Varför skriver inte borgerliga bloggare om jobbkrisen?
By Anders Löwdin • Mar 25th, 2009 • Category: Kort och Insänt
Det är ovanligt tyst från borgligt håll om den pågående jobbkrisen. Annat var det 2006. Är jobbfrågan inte en vinnande valfråga längre? Paradoxerna i svensk politik blir bara fler och fler.
Är det inte lustigt så säg, valåret 2006 gjorde Göran Persson och den då sittande regeringen bedömningen att nu äntligen kommer då jobben som vi har lovat så länge. En bedömning som fick stöd av konjunkturinstitutet:
Konjunkturuppgången fortsätter. BNP växer snabbt och sysselsättningen ökar med 162 000 personer från 2005 till 2008. För en fortsatt hög tillväxt måste arbetskraftsutbudet bli högre. Antalet personer som försörjs med sociala ersättningar minskar med 100 000, men 2008 är nästan 1 miljon i arbetsför ålder försörjda med ersättningar. De offentliga finanserna är starka och det finns ett reformutrymme 2010 på 15 miljarder kronor som ur stabiliseringspolitisk synvinkel bör sparas till den dag konjunkturen vänder ner. Peter Andersson – Fler i arbete – mer att dela på.
Ja, jobben kom och den vågen höll i sig till 2007 ungefär. Sedan mattades uppgången av och resten är historia. Bedömningen att inte prata jobb våren 2006 må vara riktig sett till den starka konjunkturuppgången men var ett ordentligt misstag sett ur ett valstrategiskt perspektiv. Frågan lämnades för att bli kidnappad av ”De nya Moderaterna” och dess Alliansvänner.
Nu mer än någonsin är det angeläget att verkligen både diskutera och konkret försöka verka för att mildra den allt djupare jobbkrisen. Plötsligt försvinner då frågan från de borgerligas dagordning. Nu hörs få röster om hur viktigt och avgörande jobbfrågan är. ”Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan”, sa vår nuvarande statsminister innan han vart statsminister 2006.
Nu pratas det med små bokstäver bland de borgerliga om jobb och utanförskap. Mer samkörda med den dystra verkligheten på arbetsmarknaden är då oppositionen och socialdemokratin. Den allt mer överhängande frågan på oppositionens dagordning är hur vi ska kunna mildra jobbkrisen. Borgarna och regeringen tycks mena att jobbkrisen är en del av något otäckt vädersystem som vi intet kan rå på och som vi bäst låter blåsa över.
Finns det någon som helst rättvisa så blir den stora valfrågan 2010, frågan hur vi räddar jobben och vår välfärd. För när senast hade Sverige en öppen arbetslöshet på över 10 %?
Fler som bloggar om jobbkrisen: Alliansfrittsverige I, Alliansfrittsverige II, Annarkia , Ameer Sachet, Eva-Lena Jansson, Fredrik Olovsson och Kristian Krassman.
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, jobbkrisen, jobbävningen, arbetslöshet, regeringen, borgarna, konjunkturinstitutet, jobbävning och annat intressant.
Anders Löwdin is Systemadministratör, IT-konsult och fotograf. Han har arbetat med IT och webben sedan 1995. Anders arbetar hårt för en rättvisare värld som fritidspolitiker, han är ersättare i Bromma stadsdelsnämnd och är utbildad vid bland annat Konstfack och Nordens fotoskola. Han har bloggat sedan 2005, bland annat som ansvarig för samlingsbloggen Oppositionen.se.
Bloggar också på Lowdin.com i Bromma.
Email this author | All posts by Anders Löwdin
Kan det bero på att de tillhör de 90% som inte är arbetslösa? Någon skrev någonstans, jag minns inte var, att socialdemokraternas förbannelse är att vi talar till de 10 procenten medan de borgerliga talar till alla de som inte är arbetslösa, inte lågavlönade, inte beroende av bidrag, inte sjuka. Det vill säga till majoriteten. Vi måste bli bättre på att se minoritetssamhället genom majortetssamhället och tvärtom. Annars så kommer vi att se tågen gå förbi.
Verkligheten är ju så skapad att siffror och procenttal illa tjänar vår sak- faktum är ju att fler människor jobbar idag än 2005, trots att arbetslösheten närmar sig 10%. De 90 procenten ser detta, medan vi blundar och hoppas.
Det är bara i en nyformulerad vision av hur ett fritt, jämlikt och solidariskt samhälle skall gestaltas som vi kan konfrontera borgarna.
