arvidfalk.se

[Uppdaterat - Se längst ned] Recension “Det sovande Folket”, författare Fredrik Reinfeldt. (längst ned kan du ladda hem boken i pdf-format)
Det sovande folket kom 1993 och är skriven av den 28 årige Fredrik Reinfeldt, riksdagsman och ordförande för MUF. Det är alltså en vuxen man med tunga förtroendeuppdrag och mycket ansvar som skrivit denna skrift. Det är viktigt att komma ihåg det när man börjar läsa och när man börjar fundera över vad för sorts person som har skrivit den här skriften.

Det börjar med en pekoral
Det första kapitlet är en riktig bedrövelse att läsa, jag vet inte om Reinfeldt vill göra en pastisch på Ayn Rand eller Ray Bradbury men resultatet blir en illa skriven travesti, eller helt enkelt ett pekoral av riktigt usel litterär kvalitet. Men i kapitlet framkommer en del allvarliga och grundläggande ståndpunkter hos Fredrik Reinfeldt, ståndpunkter som fortfarande ligger till grund för den politik som den borgerliga regeringen driver idag och som de ämnar skruva upp om de vinner valet 2010.

Med formuleringar som ”Dårarna var effektiva människor med mycket att göra, gammaldags känsloyttringar fanns det inget utrymme för. Känslor var ett tecken på svaghet, många menade dessutom att känsloyttringar var värre än så. Känslor var ett hot mot välfärdsstatens ideologi. Omhändertagandet skulle skötas rationellt av staten.” och ”Alla i välfärdsstaten var dåliga på historia. Kunskap om historien ledde bara till en vilja att bevara saker som det varit. Det gjorde att saker som inte var relevanta för beslutsfattandet vägdes in i kalkylerna, och repeterade för sig själv torrt välfärdsstatens officiella syn på nödvändigheten av att avråda till historiska studier. Varför tynga ett folk med deras hemska historia. Folket vill leva nu och politikerna sköter framtiden, det var den arbetsuppdelning som gällde i välfärdsstaten. Medborgarna hade sedan långt tillbaka accepterat detta synsätt” visar Fredrik Reinfeldt på ett djupt och grundläggande förakt för välfärdssamhället.

Inte för inte
Han försöker få det till att det leder till en passivisering av hela människan och hela samhället. Boken heter ju, inte för inte, faktiskt ”Det sovande folket”. Han kallar det enda existerande partiet i sin framtidsdystopi för ”Välfärdsstatspartiet” och val sker enligt reservationsprincipen, alltså att du anses ha röstat som förra gången om du inte aktivt ändrar din röst och målet för politikerna har landat i att medborgaren ska vara trygg, försörjd och omhändertagen. Mötet med en gammal mästare blir vändpunkten för första kapitlets huvudperson, en mäster som konstaterar att hans elev tagit lång tid på sig att komma fram till att välfärdsstatspartiets målsättningar misslyckats med att nå framåt. Och givetvis bryter den ansvarige politikern ihop när han inser sanningen men gömmer sig genast bakom bortförklaringar som att han blivit missledd. Problemet sammanfattas i att väljarna i val efter val röstat fram partier som lovat högre bidrag och fortsatt omhändertagande, enbart partier som lovat fortsatta bidrag överlevde. Och alla partier sa till slut samma sak.

Hur väcks det sovande folket?
I kapitel två frågar sig Reinfeldt; Hur väcks det civila samhället? Och nu är det ingen saga som berättas utan ett försök till samhällsanalys ur moderat perspektiv. Han slår fast:

”Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att det är offer för socialdemokratisk hjärntvätt. Det gör det inte mindre sant. Politik, eller mer korrekt ideologier, är till för att påverka vårt tänkande och förändra människors beteende, Socialdemokratins försvenskade socialism har varit 1900-talets mest framgångsrika vallokomotiv. Resultatet är att svenska folket är passivt, förlitar sig på offentliga institutione och är trygghetsorienterat.” Han fortsätter: ”Bröd och skådespel blev i 1900-talets tappning i Sverige beroendeframkallande bidrag och reformlöften, Politikerna har uppträtt som jultomten och skänkt nya bidrag och reformer till väljarna.”

