Övervakningssamhället, inte upphovsrätten, är problemet
By Redaktionen • Jun 11th, 2009 • Category: Arvid Falks bloggDet är inte upphovsrätten i första skedet som är problemet, det är integritetskränkningen som är problemet. Just nu pågår en vridning av debatten där Piratpartiets framgångar i EU-valet ska handla om fildelningen före allt annat. Kanske har det att göra med att Piratpartiet själva sett fildelningen som sitt framgångsrecept men tyvärr tar det fokus från den viktiga delen av hela sakfrågan som fick massor av folk på fötter förra året och i år. Kränkningen av individens integritet. Det är viktigt att inte tappa fokus.
Övervakningssamhället är problemet
Jag menar att det inte ska vara någon tvekan om att skaparen av något ska ha äran utav det och också möjligheten att tjäna pengar på det och leva utav det om det finns en marknad för produkten. Det är inte upphovsrätten i sig som är problemet, det är övervakningssamhället som är problemet. Att använda extrema metoder för att bevaka och hålla kontroll på medborgarna är inte förenligt med ett demokratiskt samhälle. Upphovsrätten och äganderätten borde som fundament vara odiskutabelt. Om sedan formerna för dem behöver revideras så kan det ske men det vi inte kan eller får acceptera är repressiv lagstiftning som bygger ett samhälle där vi ständigt är övervakade i hela vårt vardagsliv.
Att leva på nätet också
En vanlig dag laddar jag inte ned mycket, om ens något alls, upphovsskyddat. Däremot mejlar jag privat information, ringer privatsamtal och messar vänner och bekanta, gör bankaffärer, följer massor av länkar för att läsa texter som intresserar mig, underhåller mig eller oroar mig. Jag lever, som väldigt många andra numera, stora delar av mitt liv på nätet eller i telefonen och jag vill inte vara övervakad trots att allt det jag gör är helt lagligt och totalt ointressant för någon annan än mig och min omgivning. Jag vill kunna söka på information på sidor som berör mycket privata saker i mitt liv. Jag vill kunna mejla rådgivningscentraler i ärenden som är mina privata utan att behöva fundera över om det är något som sparas någonstans där jag inte har kontroll på det.
Metoder från en annan tid
Jodå, jag kan ju göra fysiska besök iställlet, eller varför inte skicka vanliga pappersbrev. Där är övervakningen avsevärt mindre än på nätet, fortfarande. Men varför ska det vara någon skillnad? Varför är mitt kuvert med frimärke och adress skyddat av brevhemlighet medan mitt mejl inte är det? Saken är naturligtvis den att de som stiftar lagar inte är representativa för alla oss som omfamnat ny teknik för att göra sånt som de fortfarande gör enligt gamla modeller.
7, 70 eller 700
Om upphovsrätten ska vara 7, 70 eller 700 år är en fråga för både upphovsmännen och deras publik. Men det är inte den centrala frågan när det gäller integritetsskyddet för medborgarna i vårt samhälle. Övervakningsmotståndet behöver en avgörande fråga som gör att även de som inte lever vårt liv med moderna verktyg förstår att det är övervakningen som är fel. Jag tror inte fildelningen och upphovsrätten är den frågan. Kanske är det brevhemligheten, rättigheten att vår kommunikation förblir privat, som är vår riktiga saltfråga?
Redaktionen is
Email this author | All posts by Redaktionen
Media har alltid tyckt att det är smaskigare att skriva om att generation Gratis inte vill betala för något än att generation Roffa vill övervaka alla för att inte gå miste om några smulor.
Antagligen för att det är lättare att skriva säljande rubriker om det.
Vad jag tycker talas alldeles för lite om är att det ju finns en risk att informationen som samlats upp med dessa övervakningslagar kan komma i orätta händer!
Vem tar ansvaret för det?
Ja Kent, det är väl det som är ett av problemen. Det är aldrig någon politker som tar ansvar.
En fråga som man skulle kunna upp är att FRA enligt lagen kan sälja medborgares sociogram till diktaturer (Bildts uttalande i media). Tänk politiska flyktingar och oroshärdar runt om i världen.. plus att många invadrare gärna vill besöka sina hemländer.
