arvidfalk.se

Vi välkomnar en ny gästbloggare, Kent Filppu, eller “El Rubio”, “den blonde” som han kallas i Honduras där han bor för närvarande. Kent har varit aktiv Socialdemokrat i över 20 år. Under dessa år har han hunnit med varierade uppdrag, bland dessa kan nämnas, ordförande i SSU-distrikt, ledamot i arbetarkommuns styrelse, kommunfullmäktig, kommunstyrelseledamot. Nu har han lämnat Socialdemokraterna och efter några månaders vilsenhet gått med i Piratpartiet. Hjärtat finns dock kvar till vänster i främst välfärdsfrågor. Under alla år som politiskt aktiv har Kent haft sin huvudinkomst från anställningar inom det privata näringslivet, idag lever han av sitt pokerspelande. Kent driver bland annat bloggarna El Rubio Talar och Svensk Pokerblogg. Välkommen Kent.

Sahlin i blåsväder igen
Mona Sahlin är i blåsväder igen. Det är varken första eller sista gången det händer. Men oavsett vad man tycker om henne så är det några saker som slår mig. Många kritiker kritiserar henne för att hon har dålig ordning på sitt privatliv. Andra för att hon är okunnig och inte klarar av uppgiften. Ytterligare några för att hon i sin ungdom använde ordet ”va” fler gånger än som anses fint nog för en blivande partiledare.

Saklig och osaklig kritik
Jag tycker att viss kritik mot Mona varit saklig och bra. Det som rör hennes politiska gärning och hennes roll som partiledare. Personligen kritiserar jag henne för att hon ägnar sig mer åt att mobba vänsterpartiet och sedan bygga samarbete med dem om regeringsmakten än att se till vad som faktiskt händer i riksdagen. Hennes roll som oppositionsledare är att opponera. Hennes uppgift som riksdagsman är att försöka se till så att Sveriges riksdag fattar kloka beslut. När riksdagen fattade beslut om FRA så visste fortfarande inte S vad de ville, bara att de skulle rösta nej. Då var jag fortfarande medlem i partiet, men lyckades inte få veta vad partiet tyckte i den frågan. Makten tyckte inte att partimedlemmarna behövde få veta det. Den maktfullkomligheten är förödande för en folkrörelse så jag blev förbannad och gick ur partiet.

Privatliv även för en partiledare
En del kritik mot henne är irrelevant eller rent av löjlig. Det handlar främst om kritik mot henne som privatperson och hur hon till exempel sköter sina privata räkningar. Privatliv bör förbli en privatsak, även för en partiledare.

Kritikerna är griniga gamla gubbar
Tyvärr är försvaret av henne sämre. Mycket av det går ut på att prata om sammanhållning eller vikten av regeringsskifte. Det är den bästa delen av Monas försvar. Den sämre delen går ut på att kritisera kritikerna. Oavsett om kritikerna är felfria eller inte så är det deras budskap som är det viktiga. Att man är gammal är inget skäl att inte få yttra sig. Även gamlingar med åsikter måste vara välkomna i partiet och inte bara de som gör som de blir tillsagda och sköter sina vanliga distrikt vid materialutdelning och dörrknackning vart fjärde år. Att bara bemöta kritiken med att det kommer från en manschauvinist eller att påstå att kritikerna bara är griniga gamla gubbar är inte heller särskilt givande. Dock finns det lysande undantag som ägnar sig åt att försvara Monas gärning och inte att kritisera hennes kritiker.

En avlönad folkrörelse
Själv är jag en av dem som lämnat partiet efter över 20 år i parti och ungdomsförbund. Detta efter att partiet har utvecklats till ett alltför för manshatande och frihetsinskränkande parti. En del av det ansvaret faller på Mona, men hon är inte ensam. Hennes omgivning består av betalda ja-sägare. Någon får gärna ta fram statistik från den senaste S-kongressen för att motbevisa mig men jag är övertygad om att en bra bit över hälften av ledamöterna är betalda av partiet, röran eller offentlig sektor. Jag är inte förvånad om siffran är närmare 90 % än 50 %. Då man inte biter den hand som föder en så är det självklart att kritiken mot partitoppen uteblir.

Vad man har mellan benen
Tråkigast tycker jag är när kritiken sopas under mattan med man inte behöver bry sig då kritikerna är ”vita, heterosexuella gubbar”. När såna åsikter styr partiet så är det kanske inte så konstigt att en heterosexuell man i medelålder som jag lämnat partiet. Jag föredrar när man bryr sig mer om vad jag har mellan öronen än mellan benen och när mina ord är intressantare än vem jag knullar.

Andra bloggar om: politik, mona sahlin, kritiker