Det där med medborgarlön kanske skulle öka välfärden
By Rosemari Södergren • Jul 11th, 2009 • Category: Debatt
Reaktionerna brukar vara kraftiga både från vänsterhåll och högerhåll mot någon som vågar ens viska ordet medborgarlön.
Vi ska alla jobba i vårt anletes svett för brödfödan, en förvriden form från Bibeluttrycket styr ryggmärgsreaktionerna från både vänster och höger.
En grundfråga är förstås om människor i grunden är lata och oföretagsamma. Om alla medborgare hade en grundlön som gjorde att de kunde klara sig, skulle de flesta välja att ha den lilla grundlön och inte arbeta?
Det finns ju så otroligt mycket i samhället som är värdefullt för oss alla att det görs, utan att någon uppbär lön för det. Allt ideellt arbete inom idrottsorganisationer och andra föreningar är ovärderliga.
Om fler kunde arrangera saker för ungdomar och hade tid att prata med och lyssna på ungdomar skulle säkert en del av kostnaderna för ungdomsbrottslighet minskas.
Jag tänker på att människor som sköter om kolonilotter, som odlar och tar hand om mark.
Det finns mycket entreprenörskap som görs i princip gratis tills de så småningom bär sig. Människor som jobbar på ett jobb och ägnar sin fritid åt att driva företagsprojekt, uppfinna och massor annat.
Jag läste en artikel i högerliberala Expressen, en debattartikel av deras debattör Isobel Hadley-Kamptz, som väl oftast står betydligt mer till höger i politiken än jag gör. Men hon skrev några kloka ord som har anknytning till det här med medborgarlön:
Just nu föreslås samtidigt ett maxtak för studiebidrag på fyra års studier. Utbildningssystemet ska trimmas för att skapa optimal arbetskraft, det fria lekfulla lärandet har ingen plats. Inte heller finns det plats för misslyckanden, här lika lite som på gymnasiet med de nya Komvuxreglerna. Ingen ska få en andra chans. Vi ska gå genom livet målmedvetna, arbetsamma, pengadrivna.
Alldeles bortsett från hur glädjelös den tillvaron verkar måste vi ställa oss frågan hur väl det ens fungerar. Hur många nya företag startas, hur många nya affärsmodeller, nya innovationer, nya potentiella välståndsskapare ger oss arbetsmoralismen?
Skulle man inte kunna tänka sig ett välfärdssystem som främst uppmuntrar till skapandet av arbete? Då menar jag de faktiska jobben, inte folk som står redo och välkammade i kön på arbetsförmedlingen.Tyvärr vågar knappt någon knysta om sådant. Arbetsmoralismen är normen och allt annat avfärdas som flum. Förslag från såväl höger som vänster om medborgarkonton och medborgarlöner har stoppats undan långt ner i byrålådorna. Sådana modeller skulle rätt utformade använda välfärdsstaten för att ge verklig frihet och trygghet i det samtida kaoset och därmed göra förändringar potentiellt spännande och utvecklande.
Är det inte exakt det vi vill ha välfärdsstaten till?
Jag vet, det är inte så lätt att bestämma. Hur skulle en grundlön/medborgarlön utformas? Vilken nivå skulle den ligga på?
Vilka grundkrav skulle vara förknippade med den? Dessa krav måste ju vara utformade så de inte passiviserar människorna.
Men Isobel Hadley-Kamptz har flera poänger. Om vi har ett välfärdssamhälle borde vi bygga det så människors skaparkraft och entreprenörskap sätter fart. Kanske någon form av medborgarlön skulle sätta fart på entreprenörskap?
JJ.n har också tagit upp Isobel Hadley-Kamptz debattartikel.
Läs även andra bloggares åsikter om medborgarlön, samhälle, ekonomi, debattartikel, Expressen
Rosemari Södergren is är journalist och har varit aktiv med webbkommunikation sedan början av 2000-talet och är fascinerad av webbens interaktiva potential. 2007 gav Rosemari ut boken Alla kan blogga, med handfasta tips och råd för den som vill blogga. Har varit webbansvarig på Landsorganisationen i Sverige i åtta år. Som journalist har Rosemari arbetat bland annat på TT, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen.
Bloggar också på Kulturbloggen.
Email this author | All posts by Rosemari Södergren
Medborgarlön, så vitt den blir statligt garanterad, skulle kunna lösa kommunernas galopperande problem i varje lågkonjunktur – särskilt med denna borgerliga regerings senaset politik som ytterligare förvärrat situationen inte bara för folk som blir arbetslösa, utan verkligen även för kommunerna.
1) Först går företagen i kommunen sämre pga lågkonjunktur.
2) Folk blir arbetslösa och lägre lön, dvs A-kassa.
3) Redan förutvarande nivå på A-kassan försämrade skatteunderlaget för kommunerna.
4) Nuvarande ännu lägre A-kassa gräver ytterligare hål i kommunernas budgetar eftersom varje arbetslös nu betalar in ännu mindre kommunalskatt än förut.
