Olof Palme sa en gång att “-Demokratin stannar inte vid fabriksporten”, ändå tycks det vara något som du förespråkar, att vi låter demokratins domäner stanna vid rätten att uttala åsikter samt rätten att stoppa en lapp i ett kuvert som man kastar ner i en låda vart fjärde år. Socialdemokratin, i enlighet med vår demokratiska socialism, har alltid tillämpat en fördjupad demokratianalys, med politisk, social, ekonomisk och kulturell demokrati. Den ekonomiska och kulturella demokratin ser vi inte skymten av i dagens samhälle, den sociala demokratin har de senaste femton åren befunnit sig på reträtt, och vi börjar även se hur man från vissa håll försöker att nagga den politiska demokratin i kanterna.

Du uppmanar mig att byta parti, grundat på att jag är en “anti-kapitalist” som vill se en verklig demokrati. Frågan är om det inte är anti-demokrater som du som borde ta sig en funderare – kanske inte om hurvida du borde byta parti eller inte, snarare om vad den demokratiska socialismen verkligen innebär. Om du ändå är sugen på partibyte efter en stunds funderande så rekommenderas alla partier med (C) eller (Fp) som betäckning, eller varför inte (M), (Kd) eller (SD) om du kommer fram till att du verkligen är anti-demokrat?

Frågan är alltså inte hurvida jag är med i rätt parti eller, frågan är hurvida “Grå vågen” är reformister överhuvudtaget!

Tidigare här på bloggen skrev jag om en intressant artikel i DN Kultur. Tack vare att det nu kommit en…

För det är ju gråssosar som Ingvar Carlsson, Tage Erlander, Gunnar Sträng, Göran Persson och Sven Andersson mfl mfl som ÄR Socialdemokratin.
Det var en period då S var inne på ett annat spår och det var när Meidners fonder skulle förverkligas. Men då pratar vi om en tidsperiod som sträcker sig från 1976 då LOs kongress antog fonderna fram till 1983 då S hade kastat Meidners fonder i papperskorgen och la fram ett ohyggligt urvattnat fondförslag på riksdagens bord bara för att man lovat LO fonder.
De Meidnerska fondernas epok i Socialdemokratin var alltså inte längre än 7 år och därmed kan de ses som en parentes i partiets långa historia.
Före Meidner så var inte S ett Socialistiskt parti i ordets egentliga betydelse dvs ett parti som vill socialisera produktionsmedlen och överföra dom till samhällets ägo. Och efter löntagarfondsstriden så har S inte förespråkat socialisering. Så Katrine Kielos ”och hennes gråa gäng” kan sitta lugnt i den Socialdemokratiska båten medan dom yrar om klassmedvetenhet och att partiets mål är ett socialistiskt samhälle bör söka sig någon annanstans.

Om det finns lönearbetare som får sitt lönekuvert den 25, och kapitalister som lever på räntorna – vad är alla småföretagare som varken får lönekuvert eller lever på förmögenheten? De måste både jaga arbete och utföra detsamma. Bah – skygglappar och ältande av gammal, redan då felaktig, 1800-talsmytologi.

Hur förklarar Nima att lärare i Sverige förlorat såväl ekonomisk som social status? 1939 var lärare ett högstatusjobb och välavlönat (om än inte orimligt) – idag är lärarkåren en högutbildad men hunsad, dåligt betald och ignorerad grupp.

“…vår rörelses tydliga anti-kapitalism, kopplat till en kamp för en utvidgad, bredd och verklig demokrati …”

Snömos och förfädersdyrkan! Det var egentligen bara under det galna 70-talet som SAP karakteriserades av ovanstående. Under lång tid av SAP-styre hade Sverige lägre skattetryck än USA (skiftet kom under tidigt 60-tal). Om Nima verkligen anser det så viktigt med anti-kapitalism och “verklig demokrati” rekommenderar jag partibyte. Alla partier med (r) i namnet passar.

