arvidfalk.se

Det är nog ingen tvekan om att vänsterns sångskatt är fantastiskt mycket bättre än vad någonsin den borgerliga diton är eller kan bli. Det hördes tydligt på gårdagskvällens allsång här i almedalen, i arrangemang av PR-byrån Springtime, på restaurang Friheten. Det är ingen lögn att hävda att det var ett helt annorlunda tryck i klassiska protestsånger från vänsterkanten än vad det var i de ganska tafatta högerdiktarnas texter. Påfallande ofta var det också vänsterns musikanter som skrivit egen originalmusik medan högerns sånger var textsatta till kända förebilder.
Med textrader som “Vi är de tusenden som bygger landet, vi bar det fram i nöd och strid”, “Den ena handen vet precis vad den andra gör” och “Fångvården statuerar ett exempel, knäcker en kille, sätter stämpel på´n” så överträffar man ganska lätt titlar som “Sossevisan” och “Alliansen har vunnit, inget rubbar oss”. Rubbat var ordet. Det är dock så att förnyelsen även av vänsterns allsånger lyser lite med sin frånvaro. Visst skrivs det mycket nytt som är bra också men kanske är de svårare att sjunga traditionell allsång till.
Den svenska borgerligheten borde kanske instämma i Frälsningsarméns grundares, William Booths, ord: “Why should the devil have all the good music” och stämma sina lyror och börja komponera, men jag tror förutsättningarna är mycket dåliga (vilket också, som sagt, visar sig i det urval av borgerliga kampsånger som finns i sånghäftet) eftersom det inte finns underlag för den känsla av vanmakt och protest som kanske kännetecknar alla goda sånger oavsett syfte. En av socialdemokratins främsta kulturbärare, Enn Kokk, har skrivit lite bakgrundsinformation i sånghäftet, läs den texten och lite andra utvikningar på hans blogg.
Den vackraste sången kom dock vare sig från höger eller vänster utan är kanske det närmsta vi kommer något som skulle kunna vara Miljöpartiets sångskatt. Skriven av Evert Taube på beställning till Hasse o Tages film Äppelkriget: Änglamark.
På onsdag är det dags igen, allsång på Friheten vid Visby hotel. Är du här i Visby tycker jag du ska komma dit, och gör du det kan du räkna med att det från balkongen stiger kraftfulla vänsterröster, inte minst i den sång som alltid avslutar alla möten, även då den inte står med i programmet.