arvidfalk.se

Centern till höger om högern
När Alliansen vann valet, noterade jag lite ironiskt att med Centern som delpartner behövs inget Moderat extremparti, den delen överläts till Centern och Maud Olofsson. På så vis kan också moderaterna segla på en socialliberal bana utan att behöva betraktas som högerinriktade. Det var taktiskt och smart att låta Maud Olofsson få sin lekstuga inom näringslivet, ingen moderat skulle ha vågat hälften av hennes idéer och uttalanden utan att siffrorna för Moderaterna dalat.

Centern är beredd att ge upp arbetsrätten, med andra ord det skydd som infördes för att inte arbetsgivare skulle kunna behandla anställda godtyckligt. Sverige har sämre anställningsskydd än många europeiska länder, vilket sällan diskuteras. Centern är beredd att sälja ut de svagaste grupperna i samhället barn och gamla. I dagens Newmills (090508) ser centerrepresentanter det som helt naturligt att företag skall få tjäna pengar på barn och gamla. Rösterna från 30-talets fattigvård i Sverige har fått ett nytt ansikte i det högerställda centerpartiet. Centern har lika lite som sina medregerare några förslag om var vi skall göra av gruppen äldre, mer än att de skall ha minimal pension, betala högre skatt och om man fortfarande är arbetsför ha en minimal A-kassa. Enkelt uttryckt kallar jag det för utbytespolitik, man byter människor mot människor, A – B lag.

Vanvårdsgruppen minns bondepartiets härjningar
Många ur den s.k. vanvårdsgruppen (människor som var omhändertagna innan Sverige fick ett socialt skyddsnät) minns med skräck hur bönder och överklass utnyttjade deras gratis arbetskraft. Hur de förnekades skolgång, hur de s.k. pigorna utsattes för övergrepp av husbonden etc. Dessvärre var många de här bönderna dem som röstade på Bondeförbundet/centern och dåvarande högern. Folkpartiet stod vid den tiden närmare Socialdemokratin än högerblocker. Dagens debatt är mer softifikerad. Nu talas det om privata alternativ som kan ge bättre service och hjälp än t.ex. kommunal/landstingsdriven verksamhet. Att det också är självklart att få tjäna pengar på att driva skolor, åldrings- och sjukvård. Att kvaliten blir bättre, valmöjligheter och kundorienterat. Floskler och snömos som väljarna köper för att få några hundralappar mer att handla för.

Såväl utbildning som social omsorg om de svaga kom till för att tillförsäkra människor att inte behöva hamna i situationer där plånboken avgör vilken vård eller skola man har rätt till. Att detta var en gemensam fråga där kommun och landsting fick ansvaret var garantin för rätten till lika behandling. Det var inte grundtanken att driva i offentlig verksamhet som var fel, däremot att politiska viljor urvattnat möjligheterna för att driva en samhällsägd social sektor. Besparingskrav är det första som används i politiska sammanhang, besparingskrav används i den privata sektorn minst lika mycket om inte mer. Där gäller det att ägarna har rätt till sin utdelning, vinst och den kommer genom att ge minsta möjliga resurs. Inget företag eller ägare satsar pengar utan att vara garanterad återbäring. Friskolor ägda av privata intressen med s.k. pedagogiska inriktningar låter på ytan som ett val vi inte kan stå emot. Men det är omöjligt för en mindre friskola att driva verksamheten lönsamt vilket gör att många säljer ut till stora utbildningsföretag. En av de stora bluffarna är att ge eleverna s.k. fria datorer. I de flesta fall har utbildningsföretagen egna intressen i databranschen vilket gör att pengarna cirkulerar inom samma ägargrupp. Kommunerna kan inte av etiska skäl ha en sådan verksamhet.

Fyrfärgsbroschyrer med glättiga människor
Jag vet inte hur många fyrfärgsbroschyrer jag läst med glada leende gamla om hur bra det är just på det vårdhemmet, äldreboendet. Men jag träffar många äldre som varit på s.k. privata boenden och den verklighet de beskriver är långt ifrån de fyrfärgsglättade broschyrerna. Nästa problem är att när privata vård- och utbildningsbolag tjänar pengar är det mina skattepengar som förser aktieägarna med vinst. Jag har heller inte som skattebetalare möjlighet att kontrollera hur mina pengar förvaltas. S.k. avknoppningar och privata vård- och utbildningsbolag har ingen offentlig insyn och i de flesta fall är viktiga medborgliga rättigheter bortskrivna, som meddelarskydd, rätten att granska och kritisera den ekonomiska hanteringen.

Åter till klassamhället
Med centern i spetsen driver vi Sverige tillbaks till hjonsamhället, där vi tacksamt skall buga och bocka. Där vissa skolor kan avsäga sig ansvaret för elever med särskilda behov, stökig bakgrund etc. Där gamla skall utsättas för s.k. fria val till något de inte vet vad som kommer ut i den andra änden. Den som kan betala ur egen ficka kan garanteras lite bättre vård och omsorg, andra får ta det som blir över. Så förutom skattefinansierad kapitalism bygger vi på med dem som har egna resurser. Ett bra exempel på hur den som inget har få tacksamt ta emot är maten till de gamla. Och som det inte var nog, några av de stora vårdbolagen driver också dessa eminenta storkök av billig undermålig matlagning.

Friskolorna utarmar
Inom friskolorna saknas i de flesta fallen bibliotek, tillfredsställande elevvård, behöriga lärare. Resultaten är bra visar statistiken, ja tar man bara hand om det bästa får man bra resultat. Vem skall tjäna pengar på barnen som far illa socialt, flykting- och invandrarbarn? Det är en grupp som ökar och blir allt mer kostsam, troligen finns det lågt eller ringa intresse för att driva s.k. privat verksamhet för den här gruppen, om inte jag som skattebetalare är beredd att bidra lite extra, för att företag skall tjäna sina pengar.

För den generation som växte upp i nådeSverige måste Centerns högerpolitik te sig som ett spöke från det förflutna. Bristen på empati och socialt sammanhang präglar dagens center precis som under gamla Bondeförbundets tid då det var okej att sälja människor. Centern är beredd att sälja ut de är unikt i Sverige – allemansrätten. Tiden då alla oberoende plånboken kunde vandra utefter en havsstrand, bada i havet eller vid attraktiva sjöområden är snart historia.

Maud Olofsson, ett högerspöke
Den s.k. rödgröna gruppen vinner inte mark idag. S tappar och Reinfeldt växer. Önskebilden är Maud Olofsson som statsministerkandidat då skulle många svenskar vakna upp ur plånboksdrömmen. Reinfeldt växer på bekostnad av att mörka sina syften och låta Centern med Maud Olofsson i spetsen sköta högerpolitiken. Smartare än så kan ingen bli. KD får leka socialpolitik den sektor som vinner minst gehör både från M och Centern. Folkpartiet får leka skola och går snällt tillbaks minst 50 år i tiden, vilket torde passa både M och Centerns syften. Det är möjligt att svensk ekonomi är bra, ingen har ju granskat hur statsfinanserna egentligen sköts, men dagen kommer när offentliga pengar är oundvikliga som tillskott för att privatkapitalisterna skall få sina vinster för att driva människohandeln vidare.

Med Maud Olofsson som ansikte för kvinnlig framgång och som uttryck för högerspöket, kan M fortsätta att leka mjukisfarbror.

Anné Skåner
medialärare o fd journalist