arvidfalk.se

Från:

Johan Westerholm (S)

Till:

Justitieminister Beatrice Ask (M)
Som kopia: Försvarsminister Sten Tolgfors (M)
För kännedom: Tobias Billström (M)

Bäste Beatrice

Jag skriver till dig för jag är djupt bekymrad. Djupt bekymrad över dina uttalanden i DN och SvD att Du tolkar den opinion som finns mot Stockholmsprogrammet som osaklig och spökjägande. Du efterlyser en saklig debatt och jag ska försöka föra en sådan, men den kommer dessvärre att kräva Ditt aktiva samarbete och jag, samt fler med mig, skulle sätta stort värde på Din medverkan.

Den opinion Du kritiserar har ägnat avsevärd, icke avlönad, tid till att sätta sig in i sakfrågorna som Stockholmsprogrammet berör. Till detta har Du ett högkvalificerat departement. En del av oss som är kritiska har faktiskt samma kompetens som Dina medarbetare, har Du ett behov av våra meritförteckningar för att styrka detta påstående så hör av Dig, vi har inte råd att i debatten ifrågasätta kompetenser. Och, vi borde inte gräva skyttegravar då frågorna som programmet adresserar utöver min support har ett bevisligen kompakt folkligt stöd (89%).

Men, åter till Stockholmsprogrammet. Jag har läst EU- kommissionens rapport som är det dokument som ligger till grund för det arbete Du har framför dig. Jag hyser full sympati med de mål som programmet uttrycker. Inte bara full sympati, jag är en aktiv bejakare av dessa. Jag bejakar den analys kommissionen gör, det finns otaliga källor såsom IMF, Världsbanken, OECD, OSSE med flera som styrker sakförhållandena utöver de källor som finns i den akademiska kontexten.

Jag ställer mig dessutom bakom den, tyvärr högst begränsade och allmänt hållna, målformulering som Regeringen publicerat på sin hemsida. Jag efterlyser dock mer av information om hur Dina visioner ser ut hur vi kommer nå målen.

Det jag har hört av Dina uttalanden i media, främst genom Sveriges Radio, är, måste jag säga, oerhört begåvat. Genom ett polisiärt och juridiskt Erasmus-program kan vi skapa förståelse och respekt för de olika poliskårer som ryms inom den Europeiska Unionen. Jag skulle kalla detta för banbrytande och progressivt och som Europa-vän tycker jag personligen att det är oerhört glädjande om vi kan lära av varandra. Du har även här mitt stöd. Varför? Jo, därför att då kan vi kanske få de strukturer som beslutades inom ramen för Haag-programmet att leverera resultat. Utvärderingen av detsamma visar dock tyvärr att under avsnittet 2, Stärkt säkerhet, har en bristande måluppfyllelse. Men Ditt förslag om nämnda anpassade Erasmus-program kan mycket väl visa sig vara exakt vad som krävs. All respekt.

Men, nu kommer min kritik. I Kommissionens rapport, närmare bestämt under punkterna

4.1. Större Resurser

och

4.2.1 Ett mer effektivt europeiskt polissamarbete

finns en rad med skrivningar som förutsätter såväl regleringar som databaser av extrema mått. Jag skriver detta som yrkesman. Jag har under min tidigare karriär arbetat med motsvarande databaser inom ramen för ”ORION” i Försvarsmakten. Du kan läsa dig till denna formella kompetens i min meritförteckning.

Dessa skrivningar, som Du valt att inte ta avstånd ifrån, är fel väg att gå visar bland annat erfarenheterna från USA. US Defence Department publicerade tillsammans med NSA (National Security Agency) och CIA (Central Intelligence Agency) en rapport den 10 Juli 2009 som med all önskvärd tydlighet visar att dessa databaser endast påverkat utredningar och analyser marginellt. US Congress utredningstjänst har i tidigare rapporter konstaterat (2008) att ökade resurser i form av legala befogenheter och ökad datainsamlig visat sig kontraproduktivt.