Vem ska ha den sista kilobyten?
http://m00nster.blogspot.com/2009/03/vem-ska-ha-den-sista-kilobyten.html
Att också Nya Zeelands
“one strike law” som innebär att det räcker med att bli beskylld. För att ha fildelat för att internet ska stängas av, också kommer bli verklighet här till slut är inte svårt att föreställa sig. Australien la ner miljontals med pengar på att installera filter som skulle filtrera bort fildelnings paket 2007. det tog en finnig 16åring 30 minuter att ta sig förbi det 84miljoner dollar dyra filtret. Nu är de uppe i 120miljoner aus dollar och ett nytt försök att filtrera trafik data ska göras.Med lite fantasi kan man få för sig hur lätt något sådant kan komma att införas när FRA-Lagen väl är sjösatt.
Australien gör en “pudel”
http://m00nster.blogspot.com/2009/03/australien-gor-en-pudel.html
Samtidigt så säger Conroy det att
wikileaks sidan gått ner och därför inte går att nå från Australien. Att det var en lögn då sidan aldrig varit nere utan bara blockerad för folk i Australien av sin egen minister. För att göra allt värre så gör tyska polisen en raid hos “Reppe” en dansk som äger domän namnet “http://wikileaks.de/”. Där endel saker har tagits ifrån honom.”Wikileaks” Att Reppe driver anonymitetstjänsten TOR anges som andledning och Tor ska ha använts för att skicka barnporr.
Media utomlands
German authorities seize Tor servers
More doubts surface over enforceability of ACMA’s blacklist
Wikileaks domain holder raided
Wikileaks raided by German police
Great wall of Australia: Industry rejects sanitised Internet
Sorry
Ett undantag det här
Var tar kommentarerna vägen? I spamfiltret kanske?
[...] arbetslöshet och jobbkris. Och Schlingmann är, som Arvid Falk, konstaterar inte ensam bland borgerliga bloggare, snarare [...]
Hej Anders!
Vad gjorde du för att hama där?
Nåväl, jag har plockat upp dig nu som du ser ….
Vänligen
/Anders
Ja, det gäller väl att läsa borgerliga bloggar…
Du är rätt ensam, Attila!
Magnus Andersson skev något litet och bekymmersamt också om ungdomsarbetslösheten.
Men nog kan man säga att ni är “ljusen i mörkret”.. Eller?
Anders Löwdin,
Eller så är det så att vi börjar vi se mönstret, vart åttonde år el dyl så går det ner, och sen så går det upp. Folk blir av med jobben, sen skaffar de nya jobb etc etc. Och visst är det trist att bli av med jobbet, jag har själv råkat ut för det. Men det känns som en naturlig ekvation. Det är nog svårt att bygga ett samhälle som inte fluktuerar ibland. Jag är ingen utopist.
Och visst är ungomsarbetslösheten oroande, de unga kommer inte ut på arbetsmarknaden, och även om de kommer ut så drabbas de ofta av “sist in först ut-fenomenet”.
Och ska man skriva djuplodande alarmerande artiklar om detta fenomen i tid och otid? Jag själv gör ju det, men det förvånar mig inte att andra inte gör det, vare sig de kallar sig borgare eller annat.
[...] “Visst funderar man på“, ”Betala tillbaka, varför?”, “Varför skriver inte borgerliga bloggare om jobbkrisen“, Alliansfritt, Knuff, [...]
[...] Andersson, Jonas Morian i Promemorian, In Your Face, Kent Persson (m) blogg, Gunilla Svantorp, Arvid Falk, Eva-Lenas blogg, Alliansfritt, s-buzz, HBT-sossen, Ett hjärta RÖTT, Kaj Raving – Nybro, Eva [...]
Ja, jag tror att Anders Nilsson slår huvudet på spiken så att säga. Dessutom så tror jag tyvärr att det också är på det viset att de som har arbeten inte tycker att de är rätt att arbetslösa eller långtidssjukskrivna skall ha så hög ersättning för att just göra ingenting.
Detta är visserligen en uppfattning som man rätt snabbt ändrar när man själv hamnar i samma situation, men eftersom många aldrig tror att de hamnar där så är det ingen viktig fråga för dem.
Det är bra mycket trevligare att varje år få del av skattesänkningarna, som man ju anser sig vara väl berättigad till. Att andra inte får det upplevs uppenbarligen inte som något problem. I varje fall inte för dem som har arbeten och definitivt inte den grupp som röstar borgerligt.
