Det går hellre inte att jämföra några månadslöner i rörlig lön inom statlig sektor med de enorma bonusar och årslöner som förekommer inom bank/finans. Jämförelsen haltar betänkligt. Dessutom var sossarna själva med på spåret eftersom de våren 2006 godkände rörlig lön motsvarande 2 månadslöner.

Personligen litar jag inte på någon som försöker klä ut sig,det håller en stund,sedan kommer verkligheten ifatt.

Överklassen har alltid skaffat sig privilegier.
En gång var det de stora jordägarna som bildade en aristokratisk överklass med förmåner ouppnåeliga för den allmoge som försörjde dem.
Under antiken bestod aristokratin av de styrande plebejerna i Rom som försörjdes av slavar och egendomslösa medborgare. Plebejerna avlöstes av kejsarna, kungarna, furstar, grevar och baroner i Europa. Denna världsliga makt hade god hjälp av den kyrkliga med påvar, biskopar och abbedissor och av den militära eliten. Alla försörjdes de av folkflertalet, lantarbetare, hantverkare, drängar och pigor utan annan egendom än sin arbetskraft.

I dag är det kapitalägarna – bankirer, finansmän, kapitalägare och deras underhuggare VD:ar och direktörer i storbolagen – som är aristokratin och som beviljar sig själva och sina underhuggare förmåner högt över löntagarna som försörjer dem.

VD-ersättningarna, som är trettiofem gånger vad en löntagare tjänar, är inte den viktigaste skillnaden mellan aristokratin och populasen.

Den djupare och mer avgörande skillnaden ligger i den samhällshierarki som betingas av vilka som å ena sidan äger och har makten över kapitalet och produktionen och å andra sidan den del av folket som bara äger sin arbetskraft i produktionen ¬ – löntagare, småföretagare och entreprenörer.

Dagens aristokratiska hierarkiska ordning är oåtkomlig för demokratin och existerar utanför våra begrepp om rättvisa, och jämlikhet.
Att stoppa VD:arnas bonus är alltså som att rycka några strån ur svinets päls. Svinet är lik förbannat ett svin.

Och samhällets topp utgör fortfarande ett privilegierat utanförskap.