arvidfalk.se

Artist åtalas för mord i LA
Böndernas svåra val (och då handlar det om vilken flickvän de ska välja i dokusåpan Bonde söker fru
För stora bröst

Tre säljande rubriker på kvällskvisten, som lockar eftermiddagssurfarna att klicka på.

Men vadå? Det säljer. Folk får vad de vill ha. Om vi hade skrivit om människors arbetsmiljö – som om rapporten som visar att kvinnors arbetsmiljö försämrats – hade vi inte sålt lika många tidningar.

Är väl så diskussionen skulle gått om löpsedelsredaktören alls skulle bry sig om påpekandet att det är rätt lite substans och mycket yta i vad traditionella medier väljer att lyfta fram.

Men vad medier rapporterar om är inte något som väljs utan medvetenhet. Tro inte för en sekund att medieägarna inte ger tydliga riktlinjer åt sina chefer. Tro inte för en sekund att det är slump bakom hur medierna utvecklas.

I en krönika i tidningen Journalisten skriver Göran Rosenberg:

Allt färre journalister har under alltmer osäkra arbetsvillkor förväntats producera allmter “innehåll” till allt lägre kostnader i alltmer ogenererad symbios med intressedrivna nyhetsfabrikörer och innehållsproducenter.

Nyheter som skapar panik säljer. Och sälja det är vad tidningarna måste. Det är tidningarnas första uppdrag idag. I kombination med att alltför journalister har osäkra anställningsförhållanden, hoppar från vikariat till vikariat. Osäkra journalister som inte har trygghet i fast anställning vågar knappast hävda rätten att tänka efter innan något kablas ut.

Frågan är ju varför medier väljer att till övervägande delen skildra sådant som skapar panik eller sensation och väldigt sällan lyfter fram sådant som ger människor fördjupad insikt. Panik, nöje och sensation säljer. Men det gör också människor mer zombieliknande, mer passiviserade, mer uppgivna.

Det sorgliga är ju att det rubriker jag lyfte fram samtliga kommer från den enda av de stora medierna som på pappret inte ägs av högermedier.

Göran Rosenberg tog upp sin kritik med utgångspunkt från finanskrisen. Rosenberg menar att de traditionella medierna, journalisterna, förstärkt finanskrisen, fördjupat den och gjort den värre för att journalister skildrat den så oreflekterat:

I den värsta ekonomiska krisen i mannaminne har journalistiken tills vidare inget att vara stolt över. Journalisterna som var självständiga och kunniga nog att inte agera krisens kolportörer kan räknas på ena handens fingar. Journalisterna som förstärkte och fördjupade krisen genom att inte förstå vad de höll på med – eller inte bryr sig – är oräkneliga.

Finanskrisen är inte det enda exemplet. Dels väljer medier bort mycket, som det aldrig rapporteras om. Som den försämrade arbetsmiljön för kvinnor inom LO-yrken. Dels har medier ingen uthållighet alls i att hålla fast i någon fråga. För det är bara när frågan är het den säljer. FRA-lagen är ett tydligt exempel på det.

Att debattsidorna inte släpper igenom vad som helst är ett annat exempel. Före förra valet fick Lärarförbundet inte in någon debattartikel som kunde visa hur Björklund mixtrade med statistiken och framställde falska bilder av den svenska skolan.

Vad kan göras? Vi måste stödja varandra, alla vi som vill lyfta fram en annan verklighet än den ytlighet som bärs upp av sex, panik och sensation av gammelmedier. Vi som vill något mer, något annat, vi som vill främja demokrati, debatt och samtal och ökat medinflytande och engagemang.

Jag tog upp detta i Kulturbloggen idag också.
Erik Laakso, min kollega här på Arvid Falk, tog upp mediers betydelse hur en annan viktig aspekt häromdagen också.

Andra bloggar om: mediepolitik, medier, samhällsdebatt, debatt, Aftonbladet, journalistik, Göran Rosenberg, Journalisten