I Tankesmedjan på årets första dag
By Erik Laakso • Jan 2nd, 2009 • Category: Arvid Falks blogg
Idéutvecklingen inom vänstern pågår hela tiden. Inte nödvändigtvis i de olika partiernas innersta kretsar men väl ute bland medlemmar och sympatisörer. På många sätt verkar det som om de tunga partiföreträdarna är nöjda med det mesta, förvaltning och pragmatism präglar beslut och förslag i ganska stor grad. Nu ska jag genast erkänna att det parti jag känner bäst är det där jag är medlem, detta gör att jag inte kan uttala mig om idéutvecklingen inom vänsterpartiet eller miljöpartiet på samma sätt som jag menar att jag kan när det gäller socialdemokratin. Så för att vara tydlig så vill jag gärna se en bred diskussion i såväl kommentarsfält som ute på andra bloggar för att kunna samla en bild av hur det ser ut. Enklast för att få överblick är givetvis, som alltid, att vi länkar till varandra för att bygga helhetsbilden.
Frihet Jämlikhet Broderskap
De tre slagorden som fört arbetarrörelsen dit vi är idag är då som nu de fina: “Frihet, Jämlikhet & Broderskap”. Vilket av dessa värdeord som betyder mer än de andra är ofta utgångspunkten för den åsiktsbrytning som syftar till nämnda utveckling. För varje ämne som diskuteras så ligger dessa värden i botten. Men fundamentet som vi också bygger på handlar om de demokratiska fri- och rättigheterna. Man kanske kan säga att demokratin som värdegrund, mer än som teknisk lösning, är vad som pekar ut huvudriktningen medan de tre värdeorden sedan korrigerar kursen i såväl stort som smått.
Den politiska striden
I den politiska debatten står oftast striden just mellan frihetsbegreppet kontra jämlikhet eller broderskap (som vi kanske bör kalla: “solidaritet” eftersom det är en vanlig uttolkning av broderskapet). Även inom vänstern står ofta stridigheterna just mellan den inbyggda konflikt som finns mellan dessa begrepp. Man kan också se att den parti- och ideologiöverskridande strid som stått om övervakningssamhället under de senaste åren, att demokratibegreppet som värdegrund står över konflikten mellan värdeorden även om det ofta är så att just frihetsbegreppet används som argument. Detta kan leda till olyckliga slutsatser.
- Den första olyckliga slutsatsen handlar om det devalverade värdet av grundlagen och det starka motstånd som finns mot en överprövning av brott mot grundlagarna från lagstiftande församling.
- Den andra olyckliga slutsatsen handlar om de som reflexmässigt försvarar solidariteten framför friheten när de i själva verket använder solidariteten som argument mot den demokratiska värdegrunden.
- Den tredje olyckliga slutsatsen handlar om de som bestrider jämlikhet och solidaritet med demokratisk värdegrund som argument när den mer relevanta argumentationen torde handla om frihetsbegreppet som värdeord.
Ledstjärna för en modern politiker
Att de demokratiska fri- och rättigheterna borde stå överst som ledstjärna för varje modern politiker har jag svårt att tänka mig att någon egentligen kan eller vill motsätta sig. I alla fall inom den politiska fåra som i grunden också erkänner demokrati som medlet för folkstyret. Därför borde det vara varje angelägen medborgare vara rimligt att alla beslut prövas mot grundlagen och kan stoppas om de strider mot grundlagens stadgande om fri- och rättigheter. Här går vänstern vilse enligt min mening. Den möjlighet att “högern” eller “liberalerna” vill ha sådan prövning för att stoppa solidaritets- eller jämlikhetshandlingar borde inte hindra insikten om att vi trots allt behöver ha sådan prövning. Sedan är det upp till den som skapar riktlinjerna att tillse att det verkligen handlar om de grundläggande rättigheterna och inte kurskorrigeringar inom den huvudsakliga riktlinjen.
Hur skapas relevans idag
Det jag skulle vilja se en fortsatt diskussion om är hur vi agerar för att ge de tre värdeorden inom svensk vänster fortsatt relevans och hur vi ska bryta dem emot varandra utan att hamna i strid med den demokratiska värdegrunden och hur vi ska lyckas ge alla tre den tydliga relevans de har i vårt samhälle idag.