5) Fler slås ut i det nya borgerliga systemet. Man slås dessutom ut snabbare och har i lågkonjunktur en enda instans kvar att vända sig till, (eftersom inga jobb finns). Man har att vända sig till socialkontoret.
6) Kostnaderna för socialbidrag skenar nu i många kommuner. Kommuner som redan går på knä av underskott i snart sagt varje del av verksamheten, eftersom skatteintäkterna har sjunkit.
Jag undrar ibland om Anders Borg är medveten om vilka otroliga kostnader han har vältrat ned på landets 300 kommuner, medan han mallar sig och påstår att hans budget minsann visserligen är stram, men i balans….
En vettigt utformad medborgarlön skulle kunna förenkla och effektivisera det kvistiga system vi har i dag med a-kassor, sjukpenningar, förtidspensioner, socialbidrag – men framförallt även hjälpa kommuner att få högre transparens över sin ekonomi och lättare att parera lågkonjunkturer.
Personligen känner jag inga människor som vill gå och dra benen efter sig. Folk vill förverkliga saker, folk vill jobba och kreera.
Att ha en trygghet i botten för varje medborgare vore verkligen att skapa välfärdsstaten.
Man skulle kunna säga att ekonomiskt bistånd ( socialbidrag) är en form av medborgarlön, fast för att få ta del av den måste man gjort sig av med huset, båten, bilen bostadsrättslägenheten osv, vara aktivt arbetssökande eller på annat sätt visa att man inte har någon alternativ försörjning.
@ Hanna. Redan att hamna hos arbetsförmedlingen för mig som egen företagare sen ca 20 år, känns minst sagt förnedrande.
Olycksbröder som råkat ännu värre ut än vad jag gjort hittills känner sig nog än mer förnedrade att tvingas gå till socialen, bli utredda osv för att få den där skärven….
… efter att man såld av allt man äger.
Vettigare då att låta folk bo kvar exv i sin bostadsrätt, som ofta har lägre hyra. Att hjälpa människor att lyfta inte från en total botten, utan vårt välfärdssamhälle ser till att det inte finns någon sådan förnedrande botten.
I det vi kallar “bottnen” av samhället finns bland annat en bostadslöshetsproblematik. Just nu begära man att man ska fixa arbete först, sen bostad…
Jag vet inte hur jag själv skulle kunna lösa att söka jobb inom de yrken jag kan, journalist osv, om jag inte hade en fast bostad där jag visste att jag kunde få sova ut ordentligt, tvätta mig på morgonen innan intervju osv…
* * *
som sagt, redan att tvingas vara i kontakt med arbetsförmedlingen känns så jävla oerhört förnedrande – särskilt som deras sk hjälp är så jävla missriktad hela tiden…
Ingen ska behöva falla enda ned till socialbidrag. Anser jag.
En medborgarlön skulle fixa en rad problem.
Och som sagt, det skulle kunna lösgöra resurser som idag är uppdelade i socialkontor, arbetsförmedling, bostadsförmedling, primärvård osv – och som inte funkar för att ta om hand om dem som fallit igenom…
På köpet skulle vi kunna få ett värdigare system och samhälle.
Ett samhälle som inte slår ut folk, utan lyfter alla medborgare till en högre nivå.
@Naders, jag håller med dig helt, Jag hade skrivit längre kommentar, men den försvinner bara.
@ Hanna, det ante mig!!!
Då är frågan, hur tusan ska SAP formulera denna bit politik som både kan ge samhället och alla individer i det värdigheten tillbaka?
Samtidigt som man hjälper landets kommuner att börja fokusera på sina kärnområden, välfärd i form av vård, skola, omsorg….
Ett första steg kunde vara att diskutera och synliggöra den stora omfördelningen av resurser i samhället. Jag tänker på ROT avdraget och avdrag för hushållsnära tjänster, tex som ger de äger sin bostad möjlighet att göra skatteavdrag för reparationer, och de som tjänar så pass mycket att de har råd att betala någon för att städa i deras hem. I o f s inte helt fel, men det är de som inte äger sin bostad som får betala, det är på bekostnad av de som inte har jobb, de som är sjuka, som får betala för de välbeställdas skattelättnader.
Om man bor i en hyreslägenhet får man inte göra något ROT avdrag, om man tar hem pizza bagaren får man göra avdrag för hushållsnära tjänster, men inte om man går till pizzerian och köper pizzan. Om man inte vill orkar städa i sitt sommarhus och betalar en person för att göra det, får man dra av det på skatten, men om man bor på tex vandrarhem och inte orkar städa efter sig får man inte göra några skatteavdrag.
Jag funderar mycket på hur vi ska kunna formulera våra tankar om ett värdigt samhälle för alla. Hur vi tar tankarna om jämlikhet, jämställdhet, och solidaritet till ord och åtgärder som passar dagens moderna segregerade samhälle.