Men jag tror att risken är att det känns för konspiratoriskt trots att det är sant; “Så kan det väl ändå inte vara..?”.
Lättare är då brevhemligheten i kombination med något mera medialt som “Hur vet du att inte en tjänsteman på FRA läser dina hemliga epost till din älskarinna?”.
Jaja vi kommer väl på något någon gång, denna multitud som kallas bloggosfären.
@Kent, Mattias och Olof
Ni har så rätt. Det är av oerhörd vikt att vi gemensamt bibehåller opinionsbildningen kring dessa frågor. Om vi ger samhället dessa möjligheter så är vi illa ute för det finns alltid enskilda som är beredda att betala för sin makt med andras integritet. Exemplen är, som ni konstaterat, många.
Om ni vill förkovra er i några av dessa mekanismer kan jag tipsa om Johan Erikssons “Kampen om hotbilden”.
mvh
Johan
Självklara och oerhört viktiga saker att påpeka. Mycket bra skrivet inlägg.
Det enda jag vänder mig emot är följande formulering:
“leva utav det om det finns en marknad för produkten.”
Den dan man börjar kalla musik, konst, litteratur för ‘produkter’ vill man inte ens lyssna på det längre.
Detta extrema nyttotänkande kan ta död på all lust att skapa vidare ‘produkter’.
Ett samhälle utan genomtänkt kultursyn, utan respekt, uppskattning och naturligtvis också överlevnadsmöjligheter för konstnärer, poeter, musiker, författare, essäister, filmare osv. – det är i sanning ett brutalt och kulturfientligt samhälle.
Där kan man verkligen tala om effekter liknande 30-talets efter bokbålen.
Vad fick de utsvultna musikerna göra där – sitta och spela Brahms i Auschwitz – i väntan på döden.
Det är dags att göra upp med den medeltida synen på konstnärer och kulturskapare som ‘onyttiga’.
Hela den människosynen som genomsyrade 30-talet byggde förutom på människohat på ett nyttans tyranni.
Naturligtvis har Erik till stor del rätt, men jag har ett par invändningar.
“Upphovsrätten och äganderätten borde som fundament vara odiskutabelt.”
Upphovsrätt och äganderätt är fundamentalt motställda och är det ena odiskutabelt kan inte det andra vara det.
Upphovsrätten är i grunden en inskränkning i äganderätten; Den som köpt ett verk är utav upphovsrätten hindrad att fritt förfoga över sin ägodel, såsom genom att kopiera det, förändra det, framföra det, etc, fram till dess att upphovsrätten gått ut. Rättigheter man i normala fall, utan någon inskränkning, har med sina ägodelar. Och som ytterst tydliggörs i ögonblicket då upphovsrätten förfaller och man helt plötsligt, utan någon förändring i ägandet, återfår full rätt att disponera sin ägodel.
Den andra invändningen; då upphovsrättens värde, som alla monopolrättigheter, är helt avhängigt kontrollförmågan går det i slutändan inte att separera övervakningssamhället från upphovsrätten. Utan möjligheten att hindra all kopiering så uppstår konkurrens, monopolprissättning fungerar inte längre, priserna måste sänkas, och den ekonomiska upphovsrätten blir inte lika lukruativ.
Den totala övervakningen är i slutändan nödvändig för att den ekonomiska upphovsrätten skall kunna fungera som den gjort tidigare. I förlängningen räcker det dessutom inte med att angripa internet; nya mediers lagringskapacitet kommer i förlängningen att möjliggöra fildelning av samma grad genom rena fysiska möten med lite smart programvara som automatiskt sköter replikering (betänk att en 2TB disk som flyttas från ett ställe till ett annat på en vecka motsvarar en förbindelse på 26 mbit per sekund). För att kunna bibehålla kopieringsmonopol måste man till slut övervaka allt. Alla datorer, alla kommunikationsmedel, allt.
Frågan blir i slutändan om vi skall gå hela vägen till den oundvikliga slutpunkten, eller om man skall börja diskutera alternativ som ersättningsrätter i stället för ensamrätter. Att till exempel ge upphovsmannen en del av intäkterna vid alla försäljningar, utan att någonsin hindra kopiering, går till exempel långt mycket lättare att genomföra (då undvikande blir ett normalt taxeringsundvikande som har rimlig hantering idag), och skulle dessutom skapa mycket större värde för upphovsmännen i sig.