“Hufvudorsaken till de lyten, som vidhäfta våra dagars civilisation,
är nämligen det privatkapitalistiska produktionssättet, som upplöst
de gamla småborgerliga samhällsförhållandena, samlat förmögenheten
i ett mindretals händer och delat samhället i arbetare och kapitalister,
med mellanliggande lager af dels försvinnande äldre samhällsklasser
– småbönder, handtverkare och småhandlande – dels uppkommande
nya.”

Har du funderat på om det inte är de grå revisionisterna och reformisterna som är med i rätt parti och du som har hamnat i fel parti?

Men att den så kallade ”reformismen” skulle vara något nytt stämmer knappast. Jag uppfattar det bara som socialliberalism. http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialliberalism dvs en ideologi med individens frihet och fri företagsamhet som grundläggande värden men kombinerat med en aktiv socialpolitik. Det är inget fel i det, men särskilt nytt är det inte.

Du skriver: ””…- så finns det bara två klasser: lönearbetare och kapitalägare. Lönearbetare är den som måste ta ett belönat arbete för att få tak över huvudet och mat på bordet, den vars främsta “ägodel” är sig själv och sin egen förmåga att arbeta…… För att tala klarspråk: väntar du på lönekuveret den 25:e varje månad, byggs stora delar av ditt liv upp kring hur det är på jobbet, bestäms hela din situation av om du överhuvudtaget har något jobb – ja då tillhör du arbetarklassen””

Men det är din egen definition av vilka som tillhör arbetarklassen. I det Svenska samhället har under lång tid dom som du kallar arbetarklass varit uppdelade i tjänstemän och arbetare, två distinkta kategorier varav bara alltså bara den ena räknats som arbetare.

Tjänstemännen är också beroende av lönen 25 varje månad. Men dom är ändå inte arbetare varken enligt deras egen, arbetsgivarnas, de fackliga organisationernas definitioner.
Alla vi som jobbat inom den traditionella industrin vet det. Tjänstemän och arbetare åt inte tillsammans utan man åt på olika tider, och var var med i olika fackliga organisationer mm mm. Tjänstemännen upplevde inte sig själva som arbetare även om dom också var beroende av sin lön.
Dessutom så hoppar du över två viktiga saker vilka förklarar varför Socialliberalismen fått fotfäste inom Socialdemokratin.
1. Meidners fonder. 1976 antog LO Meidners fondförslag. 1978 (när S var i opposition) så gick Palme ut och sa att dom skulle genomföras när S återfick makten. Meidners fonder innebar att bolagen skulle erlägga skatt i form av riktade nyemissioner till fonderna. Förfarandet skulle leda till att dessa fonder inom ett antal år skulle ha ägar och rösträttsmajoritet i alla större företag i landet. LO skulle förutom att vara Sveriges största fackliga organisation också bli Sveriges största arbetsgivare genom alla företag som dom skulle styra, Förutom det så skulle dom också bli störste kapitalägare, och helt plötsligt så framtod inte längre Socialistiska rådsrepublikernas union, Sovjetunionen som så ett så centralstyrt land längre. Men Meidners fonder blev aldrig av. Någongång mellan 1978 och 1983 så övergavs dom och det löntagarfondsförslag som antogs 1983var så urvattnat att det hade inte mycket gemensamt med Meidners förslag från 1975. Därefter har Socialismen egentligen aldrig stått på Socialdemokraternas dagordning.
2. Sovjetunionens och de östeuropeiska kommuniststaternas kollaps. Demokratisk socialism hade tidigare sagts vara en variant av socialism som strävar efter att införa ett socialistiskt produktionssystem med hjälp av reformer och gradvisa demokratiska förändringar, till skillnad från dom som ville göra det genom att göra revolution.

Efter Sovjetunionens fall var det dock uppenbart för alla (utom möjligen för Lars Ohly och dom på Norrskensflammans redaktion och några till) att det Socialistiska produktionssystemet inte längre var ett alternativ.
Mot bakgrund av detta så är den utveckling som Katrine Kielos mfl förespråkar en naturlig utveckling för en Socialdemokrati i det 21:a århundradet.