Här kan jag inte låta bli att tänka på tsunamikatastrofen, det var en moderat angreppsvinkel som nådde stor framgång när socialdemokratin attackerades för att inte ha kunnat erbjuda utlovad trygghet till svenskar i en utsatt situation. Målet med det var givetvis aldrig att Moderaterna skulle vara de som kunde erbjuda trygghet utan att undergräva svenskens förtroende för socialdemokratin och välfärdssamhället. Reinfeldts täbypräglade bild av omvärlden kan ses tydligt i följande citat:

”Om inte bostad, och I för den delen arbete, finns tillgängliga blir inte den spontana reaktionen att ställa sig frågan hur jag själv skall ordna detta. Kraven riktas istället mot det allmänna. Detta gäller naturligtvis inte alla, men det är alldeles för utbrett för att inte oroa. Än vanligare är uppfattningen, att när det l: nu finns givmilda socialförsäkringssystem så gäller det att utnyttja dem. Alla bidrag som man kan tillskansa sig upplevs som smart och framåt.” och vidare: ”Man skulle kunna säga att detta är effekten av 53 års socialdemokratisk omyndighetsförklarande politik. Det är delvis sant. Det stora problemet för framtiden är att dessa stora grupper av medborgare inte söker ansvarstagande idag och inte ens kommer försöka ta det till sig, ens om statens om kommunernas maktutövning skulle rullas tillbaka.”

Med en uppmålad bild av att politiskt beslutsfattande begränsar människor och att socialdemokratiskt långvarigt styre har gjort människan mentalt handikappad och välfärdssjuk pekar moderaternas blivande partiledare och landets nuvarande statsminister upp ett häpnadsväckande förakt för det folk han är satt att leda, och det folk som han i samma pekorala ton tidigare sagt sig gå ”sida vid sida med och vars förtroende du bär”. [1]

Motståndet är bidragspartier
Reinfeldt och hans grupp av ungmoderater riktade tidigt in sig på att motståndarna ska framställas som bidragspartier som handlingsförlamar människan, i den här boken pekar han även ut Folkpartiet och ”delar av Centerpartiet” som en del av denna passiviseringsbrigad. Det torde inte vara otänkbart att de små borgerliga partierna endast är trappsteg till makten för Reinfeldt som siktar på att Moderaterna ska bli landets största parti, troligen ser han 1993 vägen till egen majoritet genom att suga upp de allmänborgerliga partierna och utplåna deras särart till förmån för ett stort maktparti. Har strategerna i de borgerliga allianspartierna läst den här boken? Nu har ni chansen.

Sverigedemokraterna kan bjudas in?
Värt att notera är också att Reinfeldt redan 1993 öppnar för möjligheten att samarbeta med Sverigedemokraterna fast då är det Ny Demokrati som ges som exempel och det är inte orimligt att tänka sig att steget är kort, mycket kort. Reinfeldt skriver:

”I ena ringhörnan finns socialdemokraterna med sin störste välfärdsideologiska parhäst, folkpartiet. I samma ringhörna ryms också det lilla vänsterpartiet, det ännu mindre miljöpartiet, stora delar av centerpartiet och den i riksdagen röstande delen av ny demokrati. I den andra ringhörnan finns moderaterna där också kristdemokraterna, den moderna delen av centern och den retoriska delen av ny demokrati ryms. Den helt dominerande kraften i det som skall ersätta den socialdemokratiska eran är moderaterna.”

Johanna på moderat speed
Kapitel tre är en dagboksliknande anteckning från en ung kvinnas liv, en icke sovande människa. Johanna som Reinfeldt skriver om är extremt och häpnadsväckande aktiv. Hon hinner på en dag med allt som är eftersträvansvärt och fint. Hon vaknar tidigt, hon äter sunt, hon håller kroppen i trim och hon pratar med sina far- och morföräldrar. Hon reser sig för äldre på bussen och hon läser analytiska artiklar i morgontidningen och funderar över situationen i Spanien. Hon skriver brev och hon skriver insändare till tidningen, hon värnar miljön och längtar efter eldrivna bussar, hon kommer lite tidigare till jobbet än hon måste eftersom hon tycker det är viktigt att vara i tid till jobbet, i motsats då till de lata, bidragsberoende och sovande sosseväljarna förmodar jag.

En aktiv kvinna
Det är sallad till lunch och hon bär underställ under jeansen eftersom hon var så kall förra vintern och blev sjuk. Hon ger goda råd till sin arbetskamrat och tro på tusan, blev inte arbetskamraten lite glad över det. Genom att läsa böcker om spansk historia blir hon bildad eftersom det inte gav så mycket i skolan för där tvingade de henne att läsa historia och det är inte lika roligt att lära om det inte är frivilligt. Men Johanna är inte perfekt, hon har fått en påminnelse om att betala hyran, hon är som alla vi andra som haft en påminnelse i brevlådan vet Fredrik att berätta. Fast det är ju inte hennes fel utan det är postens fel som inte levererat postgirobetalning i rätt tid[2]

Eller en förnumstig farbror
Hon våndas över att unga har så svårt att hålla ihop förhållanden och att folk skiljer sig så lätt. Slutpunkten blir en liten hemmafruidyll hos sin syster där systern inte riktigt trivs med att hennes man jobbar så mycket och kommer hem så sent men förstår givetvis samtidigt att vill man få större ansvar krävs större engagemang. Johanna lovade givetvis att hjälpa henne med barnet och ha någon annan vuxen att tala lite med ibland.