Utan den övervaknings politik som vi råkat ut för ,kan vi säkert räkna med att PP aldrig vunnit så stor mark.Mandat i EU skulle det inte blivit. Så låt oss alla ta ansvar för att EN person,som inte skulle röstat,går och röstar nästa höst. Sedan är saken biff. Dom är rädda,lär er att förstå fienden för att vinna slaget. Bara att jobba på inför nästa höst. För inte kommer väl storebror att sluta med sina hyss ??
Det finns alltid en konflikt mellan kollektivets intressen och individens.
Konflikten blottas med FRA-historien och fildelningsfrågan.
Samhällets behov av att övervaka hot mot samhället inkräktar på medborgarnas personliga integritet. Fildelningen sägs hota upphovsrätten.
Det handlar alltså om en grundläggande konflikt som blivit akut genom informationsteknikens utveckling. Internet har förändrat förutsättningarna för vem som ska ha rätt att hämta och lämna information, eftersom möjligheten till nästan obegränsad information, genom Internet, plötsligt blivit allas egendom.
Liberaler har ensidigt försvarat den personliga integriteten och informationsfriheten medan konservativa och statssocialister lika reflexmässigt satt samhällskollektivets intressen före individens.
Men enligt min mening handlar det inte om att välja det ena före det andra, utan att det är nödvändigt att förena de bägge intressena. Den internationella brottsligheten kräver att samhället måste skydda sig genom bevakning av viss trafik på nätet men det måste ske utan att inskränka på Internets frihet. Det handlar om medborgarnas grundläggande rättigheter i IT-samhället.
Här måste socialdemokratin kunna formulera en syntes mellan individens och kollektivets intressen, d.v.s. om ett förhållningssätt till grundkonflikten.
Det kan bara ske efter en fri och öppen debatt. Varför inte på nätet?
Bra analys! Det är självklart för många av oss att integritetsdebatten inte handlar om upphovsrätt vs fildelning (dock en samhällsekonomiskt intressant fråga). Jag är visserligen inte jurist utan ekonom men visst måste Regeringsformen 2:6 förbjuda FRA-lagen, det rör sig trots allt om en av våra grundlagar? Texten lyder: “…[Svensk medborgare] är därjämte skyddad mot …undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”. Funderar på att själv slänga upp en liberal blogg men med så många på nätet redan som opponerar mot övervakningssamhället är det frågan om det tillför något. Låt oss hur som helst gemensamt bekämpa övervakarna inför riksdagsvalet 2010 oavsett vilket forum vi väljer.
[...] Widén väckte intressanta tankar till liv med sitt inlägg som var en replik till mitt förra inlägg här på Arvid Falk häromdagen. Med rubriken “Upphovsrätten är den stora feta boven” resonerar Anders [...]
Tack för alla kommentarer. Bra diskussion tycker jag.
Nemokrati, jag lägger inte in samma värdering i ordet “produkt” som du gör i just det här fallet. Alltså inte så mycket en vara som resultatet av en process.
Olof Hansen, okej jag köper att det är skillnad men det tar inte bort mitt resonemang. Läs fortsättningen i det inlägg jag publicerat nu i natt.
Peter Sjöberg, inte om vi inte tvingar honom.
Mario Matteoni, Hyr tycker du den syntesen ska se ut? Berätta.
Gustav, när det sitter en massa lagstiftare som tror att Internet är lite som att spela dataspel och chatta meningslösheter medan det riktiga livet pågår någon annanstans så blir det lätt så. För alla oss som lever integrerat blir det absurt medan de tycker att vi lever i fantasin. Självklart måste vi få dem att förstå att de har en förlegad världsbild.
Upphovsrätten är i sig inget problem, problemet är den korporativa fantasmen om marknaden och marknadsandelar. Makten över en marknad, kräver en klar avgränsning som inte går att passera. Med ett internet som är i avsaknad av gränser, uppstår det konflikter mellan den korporativa marknaden, det gränsöverskridande internet och kuturen som delar gränslösheten.
Navelreaktionen hos korporativet, är att föbjuda och låsa ned. Motreaktionen från nätkulturen, är att söka sig vägar runt.