arvidfalk.se

Har just varit på en filmvisning anordnat av Greenpeace med titeln ““Utan kärnkraft stannar Sverige” och andra myter… ”. Filmen var ärligt talat rätt så opolitisk. Det är ett stort problem jag ser hos miljöorganisationer, det blir liksom mer moral och teknik än analys. Självklart så ska vi ta tillvara på de möjligheter som ny teknologi ger oss, men då även miljöpartiet inte tycks ha någon analys om hur situationen har kunnat bli som den är, så måste man ta sig en funderare.

Greenpeace snackar om en “energy (r)evolution”, men istället för det samhälleliga systemskifte man flörtar med, så blir det bara ett litet teknologiskt paradigmskifte efter devisen “många bäckar små” man utlovar. Hur kommer det sig att vi har en så pass irrationell användning av resurserna idag? Handlar det om brist på teknologi, eller är det en medveten strömning i syfte att upprätthålla det som redan är?

Hur bekämpar man miljöproblem? Med klämkäcka metaforer som “-Att bygga ut kärnkraften är som att börja röka för att gå ner i vikt, en riskfylld felsatsning” eller “-Att värma upp hus med el är som att skära ost med laser – det går, men är helt onödigt”? Eller bekämpar man problemen med att skaffa sig en lite grundligare, samhällelig analys, av bakomliggande orsaker? Jag tror inte att problemet är underskott på teknologi – inte ens kunskapsunderskott. Jag tror att problemet ligger i hur samhället är uppbyggt – och att de som sitter vid makten idag inte är beredda att omforma samhället. Min lösning är inte någon reaktionär civilisationskritik, min lösning är att göra upp med vårt ekonomiska system – kapitalismen!

Nima Djohari-Taimouri