting och kommun sätter fortfarande en del av ramarna runt vår vardag. Det är också så att allt fler beslut långt utanför vårt lands gränser påverkar oss i vår vardag; krig och konflikter i andra länder, miljöförstöring, samtal om satsningar eller neddragningar runt styrelserummens bord i transnationella företag, valutamarknadernas sekundsnabba värderingar som påverkar vår köpkraft och ränteutvecklingen på våra lån med mera. Det handlar om händelser som påverkar oss som enskilda individer, men som också påverkar hur stat, landsting och kommuner förmår att sätta ramarna runt vår vardag. I så motto är stat, landsting och kommuner allt för små enheter för att med enkelhet kunna legitimera sin existens som beskyddare av personlig integritet och den enskildes behov av säkerhet.

Det paradoxala med att garantera alla sina mänskliga rättigheter är att en sådan idé skapar en mänsklig värdegemenskap som transcenderar föreställda och även traditionella gemenskaper; familjen, byn, bostadsområdet, kvarteret, stadsdelen, staden, kommunen, regionen, staten och världsdelen. Genom FN:s förklaring är vi alla världsmedborgare.

Modernitet leder obönhörligen till människans insikt om sin egen identitet och sin individualism. Ett samhälle har vissa föreställda gemenskaper, vi agerar utifrån en upplevelse om att det handlar om verkligt avgränsade föreställda gemenskaper. Det finns dock ingen sådan gemenskap som håller för en närmare granskning. Det går helt inte att avgränsa dem. Så du förstod mig rätt i att alla individer bidrar till det mångkulturella samhället. Kultur är inte kopplat till etnicitet. Kultur uppstår i det sociala samspelet, i interaktion med andra människor. Kultur är någonting dynamiskt som uppstår var helst två människor möts. Att snävt definiera kultur till etnicitet bortser från alla andra aspekter av mellanmänskligt samspel och sociala praktiker.

Läs gärna Symbolic Interactionism av Joel. M. Charon! Det vi ofta benämner kultur är särskilda artefakter som uppstår, förändras och försvinner ur den symboliska interaktionismen. Den symboliska interaktionismen per se är blind för etnicitet, genus (inklusive sexuell orientering), socialgrupp, ålder, funktionshinder, religiös- och politisk åskådning.

Kultur har inte den betydelsen i mina tankegångar. Det går inte att likställa kultur med etnicitet. Det är precis det som Sverigedemokraterna försöker med genom att i princip skrota begreppet ras och ersätta det med kultur. Vad jag säger är att kultur är någonting som uppstår människor emellan (oavsett bland annat etnisk bakgrund) och att det är problematiskt att försöka fånga in “kultur” som grunden för en föreställd gemenskap. Detta eftersom det förhållningssättet oftast leder till att utkristallisera den föreställda gemenskapen negativt. Det vill säga att definiera det som gemenskapen inte är, istället för att säga vad den är och vad som är unikt med den. Däremot kan vi tillerkänna varandra lika och okränkbara mänskliga rättigheter, se avvikelse som norm och motarbeta varje försök till diskriminering och konformism. Den typen av föreställda gemenskaper, nationer och nationalism tenderar att bidra till ökade konflikter.

Läs gärna!

Nationer och nationalism, Eric J. Hobsbawn
Den föreställda gemenskapen, Benedict Anderson

Med vänliga hälsningar,

Jonas