arvidfalk.se

Det pågår ett ständigt och intressant samtal om bloggarna och bloggarnas syften. Samtalet pågår ofta parallellt med diskussioner om ideologi, viljeinriktningar och riktning.
Främst är det här en diskussion som är aktiv inom socialdemokratin men även på andra håll pratas det om bloggen som fenomen, nyttan av sociala medier och eventuella möjligheter att dra nytta i ett större perspektiv från dessa företeelser.

Tankesmedjornas relevans
Resonemanget om behovet av tankesmedjor och funderingarna kring hur bloggsfären är eller kan utgöra en viktig del av det politiska utvecklingssamtalet är ständigt aktuellt och de senaste dagarna har ytterligare några bra inpass skrivits. Johan Sjölander skriver:

“Och det är inte bara en fråga om form. För på ett djupare plan både handlar det om och kräver ett återupplivande av de folkrörelse och folkbildningstraditioner som en gång var ryggraden i den svenska arbetarrörelsen. Rebuilding the Rörelse är alltså inte bara ett organisatoriskt projekt, utan i allra högsta grad ideologiskt.”

Fredrik Jansson som i flera inlägg tagit upp de här frågorna fortsätter resonemanget:

“Det dåliga sättet (som är ganska vanligt bland socialdemokratiska bloggare) går ut på att man ska rätta in sig i ledet, bakom den store ledaren. Det är en kollektivism som (genom ombud) dikteras uppifrån och kväver alternativa synsätt och åsikter. Det bra sättet å andra sidan handlar om att knyta samman nätverk av åsikter som både smeker och skaver varandra. Det är en kollektivism som snarare är släkt med Oscar Olssons studiecirkel än med Lenins demokratiska centralism.”

Johan Sjölander följer sedan upp Fredriks inpass:

“Vi ska alltså se nätet och den nya tekniken inte främst som ett sätt för den upplysta ledningen att sprida sitt budskap, utan snarare som en mångfald av verktyg för politisk empowerment, eller politisk egenmakt för att använda ett hemkokt begrepp.”

Andra röster
Fler bloggare har också kommenterat i den här aktuella debatten:
Ulrika Sandberg
Stefan Wikén
Stefan Wikén igen
Jonas Morian

Ulrika Sandberg ställer en mycket relevant fråga i sitt inlägg: “Tror ni att bloggar kan vara folkbildande och bredda det politiska samtalet?”

Studiecirkelns revanch
Jag har på nära håll sett hur arbetarrörelsens olika grenar har haft lite svårt att samarbeta och jag har också sett hur bra det blivit när det väl börjat fungera. Studiecirkeln som är något utav grunden för sättet att arbeta inom arbetarrörelsen har tyvärr hanterats lite styvmoderligt av såväl fackförbund som av de politiska vänsterpartierna. Ett typiskt sätt att missa ett bra verktyg är när såväl fack som partier arrangerar kurser och utbildningar med lärare och ledare istället för att ta del av folkbildningens kunskaper från studiecirkelns demokratiska arbetsmetoder. Därför vill jag svara Ja på Ulrikas fråga, bloggar kan vara folkbildande och de kan bredda det politiska samtalet och jag vill också påstå att bloggformatet är en utmärkt version av cirkelns demokratiska arbetsmetod. Studiecirkeln är tillbaka, mer levande än på länge.

Några gamla lästips
Ytterligare några lästips som jag vill tipsa om kommer från två gamla inlägg som jag skrev 2006 & 2007. Jag kan tacksamt konstatera att jag hade både rätt och fel när jag skrev de inläggen. Vänstern har sina tankesmedjor men i en helt annan form än jag då trodde de skulle uppstå. Det löst sammansatta nätverket med diskussioner som löper fram och åter är modernare, friskare och vitalare än de former som kanske var de förväntade. Du som läser och kommenterar här eller skriver en egen bloggtext om det är en del utav det.

Bild från folkbildningsförbundet
Andra intressanta bloggar om: politik, bloggar, studiecirkeln, folkbildning, nätverk