PS ber om ursäkt för alla stav- och syftningsfel, jag får skylla på att jag skrev under hård press, med två lekande barn precis bredvid mig och datorn.
Jag har ett konkret förslag till medborgarlön. Ok, det har några år på nacken men det är bara att modifiera beloppen lite så funkar det. Detta skulle fungera alldeles utmärkt om det bara fanns en politisk vilja. Klicka på mitt namn för att läsa förslaget!
@ Hanna. mm, vet hur det är, ibland har jag tre i knät, under bordet bland alla datasladdar osv. Det händer att externa hårdisken åker i golvet osv. Men till saken.
Det är viktigt att vi återerövrar initiativet. Att definiera vad det goda samhället är. Att visa att vi vill något med vår politik. Inte ha makt för maktens skull.
@ Joakim.
Jag går med på det mesta i din redovisning och sifferexercis. Det enda jag vänder mig mot är rubriken “Uppföljning”.
Att man ska ha kontakt med socialkontoret, som du föreslår 1 ggr /år.
Oavsett om jag har a-kassa eller medborgarlön så är soc. den sista myndigheten i världen som har kompetens att hjälpa mig.
Jag har drivit företag i 20 år, vare sig soc. eller af kan hjälpa mig. Möjligen ALMI företagspartner.
Dessutom. Frivillighet är alltid bättre än att institutionalisera in tvingande system.
Nu har vi nästan bara tvingande system. Det är därför de känns så förbaskat obehagliga.
Arbetsförmedlingen finns till för att hjälpa mig. Men det känns aldrig så eftersom varje samtal, varje bokning, varje möte, varje åtgärd de sätter in mot mig är tvingande – dessutom utan att hjälpa min situation ett endaste dugg…
* * *
I de enda fall vi torde behöva “Tvingande” system är väl i fall av LVM och LVU osv.
Alla andra medborgare som inte har dömts eller diagnostiserats som farliga för sig själva måste få gå fria från tvång från våra så kallat hjälpande myndigheter.
[...] på att folk inte arbetar. Finns det inte bättre reformer? Men visst är det en spännande tanke. Lär mer på arvidfalk.se. För övrigt är svensk politik på väg mot [...]
Kul att höra en progressiv röst från det liberala lägret, det har nog inte hänt sedan 1973 ungefär. Men jag har alltid gillat Isobel av någon anledning.
Hur som helst, vi lever just nu i en väldigt konservativ tid präglad av rädsla. Det finns ett oändligt antal dystopier att vräka sig bland, men inte minsta lilla utopi. Inga alternativ, inget hopp… Men var tid går snart nog över i sin motsats och jag tror att vi inom 10 år kommer märka en ökad tilltro på människan och på framtiden. Vi kommer våga tänka nytt igen, formulera utopier och storslagna framtidsvisioner. Jag ser fram emot den tiden, men vi måste likväl arbeta för det redan i dag.
Medborgarlön är ett intressant förslag, men jag är inte alls övertygad. Tror i.s.f. mer på den modell som Paul Cockshott och Allin Cottrell formulerade i sin bok “Planhushållning och direktdemokrati”, tåls att tänkas på i.a.f.
http://karnevalforlag.se/bocker/planhushallning-och-direktdemokrati
http://karnevalforlag.se/bocker/planhushallning-och-direktdemokrati
Kolla på hur trygghetsstiftelsen är uppbyggd för statligt anställda
Det finns redan en väl fungerande modell…
[...] på att folk inte arbetar. Finns det inte bättre reformer? Men visst är det en spännande tanke. Lär mer på arvidfalk.se. För övrigt är svensk politik på väg mot [...]
Hej! Jag hade en artikel i Aftonbladet jan 2006 om medborgarlön. Jag har fått en del uppföljare (eller så har förslagen legat gömda). Efter kontakt med Jan-Otto Andersson, ekonomiprofessor i ekonomi, boende i Åbo, ( han anses som den som kan mest om medborgarlön). Han sa att ett liknande förslag som mitt inte funnits tidigare, med så hög summa. Efter mycket funderande bytte jag namn på mitt förslag till “Vi som vill ha (införa) Grundlön”. Medborgarlön är inte gångbart. Det är alldeles för många människor i landet som anser att man inte ska få sådant utan motprestation. Jag kan till viss del hålla med. Mitt förslag innebär också en fördel för alla företag eftersom de slipper betala den del av lönen som motsvarar Grundlönen. Efter 5 år sker en nedtrappning under 7 år. Då är “subventionen” nere i 4000 kr / mån. Läs mer om mitt förslag. Skicka din mailadress så sänder jag mitt förslag. Min e-post; teaolsson@gmail.com
Mvh Tommy Olsson
[...] Tommy1960, Redeyedrodskey, Waldemar Ingdahl, Göran Hådén, Cynism, Sargoth, Björn Andersson, Rosemari Södergren, Birger [...]