Det går inte att lita på Anders Borg
By Anders Löwdin • Mar 5th, 2009 • Category: Kort och Insänt
Anders Borg är mannen, politikern och finansministern som under en lång tid stormat mot orättfärdiga marknadskrafter. Höga bonusar och omotiverade löneökningar sticker naturligtvis i ögonen hos väljarna. Detta har utnyttjats retoriskt skickligt av finansministern som naturligtvis vill spela spelet av att ”De nya moderaterna” verkligen står på folkets sida i kampen mot storkapitalet.
Ändå så tycks regeringen förespråka höjda rörliga ersättningar i de statliga företagen. Hur går det ihop? Inom såväl AP-fonderna, som SBAB och Svensk Exportkreditnämnd, SEK, har chefer och anställda kunnat ta del av stora utbetalningar.
Slutsatsen måste för löntagarna att det inte går att lita varken på Anders Borg eller regeringen i den här frågan. Dessutom har det nu visat sig att med en högerregering så sänks lönerna.
Detta är utmärkt ammunition i nästa års valrörelse …….
[Uppdaterat]
För den som är extra intresserad så kan jag tala om att den tidigare (S)-regeringen införde 2003, riktlinjer för att få stopp på bonusar och få ordning och reda i ersättningarna inom staten.
Här är några riktlinjer från 2003:
I de allra flesta fall bör statligt ägda företag undvika incitamentsprogram. Det förhållandet att regeringen beslutat om riktlinjer för incitamentsprogram skall alltså inte uppfattas som att regeringen rekommenderar sådana program i företag som helt eller delvis ägs av staten.
Det ankommer på bolagets styrelse att säkerställa att – om ett incitamentsprogram införs – regeringens riktlinjer för incitamentsprogram för anställda i statliga företag följs.
Följande principer skall vara vägledande i de särskilda fall incitamentsprogram införs
_ Ett incitamentsprogram bör omfatta all anställd personal i företaget utom koncernchefen/verkställande direktören.
_ Särskilda incitamentsprogram som enbart riktas till personer i företagsledande ställning skall inte införas.
Den moderatstyrda regeringen valde att sommaren 2008 riva upp det generella motståndet mot bonusar. Istället infördes nya riktlinjer med generösare ersättningar till chefer, direktörer och andra ledande befattningshavare inom de statliga företagen.
[/Uppdaterat]
Bloggat:
Alliansfritt Sverige: Regeringen avskaffade förbudet mot statlig bonus.
Ett hjärta RÖTT: När hjälten Anders Borg blev Anders Bluff.
HBT-sossen. Mauderaterna vill återinföra VD-bonusar.
Eva-Lena Jansson: Brev till Anders Borg om bonussystem.
Jonas Morian: Ballar av stål
Luciano Astudillo: 135 miljarder skäl att byta Borg.
Media:
Hycklaren. [Dagens Arena]
Kommun utreder lönesänkningar. [SVT Play]
AP-fonder fördubblar bonusar i krisen. [SVT Play]
Folket vill stoppa statens bonusar. [SvD]
Regeringen ser över bonusar. [SvD]
S: Riv upp bonusdirektivet. [SvD]
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, regeringen, bonusar, AP-fonderna, finansministern och annat intressant.
Anders Löwdin is Systemadministratör, IT-konsult och fotograf. Han har arbetat med IT och webben sedan 1995. Anders arbetar hårt för en rättvisare värld som fritidspolitiker, han är ersättare i Bromma stadsdelsnämnd och är utbildad vid bland annat Konstfack och Nordens fotoskola. Han har bloggat sedan 2005, bland annat som ansvarig för samlingsbloggen Oppositionen.se.
Bloggar också på Lowdin.com i Bromma.
Email this author | All posts by Anders Löwdin
[...] om bonusar: Eva-Lenas blogg, Alliansfritt Sverige, Sänd mina rötter regn, Tyckande och tankar, Arvidfalk.se, HBT-sossen, Ett hjärta RÖTT, annarkia, Farmorgun i Norrtälje och Utredarna, När hjälten [...]
Svinet förblir ett svin
Överklassen har alltid skaffat sig privilegier.
En gång var det de stora jordägarna som bildade en aristokratisk överklass med förmåner ouppnåeliga för den allmoge som försörjde dem.
Under antiken bestod aristokratin av de styrande plebejerna i Rom som försörjdes av slavar och egendomslösa medborgare. Plebejerna avlöstes av kejsarna, kungarna, furstar, grevar och baroner i Europa. Denna världsliga makt hade god hjälp av den kyrkliga med påvar, biskopar och abbedissor och av den militära eliten. Alla försörjdes de av folkflertalet, lantarbetare, hantverkare, drängar och pigor utan annan egendom än sin arbetskraft.
I dag är det kapitalägarna – bankirer, finansmän, kapitalägare och deras underhuggare VD:ar och direktörer i storbolagen – som är aristokratin och som beviljar sig själva och sina underhuggare förmåner högt över löntagarna som försörjer dem.
VD-ersättningarna, som är trettiofem gånger vad en löntagare tjänar, är inte den viktigaste skillnaden mellan aristokratin och populasen.
Den djupare och mer avgörande skillnaden ligger i den samhällshierarki som betingas av vilka som å ena sidan äger och har makten över kapitalet och produktionen och å andra sidan den del av folket som bara äger sin arbetskraft i produktionen ¬ – löntagare, småföretagare och entreprenörer.
Dagens aristokratiska hierarkiska ordning är oåtkomlig för demokratin och existerar utanför våra begrepp om rättvisa, och jämlikhet.
Att stoppa VD:arnas bonus är alltså som att rycka några strån ur svinets päls. Svinet är lik förbannat ett svin.
Och samhällets topp utgör fortfarande ett privilegierat utanförskap.
Ha ha, en yttring av det nya arbetarpartiet?
Personligen litar jag inte på någon som försöker klä ut sig,det håller en stund,sedan kommer verkligheten ifatt.
Lär dig skilja på “bonusar” och incitamentsbaserad lön.
Det går hellre inte att jämföra några månadslöner i rörlig lön inom statlig sektor med de enorma bonusar och årslöner som förekommer inom bank/finans. Jämförelsen haltar betänkligt. Dessutom var sossarna själva med på spåret eftersom de våren 2006 godkände rörlig lön motsvarande 2 månadslöner.
[...] Eva-Lenas blogg, Arvid Falk, Veronica Palm, Simone, Lasses blogg, Sjölander, Eva Hillén [...]