Vi vill nog alla ha så stor individuell frihet som möjligt är, vi vill ha ett jämlikt samhälle och vi har ett uttalat mål om att samhället ska vara solidariskt med de mest utsatta. Därför vill vi ha generellt finansierad välfärd, vilket i sig är en inskränkning av den totala friheten. Vi vill ha jämlikhet oavsett kön, ursprung eller inkomst vilket också kan stå i konflikt med frihetsbegreppet. Vi vill ha ett tydligt värnade om äganderätten vilket kan stå i konflikt med solidariteten och jämlikheten.
En fördärvad debatt
De bisarra ordväxlingarna om höger eller vänster inom arbetarrörelsen handlar egentligen oftas om vilket av de tre värdeorden som betyder mest och som ska kurskorrigera mer än de övriga. Man kan nog säga att den diskussionen är förledande och syftar till att bryta upp relationen mellan värdeorden, vem som tjänar på det vet inte jag. Frågan är, idag när den individuella friheten för det stora flertalet är större än någonsin i historien och när jämlikheten som idé och ofta även i praktik betyder mer än någonsin och den solidariska viljan inte längre är en avgörande stridighet, hur utvecklar vi politiken så att dessa tre begrepp fortfarande tar oss framåt i progressiv riktning?
Klasskampen
Frågan om klasserna är ytterligare en ingrediens i det vänsterpolitiska tankegodset och om det är så att vänsterbegreppen frihet, jämlikhet och broderskap vunnit kampen om de politiska värdeorden så står fortfarande en strid om klass tydlig mellan politiska ideologier. Allt ifrån omformning av klassbegreppet till de som inte tycker det längre finns någon klasskamp och möjligen några som fortfarande vill behålla klasskillnaderna. Det är en konservativ idé att klasserna ska finnas och till och med är viktiga. Ibland kan man få för sig att de nya konservativa finns inom vänstern medan den liberala tanken på att klasserna inte längre har relevans, eller ens finns, vinner insteg i alla partier i högre eller lägre grad.
Behöver klassbegreppen reformeras? Saknar det relevans idag? Hur kan man ta sin utgångspunkt i klassbegreppet utan att hemfalla åt nostalgi? Finns det ett behov av en ny syn på klassbegreppet?
Andra intressanta bloggar om: politik, frihet, jämlikhet, broderskap, demokrati, tankesmedja
Erik Laakso is Tycker om att diskutera det mesta och har en åsikt om vad som helst på mindre än 10 sekunder. Han är uppväxt i ett arbetarhem och har i vuxen ålder läst in en fil.kand i statsvetenskap. Inte många har bott på så många platser som Erik och en flytt kan alltid vara nära förestående.
Email this author | All posts by Erik Laakso
En bra text, men jag tycker att du ändå fastnar en bit innan du går i mål.
Det du beskriver är ett liberalt vänsterperspektiv, inte ett socialdemokratiskt som jag ser det. Frihet, jämlikhet, broderskap var den liberala franska revolutionens slagord, och de återspeglar inte fullt ut arbetarrörelsens grundläggande analys.
För mig, som i grunden demokratisk socialist, så fattas ett par viktiga perspektiv i din text. För mig är socialismen en frihetsrörelse som bygger vidare på den liberala rätten till frihet i den meningen att den intresserar sig för möjligheten till frihet.
Den borgerliga revolutionen mot det gamla ståndssamhället drevs av en önskan om förverkligandet av “Frihet, jämlikhet, broderskap”, men det blev ju inte så. Friheten var fortfarande förvägrat för folkflertalet. Socialdemokratin är för mig en rörelse som tittar på varför det är så och har som mål att friheten inte bara ska vara en rättighet, utan också en möjlighet.
Och då kan man inte ta sig runt ägandet och marknaden, och det är det jag saknar i din text. Om man inte funderar över dem så har jag svårt att se att diskussionen handlar om något annat än socialliberalism.
Ska marknaden vara samhällets tjänare eller herre? Vad är marknaden bra på, och i vilka sammanhang ger den dåliga lösningar för samhället? Var går gränserna för hur mycket makt i ett samhälle ägandet ska kunna innebära? Skall ägandets makt begränsas genom direkta regleringar, eller ska det begränsas genom att ägandet sprids och kontrolleras i demokratiska former?
Den typen av frågor måste också finnas med i en debatt i ett parti som vill definiera sig som vänster.
Det betyder inte att jag tycker att de grundläggande demokratifrågorna är oviktiga, tvärt om.
