arvidfalk.se

Danmark rustar i Arktis, meddelade TT häromdagen. Avsikten är, enligt TT-telegrammet, att “anpassa försvaret till en framtid där klimatförändringar kommer att leda till mer fartygstrafik, mer råvaruutvinning och därmed fler potentiella konflikter i Arktis.” Det är inte bara Danmark som rustar i regionen, utan det gör även andra länder. Som Kanada, och Ryssland. Bara dagarna innan det danska beslutet, genomförde Ryssland missiltest från en av u-båtarna stationerade i Barents hav och de har genomfört framgångsrika tester av den nya generationens atomubåtar.

Försvarsberedningen skrev häromåret att klimatförändringarna ”utgör de allvarligaste hoten mot människors säkerhet och fundamentala levnadsvillkor” och ingenstans är detta så tydligt som i Arktis. Det är nämligen en av de regioner där klimatförändringarna kommer att få mest dramatiska konsekvenser. Tydligast visar sig detta dels i att den permafrost, mark som är frusen året om, som finns kommer att försvinna och dels i att nya sjöpassager öppnas upp till följd av issmältningen (se bl.a. den här rapporten från FOI, sidorna 34 och 37f.). Dessa båda förändringsprocesser leder naturligtvis till att länder med territoriella anspråk i området, får ett mer intensifierat intresse. Och redan ser vi hur det rustas militärt, från flera länder, i området.

Innan rustningen i Arktis går helt out of hands, måste internationella regimer för rustningskontroll upprättas. Sverige är, även om vi inte har några territoriella anspråk i Arktis, en del av de mellanstatliga organisationer som finns då norra Sverige räknas till Arktis-regionen. Som alliansfri stat skulle vi kunna ta på oss ledartröjan för att upprätthålla den typen av regimer. Ett första steg skulle kunna vara att damma av det kanadensiska förslaget att göra Arktis till en kärnvapenfri region, som lanserades häromåret.

Igår röstade det isländska Alltinget, med ganska liten marginal, för att inleda förhandlingar om medlemskap i EU, mer om det på Islandsbloggen. Idag hoppas Mats Engström på Aftonbladets ledarsida att ett isländskt medlemskap skulle förskjuta den europeiska kartan och därför öka intresset för områdena i norr. Ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, hoppas jag att Engström har rätt.

Anders Eriksson