arvidfalk.se

40 Years After Moon Landing: Why Can’t We Cure Cancer?
Det är rubriken på en intervju i LiveScience som jag hittade via YahooNews.

Will we ever win the war on cancer?
Richard Nixon had every reason to be optimistic when, during his 1971 State of the Union address, he called for a concerted effort to find a cure for cancer. After all, it took only three years for the Manhattan Project to produce the world’s first atomic bomb. Nixon’s own presidency witnessed the 1969 moon landing, a goal set forth by John F. Kennedy in 1961.
It seemed that given enough resources there was no job that Americans couldn’t tackle quickly.
But with $200 billion spent and tens of millions of cancer deaths accumulated since 1971, most would say we are losing the war on cancer. Cancer is the top killer worldwide, responsible for 7.4 million or 13 percent of all deaths annually. In America cancer will soon overtake heart disease as the top killer, claiming more than half million lives annually.

Frågan om varför vi inte kan bota cancer när så mycket resurser gått åt till det är kanske inte så lätt att besvara. Cancer är väl på sätt och vis inte en enda sjukdom heller och den kan drabba en människa på olika sätt.

Men när jag tänker på hur mycket som satsades på månlandningen och atombomber i forskningsutveckling undrar jag hur det kan komma sig att barn fortfarande svälter ihjäl för att de fötts i fel del av världen.

Jag såg på Live Aid på dvd i helgen. Ni vet: den stora artistgalan 1985 som regisserades av Bob Geldof och där världens kändiselit var med och uppträdde och evenemanget sändes över världen och pengar samlades in för att motverka svälten för Afrikas barn.

Nu: hur ser världen ut: nästan 25 år senare?

Hur mycket av världens forskningsresurser satsas på att få bort svälten i världen?

För mer än trettio år sedan talades det mycket om fördelning av världens resurser. Lasse och Lisa Berg skrev en bok som visade att det inte är brist på mat i världen, det är bara brist på förmåga att fördela den rättvist.

Detta resonemang kanske vi skulle våga föra också när det gäller finanskrisen.
Den finanskris som nu drabbat framförallt västvärlden stenhårt har många dimensioner i sig och har flera orsaker och ska därför hanteras på flera sätt för att motarbeta. Men en stor del har med fördelningen att göra. Jag har inte svar på exakt hur vi kan komma åt det, men vill i alla fall att vi börjar se på finanskrisen med andra ögon. Det är en finanskris, ja, men det är också en stor fördelningskris.

När vi kan läsa artiklar som de nedan, då är en sak säker: det finns ingen brist på finanser.
Manchester City är på väg att spränga 2,5 miljarders-gränsen när affären med Emmanuel Adebayor blir klar inom kort.

Simon Cowell nära rekordlön: 1,25 miljarder

Simon Cowell är på väg att bli världshistoriens bäst betalda tv-stjärna.
Enligt Daily Mirror förhandlar han om ett kontrakt med amerikanska “Idol” som skulle ge honom 1,25 miljarder om året.

Grattis Fredrik Reinfeldt.

Nästa vecka får du löneökning.
135.000 kronor i månaden är statsministerns nya lön.

Nej, jag tycker inte det är fel att en del människor som jobbar hårt eller på något sätt har en talang som de lyckats utnyttja också tjänar bra, ja till och med tjänar väldigt bra. Vad jag vill åt är att visa att det finns finansiella resurser.
Om fotbollsspelare, ishockeyspelare och amerikanska basketspelare kan tjänar miljoner i månaden: då finns det finanser.
Frågan är hur vi väljer att fördela världens resurser.
Vem som helst inser att det är något fel på fördelningen när barn fortfarande svälter ihjäl. Det går inte att komma ifrån. Hur vi sedan löser det, det är den svåra frågan.

Lite makabert blir det där med månlandningen förresten: tänk om den bara är en bluff, fast så mycket satsats på den?

Aftonbladet:

Kan vi verkligen veta att månlandningen har ägt rum. Aftonbladets läsare är inte säkra. Konspirationsteorierna frodas i kommentarsfälten och många tror att allt är fejk.

För min del tror jag visst vi har varit på månen. Det ger ju hopp. Kan vi ta oss ut i rymden ska vi väl kunna lösa problemen på jorden också.

Läs även andra bloggares åsikter om månen, fördelning, ekonomi, finanskris, politik, månlandning