Ja, Johanna är verkligen en förnumstig gammal farbror som vet bäst och mest och deklamerar från berget hur idealmänniskan ser ut i idealsamhället, eller möjligen övermänniskan i moderatsamhället.

Visionerna målas upp
Sista kapitlet är den visionära framtidsutblicken. ”Väck det sovande folket” är titeln och där ritas strategin upp för byggandet av det moderata samhället. Eftersom medborgarna inte längre är självständiga individer måste de väckas ur sin slummer. Här finns en del inte helt dåliga tankegångar, som att första stegen mot självständighet handlar om att medborgarna bör ha inkomster som täcker kostnaderna varje månad och att det inte får handla om samhälleliga subventioner om självständighet ska uppnås. Ett ökat personligt ansvarstagande avhandlas också och att friheten för människor förutsätter ansvarstagande.

Normer och moral
Reinfeldt tar även upp behovet av normer och utgår från tio Guds bud från femte moseboks femte kapitel men han konstaterar snabbt att de tre första är förlegade medan två budord är implementerade i vår lag: Du ska inte stjäla och Du ska inte dräpa, men att det också finns en oroande uppluckring där moralen kring stölder kan ifrågasättas. I gammal god moderattradition måste brottsligheten öka i retoriken för att väljarna ska ropa på hårdare tag mot kriminalitet, samtidigt som annan trygghetslängtan ska föraktas. Det är intressant. I Statens ungdomsråds årsbok 1993 ombads ”några opinionsbildare” att skriva nya, egna budord och Fredrik Reinfeldt var en av de som ombads. Här följer Fredrik Reinfeldts 10 budord:

1. Du skall inte skada andra människor.

2. Var rädd om din familj.

3. Du skall inte stjäla.

4. Knarka inte.

5. Ställ krav på dig själv.

6. Var rädd om miljön.

7. Visa tolerans mot andra och ställ aldrig upp på mobbning.

8. Låt ingen trampa på dig, engagera dig istället för att gnälla.

9. Skaffa dig en bra utbildning.

10. Bevara barnasinnet och skratta ofta

Jag kan riktigt se den broderade tavlan ovanför kökssoffan i trä och de handsydda kuddarna lite uppuffade så där snyggt medan hembakade scones är framställda i väntan på de välartade gästerna. Det är alltså så de moderna budorden såg ut 1993 för den 28-åriga moderate riksdagsmannen. Inte speciellt uppseendeväckande eller radikalt men de avslöjar en hel del trots allt. Familjevärdena hålls högt, hedra din fader och moder har ersatts av ”var rädd om din familj”, vad det betyder är dock oklart. Ateisten Reinfeldt har förstås helt tagit bort gudarna ur budorden så om det finns en moralisk kompass som ligger till grund så är det en mer allmänmänsklig humanism. Jag kan inte slå bort känslan av att Reinfeldt talar till barn i sin text, på samma sätt som han låter som om han talar till barn när han lägger huvudet på sned och med sin mjuka stämma talar förnumstigt. Den förnumstiga farbrodern som stiger fram i Johannas dagbok i kapitel två heter Fredrik Reinfeldt och han menar sig gå vis sidan av det folk vars förtroende han bär. Han menar sig verkligen vara ämnad för något storslaget. Det är bara du och jag som kan se till att den mannen stoppas från förverkligandet av det svaghetsföraktande program som målades upp för bara 16 år sedan på vägen mot den verkliga makten.

Ladda ned hela boken i PDF-format här. Skriv gärna din egen recension och länka tillbaka så får vi se fler synpunkter. Eller kommentera här i kommentarsfältet.

Andra intressanta bloggar om: fredrik reinfeldt, det sovande folket, moderaterna, visioner, politik

[Uppdateringen] Det är folket på Alliansfritt Sverige som hittat Reinfeldts bok men på grund av några oklarheter visste jag inte om det gick att skriva ut i morse. Björn Fridén och Anders Utbult har alltså gjort arbetet med att hitta boken och tillgängliggöra den som PDF. Andra bloggar som skriver om boken idag är dessutom: Dagens Konflikt, Elisabeth Biström,  SSK-bloggen och Reza Javid.
Läs också om varför Alliansfritt Sverige grävde fram den här boken.