De är oerhört viktiga, eftersom de är förutsättningen för hela den reformistiska väg som socialdemokratin har följt sedan 20-talet. Och de är de facto utsatta för hot just nu. Om vi inte sätter ned foten så är vi på väg in i ett övervakningssamhälle som hotar själva fundamenta i det demokratiska systemet, rätten att meddela sig med varandra utan att staten lyssnar, och som dagsfråga är det för mig det absolut viktigaste att försvara, eftersom all annan förändring är beroende av att demokratin står stark.
Men att det är så, är också en följd av en bristfällig idedebatt inom socialdemokratin, och därför är det viktigt att få igång en sådan, parallellt med att vi var och en kämpar mot storebrorssamhället.
Socialdemokratin är i sitt idearv ett frihetligt parti, men det gäller att det också blir det i sin praktik, och det kan bara ske genom en diskussion om idefrågor. Därför applåderar jag varje försök att få till den diskussionen.
Jörgen, tack för din kommentar. Jag tycker du är på helt rätt spår och jag menar att jag indikerade den fortsättningen när jag i avslutningen tog med klassperspektivet. Precis som du säger så är socialdemokratin och arbetarrörelsen en frihetlig rörelse och därför är demokratin som värdegrund samt de liberala vänsterperspektivet med frihet, jämlikhet och broderskap förutsättningarna för att kunna gå vidare med klassperspektivet, marknadens funktioner, äganderätten och möjligheterna till frihet. Som jag skrev det hoppas jag just på den här typen av fortsatt analys som du kommer med. En tankesmedja bör ju vara en tanketråd som utvecklas.
Problemet som uppstår lätt är när man hoppar över de två första och grundläggande stegen och börjar sin analys med marknaden och ägandet utan att först ha grundat analysen i förutsättningarna som ska styra riktningen.Då uppstår den bristfälliga idédebatten och man landar i pragmatism och förvaltande kompletterat med innehållslösa slagord.
Bra komplettering från dig tycker jag.
Ett intressant inlägg och svar, men jag tror att för de allra flesta är det viktigare att diskutera den praktiska utformningen av politiken.
Två exempel:
Högeralliansen har ju starkt försämrat villkoren i a-kassan och från olika håll hörs det protester, men det som saknas är hur vill (s) vill förändra a-kassan. Då räcker det inte med att konstatera att a-kassan skall ge 80 % när vi har bytt regering. Utan jag menar att det måste föras en diskussion om man vill förändra a-kassan. Om man nu vill det.
När man följer diskussionen i bloggvärlden är det lätt att få intrycket att a-kassan egentligen är onödig och borde kunna avskaffas. Enligt min mening måste vi både bevara och förbättra a-kassan och ett första steg här är nog att införa en ren försäkringslösning med som det heter raka rör.
Men min poäng är att detta är en fråga som borde diskuteras,. men först måste vi nog ha en allmänn informationskampanj där syftet med a-kassan förklaras på ett bra sätt. Vem börjar den diskussionen?
Det andra exemplet som jag vill ta upp är de omfattande förändringarna i rätten till sjukpenning. Så vitt jag vet accepterande (s) de föreslagna förändringarna från alliansregeringen när riksdagen fattade beslut om förändringarna i maj månad förra året.
Nu när det börjar bli känt att tiotusentals personer riskerar att bli utförsäkrade och hänvisade till antingen grundbeloppet i a-kassan eller kommunens socialkontor hörs det röster från (s) att man borde införa ett moratorium (dvs att skjuta upp beslutet i riksdagen). Istället för att framföra ett sådant krav borde man förklara för svenska folket hur man överhuvudtaget kunde fatta ett dylikt beslut. Det tror jag att partiet skulle tjäna på.
Avslutningsvis vill jag gärna än en gång fastslå att folk är inte dumma, men det finns ganska många politiker som motsvarar den beskrivningen. Det är ett stort problem.
@ Erik. Två själar en tanke. Jag vet inte hur länge jag har gått och grunnat över huv vi bäst kan starta en riktigt bra idédebatt. Mitt val blev till slut att börja göra valaffischlika bilder som jag lägger upp på
http://picasaweb.google.se/lh/photo/hsy-Vjd4sQzHupeDan4tYQ?feat=directlink
@ Jörgen, du har i ditt inlägg
http://jorgenl.blogspot.com/2008/12/en-sosses-frsvarstal.html
skrivit så vettiga saker att jag citerar dem på min blogg – och genom att nämna det här hoppas jag att fler läser din postning, varför du väljer att hoppa av SAP och gå med i Piratpartiet.
Du avslutar din postning:
“Man glömde bort att demokratin även har inre fiender, och de växer till nu när den yttre är besegrad. På nåt sätt har det blivit OK att driva igenom lagar som Stasi hade jublat åt, bara för att Stasi i sig inte existerar längre.”