Jag kan därmed inte skriva under på lösningarna som kommissionen anger av fler skäl. Det främsta är integritetsbaserat, men det finns en rad tankevurpor i kommissionens resonemang.Större databaser och fler analytiker har som jag sökt beskriva prövats i USA efter 9/11. Med känt resultat. Jag anser de amerikanska slutsatserna har en hög trovärdighet när dessa nu, post George W Bush, underkänner sitt eget arbete. I den amerikanska kontexten är det endast resultaten som räknas och dessa har, bevisligen, uteblivit.

Vad jag nästan glömde säga var att dessa rapporter konstaterar att oacceptabla kränkningar av amerikanska medborgares privata sfär möjliggjorts och än värre, ägt rum. Utan att det ens funnits skäliga misstankar.

Men det finns ytterligare ett perspektiv. Hur mycket information jag än har kan jag inte värdera denna om jag inte har den kulturella diskursen klar för mig. Överlag är kommissionens skrivningar oroväckande. För det tar oss till en punkt där svensk makrodata analyseras av icke-svenskar utanför den svenska kulturella diskursen. Och vad blir resultatet när någon utanför en diskurs analyserar densamma? Beteenden som är accepterade i vårt samhälle riskerar att klassificeras som avvikande i en större europeisk kontext.

Ett exempel: En italiensk konservativ katolsk analytiker kan undermedvetet komma att klassa information om sekulariserade svenska HBT-personer som abnormala och hotfulla mot EU. Det är ingenting konstigt med att våra egna värderingar slår igenom på vår yrkesroll, om jag var satt att analysera ett latineuropeiskt extremreligiöst beteende på marginalen skulle jag sannolikt finna ett obehag och trycka på larm-knappen. Men. Med de tvångsmedel som möjliggörs genom samarbetet riskerar i Sverige oskyldiga beteenden att komma omfattas av andra tvångsmedel.

Du kanske reagerar på exemplet, men det finns en relevans. FRA-lagen medger just de ”taggningar” av sexuell, religiös och politisk karaktär som gör att det händelseförlopp jag beskriver inte är osannolikt. FRA har som vi bägge vet, ett utbyte med andra länder vilket kan vitsordas av din kollega Carl Bildt.

I detta sammanhang klingar lagrådets svar på regeringens lagrådsremiss än obehagligare. De säger följande (som Du säkert är bekant med) om Regeringens proposition 2007/08:163, Åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott m.m. (Den antogs av riksdagen 081022):

“Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder.”

Så, vad vill jag ha sagt? Jag stödjer Dig, trots våra ideologiska skillnader, i väldigt mycket av Stockholmsprogrammet och tycker att Du har adresserat en såväl spännande som framkomlig väg genom utbildning och utbyte mellan medlemsstaternas respektive ordnings- och rättssystem.

Men jag efterlyser mer av spänst i de vägval kommissionen förespråkar. Jag anser inte att ministerrådet i allmänhet eller Du i synnerhet tillräckligt tydligt har ifrågasatt den väg som erfarenhetsmässigt och bevisligen inte lett till några positiva resultat.

Som sagt, jag emotser en saklig debatt med spänst och hyfs även från de som representerar Dig. En debatt där vi kan basera våra åsikter på samma material och är i det sammanhanget jag behöver Din hjälp. Att du låter publicera de förslag och de utredningar som finns inom EU i frågan. Såväl nuvarande som kommande.

Jag bedömer att det är av godo för alla inblandade parter så att vi sedan kan koncentrera oss på viktigare frågor, såsom välfärdsfrågorna, i valrörelsen 2010. Jag väljer att publicera detta på tankesmedjan Arvid Falk men kommer under morgondagen posta detta i ett alldeles vanligt frankerat kuvert till Dig.

Vänligen

Johan Westerholm

Pingat på Intressant.se