Navelreaktionen hos korporativet, är att föbjuda och låsa ned. Motreaktionen från nätkulturen, är att söka sig vägar runt.

Nemokrati, jag lägger inte in samma värdering i ordet “produkt” som du gör i just det här fallet. Alltså inte så mycket en vara som resultatet av en process.

Olof Hansen, okej jag köper att det är skillnad men det tar inte bort mitt resonemang. Läs fortsättningen i det inlägg jag publicerat nu i natt.

Peter Sjöberg, inte om vi inte tvingar honom.

Mario Matteoni, Hyr tycker du den syntesen ska se ut? Berätta.

Gustav, när det sitter en massa lagstiftare som tror att Internet är lite som att spela dataspel och chatta meningslösheter medan det riktiga livet pågår någon annanstans så blir det lätt så. För alla oss som lever integrerat blir det absurt medan de tycker att vi lever i fantasin. Självklart måste vi få dem att förstå att de har en förlegad världsbild.

“Upphovsrätten och äganderätten borde som fundament vara odiskutabelt.”

Upphovsrätt och äganderätt är fundamentalt motställda och är det ena odiskutabelt kan inte det andra vara det.

Upphovsrätten är i grunden en inskränkning i äganderätten; Den som köpt ett verk är utav upphovsrätten hindrad att fritt förfoga över sin ägodel, såsom genom att kopiera det, förändra det, framföra det, etc, fram till dess att upphovsrätten gått ut. Rättigheter man i normala fall, utan någon inskränkning, har med sina ägodelar. Och som ytterst tydliggörs i ögonblicket då upphovsrätten förfaller och man helt plötsligt, utan någon förändring i ägandet, återfår full rätt att disponera sin ägodel.

Den andra invändningen; då upphovsrättens värde, som alla monopolrättigheter, är helt avhängigt kontrollförmågan går det i slutändan inte att separera övervakningssamhället från upphovsrätten. Utan möjligheten att hindra all kopiering så uppstår konkurrens, monopolprissättning fungerar inte längre, priserna måste sänkas, och den ekonomiska upphovsrätten blir inte lika lukruativ.

Den totala övervakningen är i slutändan nödvändig för att den ekonomiska upphovsrätten skall kunna fungera som den gjort tidigare. I förlängningen räcker det dessutom inte med att angripa internet; nya mediers lagringskapacitet kommer i förlängningen att möjliggöra fildelning av samma grad genom rena fysiska möten med lite smart programvara som automatiskt sköter replikering (betänk att en 2TB disk som flyttas från ett ställe till ett annat på en vecka motsvarar en förbindelse på 26 mbit per sekund). För att kunna bibehålla kopieringsmonopol måste man till slut övervaka allt. Alla datorer, alla kommunikationsmedel, allt.

Frågan blir i slutändan om vi skall gå hela vägen till den oundvikliga slutpunkten, eller om man skall börja diskutera alternativ som ersättningsrätter i stället för ensamrätter. Att till exempel ge upphovsmannen en del av intäkterna vid alla försäljningar, utan att någonsin hindra kopiering, går till exempel långt mycket lättare att genomföra (då undvikande blir ett normalt taxeringsundvikande som har rimlig hantering idag), och skulle dessutom skapa mycket större värde för upphovsmännen i sig.

Det enda jag vänder mig emot är följande formulering:

“leva utav det om det finns en marknad för produkten.”

Den dan man börjar kalla musik, konst, litteratur för ‘produkter’ vill man inte ens lyssna på det längre.

Detta extrema nyttotänkande kan ta död på all lust att skapa vidare ‘produkter’.

Ett samhälle utan genomtänkt kultursyn, utan respekt, uppskattning och naturligtvis också överlevnadsmöjligheter för konstnärer, poeter, musiker, författare, essäister, filmare osv. – det är i sanning ett brutalt och kulturfientligt samhälle.

Där kan man verkligen tala om effekter liknande 30-talets efter bokbålen.

Vad fick de utsvultna musikerna göra där – sitta och spela Brahms i Auschwitz – i väntan på döden.

Det är dags att göra upp med den medeltida synen på konstnärer och kulturskapare som ‘onyttiga’.

Hela den människosynen som genomsyrade 30-talet byggde förutom på människohat på ett nyttans tyranni.

Ni har så rätt. Det är av oerhörd vikt att vi gemensamt bibehåller opinionsbildningen kring dessa frågor. Om vi ger samhället dessa möjligheter så är vi illa ute för det finns alltid enskilda som är beredda att betala för sin makt med andras integritet. Exemplen är, som ni konstaterat, många.

Om ni vill förkovra er i några av dessa mekanismer kan jag tipsa om Johan Erikssons “Kampen om hotbilden”.

mvh

Johan

Men jag tror att risken är att det känns för konspiratoriskt trots att det är sant; “Så kan det väl ändå inte vara..?”.

Lättare är då brevhemligheten i kombination med något mera medialt som “Hur vet du att inte en tjänsteman på FRA läser dina hemliga epost till din älskarinna?”.

Jaja vi kommer väl på något någon gång, denna multitud som kallas bloggosfären.