arvidfalk.se

Den kidnappade och utnyttjade integriteten

Fyra veckor före EU-valet sköt EU-parlamentet ett varningsskott till Europas väljare och till alla stats- och regeringschefer: Vi är inget transportkompani åt regeringarna och tänk på vilka ni väljer hit skriver Dagens Nyheter.

EU-parlamentarikerna får nu förklara hur de röstat och vad de vill att deras partier ska göra i EU de kommande fem åren. Och för ovanlighetens skull kan det finnas väljare och journalister som är intresserade av vad de har att säga. Jag har inte för avsikt i denna artikel göra någon analys eller konsekvensbeskrivning om vad som händer inom Telekomområdet men det som hänt sätter en annan prägel på det parlamentariska arbetet. Och om vi har tur även på Regeringens och Riksdagens arbete.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, (C) låter genom Annie Johansson i Svenska Dagbladet förstå att en särskild integritetsbalk där all integritetsskyddande lagstiftning ska samlas är ett prioriterat område. Partiet vill också värna rätten att vara anonym på Internet och stärka möjligheterna till skadestånd om det allmänna allvarligt kränkt en persons integritet. Förslagen ingår i ett nytt program som partiet ska fatta beslut om på partistämman i Örebro i helgen.

Det känns som en tanke som hänger ihop med en annan. För, Justitieminister Beatrice Ask skriver följande i ett tidigare nummer av SvD: Alla som bor i Sverige ska vara säkra på att man får en rättvis och rättssäker behandling den dag man kommer i kontakt med rättsväsendet. Ingen oskyldig ska dömas och den som begär resning ska kunna få stöd. Krav på objektivitet ska gälla också efter avslutad rättsprocess. Hon fortsätter idag i SR och DN med att tillsätta en utredning som syftar till att Polisen ska bli snabbare på att utreda mindre brott, det som kallas mängdbrott, och fler fall ska klaras upp.

Det är stora ord från de bägge. Väldigt stora. Framför allt när man granskar lagrådets utlåtande om integritetskränkande lagstiftning (dom konstaterade att kränkningen av den enskilde och lagens konsekvenser ej gick att förutse på ett rättssäkert sätt) samt det faktum att IPRED möjliggör omfattande kommersialisering av vissa brottsutredningar. Detta i omröstningar där både Ask och Johansson aktivt medverkat i olika roller.

Initiativet är lovvärt men det känns som om bägge gapar över ett tämligen stort stycke valfläsk. Att vilja gräva där man inte står. Ett hanterbart steg är att inledningsvis försöka slå stopp på fortsatt lagstiftning vilket vi är några socialdemokrater som gjort. Nästa steg är att se över processer och identifiera konfliktytor och först därefter påbörja det sannolikt tunga arbetet att bringa någon rätsida i lagstiftningen. Med ett steg i taget så kanske vi kan få medborgarna med oss.

Stora ord brukar leda till höga fall och osvuret naturligtvis bäst, Beatrice Ask (M) gick dock förlorande ur FRA striden och har inte förmått hantera IPRED på ett horisontellt plan så jag hyser en viss skepsis till relevansen i hennes utspel. Och vad Annie Johansson presterat åskådliggörs bäst genom att läsa kommentarerna till hennes utspel i SvD. Beatrice Ask och Annie Johansson menar säkert väl på var sitt håll men det räcker inte. Vore det inte bättre om man från Alliansens sida började plocka bort de löss som man själv satt fast på den egna kostymen?

Eller kompetensen vid det Allianskontrollerade Justitiedepartementet kanske numera inte når längre än till cykelstölder, snatterier, inbrott och stölder. Om så är fallet så är det verkligen ett hot mot rättssäkerheten och integriteten. För då tar bevisligen andra krafter över detta arbete.

Den stulna cykeln känns som sagt mer angelägen för Justitieministern än den av den politiska retoriken och makten kidnappade integriteten. Vilken relevans och förankring Annie Johanssons initiativ har i Alliansen är tills vidare okänt.

Johan Westerholm (S)