@ Mogens. Det ena utesluter inte det andra. Men vad blir det för praktisk politik – och vart leder den om man inte har en bärande idé bakom?
Det kan faktiskt bli rent förfärligt.
Just nu har vi finanskris. Hur uppstår den? Man kan analysera det, sen försöka sätta på plåster.
Man kan också välja att tänka: “Vill jag att marknaden ska vara min herre eller ska marknaden tjäna mig?”
Vi har länge valt att låta marknaden vara vår herre. Jag vet inte hur det gått till, men så är det.
Det borde vara ideologiskt helt fel för varje frisinnad sosse att gå med på det.
För då blir vi slavar under marknaden. Vi är inte fria.
När det kommer till marknadsekonomin idag sitter vi alla i baksätet.
Man kan säga att vi hamnat där eftersom vi har varit så ideologiskt passiva.
Utifrån dessa ideologiska tankar har jag och Johan Westerholm (vi är endast bloggbekanta) börjat knåpa på en motion som handlar om hur vi återigen kan skapa demokratiska verktyg som gör att vi inte längre sitter i bilens baksäte och låter marknaden ta oss dit den råkar vilja köra, utan att vi åtminstone har reda på gas och broms.
Motionen är tyvärr inte färdigtänkt än, men vi vill alltså att denna ideoliska tanke ska mynna ut direkt i en praktiskt tillämpar motion.
För att höja idédebatten ska vi givetvis kasta upp motionen på våra bloggar så fort vi fått någon form av fason på den.
Detta istället för att köra in den i min eller Johans Arbetarkommun, för att sen se om den tar sig vidare till partikongressen.
Rätt betraktade och rätt skrivna skulle även många motioner kunna utgöra grunden för fortsatt idédebatt, ha sin rot i ideologiska funderingar, samt sen mynna ut i praktisk politik.
* * *
Dina resonemang kring A-kassan är viktiga. Jag bara frågar mig: Hade vi ordentligt förankrat tankar och idéer kring A-kassan ideologiskt och haft kvar dessa ideologiskt/praktiskt skrivna motioner, hade vi då haft lättare för att visa väljarkåren hur oerhört viktig A-kassan är som omställningsförsäkring?
Dina exempel är belysande och viktiga, att nu tiotusentals personer är på väg att bli utförsäkrade, att kostnaderna vältras ned på kommunernas socialkontor är något mina s-riksdagsmän (från mitt län) varit medvetna om i över ett år – och de har förfasat sig.
Ändå tycker jag de och vi alla står och mumlar i skägget trots att vi är i opposition och är både upprörda och förbannade.
Därför behövs idédebatten föras på så många plan nu. Vi måste väcka oss själva och hitta tillbaka till våra grundläggande värderingar, så vi känner att vi har en fast grund att stå på igen.
Mogens, jag förstår behovet av att diskutera praktisk utformning av politiken men när vi fjärmar oss ifrån grundfundamenten så blir skillnaderna i politik procentsatser och tidsintervaller och det tror jag är en snuttifiering av hela den politiska idén.
Jag tror att vi kan klara av att föra en politisk diskussion både om de ideologiska grunderna och om detaljerna i den praktiska politiken men utan grunderna blir inte detaljerna korrekta.
Anders, du och Johan är två kloka personer så jag ser fram emot er motion.
Jovisst, är det viktigt att det förs en ideologisk debatt, men min invändning är att vi kanske inte blir så många om den debatten, och därför är det viktigt att vi får ut vårt budskap till övriga.
Ibland får jag för mig att (s) accepterar det mesta av den förda politiken och då är det väl något som är fel. Om detta beror på att partiet inte når ut med sitt budsskap i media, då måste man fråga sig varför man inte läser särskilt mycket om viktiga frågor som de som jag tar upp i mitt exempel.
Men jag kan ha fel – hoppas det.
@Mogens:
Jag tror att det faktum att (s) tycks acceptera mycket av den förda politiken, sant eller osant, så beror det till en del på att (s) inte längre har en tydlig ideologisk profil.
Som Erik säger så framstår skillnaden för väljarna mest som en skillnad i procentsatser och tidsintervaller. Om (s) hade en ideologisk profil, som det antagligen kunde ha med en livaktigare idedebatt, så hade det inte varit någon tvekan för väljaren i allmänhet vad (s) står för.