Lösningen för att vinna valet nästa år är tydligen att överge de tio procenten och satsa allt på de resterande nittio procenten.
Personligen tror jag ändå att det är fel väg att gå men det förutsätter att vänsteralliansen står upp och försvarar och förklarar värdet av den svenska modellen. I annat fall har vi nog att se framemot ytterligare fyra år i opposition, innan det åter är möjligt att bilda regering.
Vi får ju aldrig, aldrig någonsin sluta tänka på de 10%, deras öde kan drabba vem som helst av oss, solidariteten i samhället och i den politiska hållningen måste omfatta alla, men det problem som Anders W pekar ut tvingar oss att se helheten, vi måste också se ur majoritetens synvinkel.
Jag tror att i grunden så är det en maktfråga, vi måste skapa nya former för de maktlösa att få makt över sin egna liv. Sett som en maktfråga så kan vi formulera ett politiskt alternativ som inte ställer arbetslös mot arbetande, sjuk mot frisk, invandrare mot infödd, kvinna mot man, gammal mot ung. Ur Anders W´s fråga utkristalliseras en antidiskrimineringspolitik.
[...] By Peter “Varför skriver inte borgerliga bloggare om jobbkrisen“?, frågar Arvid Falk. Det är en bra fråga med ett enkelt svar. Det är inte intressant för borgerliga bloggare att [...]
Tja, jag har sett en hel del vänstermänniskor skriva om det hela. Både Moderaterna(s) och Center(ns) olika företrädare kluddar ganska frekvent om det. Som vanligt skriver både de och den mer traditionella vänstern om det på fel sätt med fel lösningar. Lite sorgligt, men mest roligt. Människor är lite skojiga.
Enkelt De är inte själva arbetslösa
De borgerliga har ju redan så mycket pengar så de är inte arbetslösa i stor utsträckning. Därför tiger de. Och det är ju borgarna som har gjort så att de arbetslösa har fått ännu mindre pengar i arbetslöshetskassa. Vi är på väg mot ett samhälle där de rika blir rikare och de fattiga fattigare. Man kan ju bara bo,äta, sova och äta.
Det som är så extremt motsägelsefullt är att S och LO-ledningar sagt ja till Lissabonfördraget som grundlagsfäster den nyliberala politik som just går ut på att söndra och härska för att försämra villkoren för alla. Och fortsätta gynna de girigbukar som skott sig sen 80-talets klippekonomi.
Det visar ju att de inte tagit ställning för den solidaritetspolitik som här efterfrågas.
Häromdagen gick Allan Larsson ut som en glädestrålande nyhet att sverige får European Spallation Source-projektet hit.
Vi skall alltså bli Europas atomsoptipp också.
Skulle det vara en framgång – det handlar ju om att upparbeta utbränt kärnbränsle som jag fattar det.
Projektet har t ex blivit hårt kritiserat av pristagare alternativa nobelpriset.
Skall vi ta emot en massa utbränt kärnbränsle och ‘oskadliggöra’ det här.
[...] S-buzz, Krassman – In your face, Johanna Graf, Alliansfritt Sverige, Jonas Morian, Anders Löwdin, Åsa Westlund, HBT-Sossen, Karins värld, Roger Jönsson, Peter [...]
I Storbritannien har Labour forsokt att gora sa mycket som mojligt for att radda jobben utan resultat. Nu menar Bank of England att Storbritannien ar bankrupt.
Jag har ocksa varit arbetslos och jag kanner att det kampigt att fa jobb idag. Trots det ar jag anda liberal.
Men jag har svart att se hur slosa pengar som vi inte har kommer sakra valfarden. Har inte glomt bort de idiotiska besparingarna som Socialdemokraterna gjorde pa 90-talet som snarare urholkade valfarden an sakrade den.
Jag har skrivit en del om arbetskrisen. I Sveriges fall ar det komplicerat eftersom jobben forsvunnit pa grund av vikande efterfragan i export. Jag kan inte se hur slanga pengar i sjon skulle radda Sverige fran en kris man klarat sig ratt bra ifran. Jag tror att Keynesianska losningar inte fungerar.
Daremot visar det att hojningen av A-kasseavgiften och begransningen i perioden man kunde fa ersattning inte var en san arbetsalstrande strategi.
Jag har inga problem med att hitta alliansvanner som skriver om arbetskrisen.