Min utgångspunkt, och anledningen till att jag för tillfället har lämnat (s) trots att jag i grunden är demokratisk socialist, är att alla de stora partierna nu genomgående driver en politik som baseras på att placera sig så nära mitten av opinionsfåran som möjligt där man skrämmer bort så få väljare som möjligt.
Att göra så maximerar antalet röster, men det dödar entusiasmen hos partimedlemmarna som vill något mera än att bara ha regeringsmakten för sakens egen skull, och bristen på ideologisk riktning ger som resultat att själva kärnan i demokratin kan börja undergrävas med saker som FRA-lag, IPRED, datalagringsdirektiv och allt vad annat som är på gång. Politiken är helt enkelt på gång att tas över av den professionella politikerklassen och utformas i deras intresse, och på sikt är det farligare än något annat.
Därför måste det till idedebatt inom alla partier, annars överlåts formandet av dagspolitiken helt och hållet till det som är opportunt för dagen opinionsmässigt.
Ja, i stort sett håller jag med dig, men vill gärna poängtera att jag inte kan påstå att jag har upplevt särskilt mycket till ideologisk debatt överhuvudtaget under min aktiva tid.
Det enda undantaget var i mitten på sjuttiotalet när det diskuterades MBL och löntagarfonder, och det blev ju inget varaktigt resulat av det.
Men återigen jag kan ha fel, men vi får hoppas att det med allas hjälp går att få till stånd en ideoligisk debatt, men tyvärr är jag tveksam.
Det sista som lämnar människan är som bekant hoppet.
Solidariteten för ett jämlikare samhälle måste vara grundpelaren inom en socialt demokratisk socialdemokrati. Nu är det dess mosats, grigheten, som styr i samhället genom att på människor lönsamhetskalkylerande privata företag(are) i vinstmaximerat egengirighetsintresse driver våra allmännyttiga verksamheter. Varför har vår partiledning och andra högersossar så svårt att hantera denna situation och kunna se konsekvenserna av denna högerns politik som ofelbart i längden sorterar ut mindre ekonomiskt lönsamma barn, sjuka och åldringar inom våra sk välfärdsverksamheter för att till slut hamna i kommunalt undermåliga inrättningar!
Det borde vara ett gyllene tillfälle för en socialt välformulerad socialdemokrati att verkligen visa sina solidaritets- och jämlikhetssträvanden för alla i samhället genom att gå till angrepp mot dessa samhällets och demokratins dödgrävare inom högeralliansen.
PS.Som sosse har jag lokalt alla redan i tal och skrift börjat denna kampanj mot högerstyrets nedmontering av vår välfärd.DS
Bengt Nilsson, sosse
@ Bengt. Jag satt länge och klurade hur jag skulle kunna svara dig, eller snarare föra din frågeställning vidare. Jag klarade inte av det i ord.
Istället har jag lyft dina tankar om solidaritet en bit till och såg ut över världen – och historien.
Detta, tillsammans med att jag läste en kommentar av hanna, på ett annat ställe här i Arvidfalk fick mig att göra en “valaffisch”.
För mig är den djupt ideologisk, men också ett försök att föra idédebatten vidare.
Här adress till bild och följdtankar:
http://djingis.blogspot.com/2009/01/att-vilja-riva-alla-murar-eller-d.html
@Erik. Du skrev:
“I den politiska debatten står oftast striden just mellan frihetsbegreppet kontra jämlikhet eller broderskap (som vi kanske bör kalla: “solidaritet” eftersom det är en vanlig uttolkning av broderskapet). Även inom vänstern står ofta stridigheterna just mellan den inbyggda konflikt som finns mellan dessa begrepp. Man kan också se att den parti- och ideologiöverskridande strid som stått om övervakningssamhället under de senaste åren, att demokratibegreppet som värdegrund står över konflikten mellan värdeorden även om det ofta är så att just frihetsbegreppet används som argument. Detta kan leda till olyckliga slutsatser.”
Jag tänker så här.
Min frihet är inte och känns inte fullständig om jag vet att min “kompis” inte är fri.
I min anarkistiska hjärna är det ingen skillnad på frihet och broderskap.
Dom förutsätter varandra.
Begreppen Frihet och Solidaritet är ett.
Jag försöker göra valaffischer som kan sätta sprutt på (s) och denna affisch har jag givit 2 olika texter. Denna affischtext riktade jag till dig.
Kan du föra tanken vidare?
http://picasaweb.google.se/lh/photo/WmH6Me6kcBBKHCQq079Yug?feat=directlink