arvidfalk.se

Sävesalen var knökfull i går eftermiddag. PR-byrån Ullman PR, som drivs av Harald Ullman, tidigare medarbetare hos Socialdemokraterna och själv utsatt för ett drev för över 10 år sedan, arrangerade seminarium om hur man klarar av mediadrevet. Trots den stora lokalen var det överfullt och åhörare fick trängas utmed väggarna och ut genom öppningen längst bak i lokalen och i publiken skymtade många av journalistikens högdjur men även några inflytelserika aktörer inom nya medier, exempelvis Maria Abrahamsson från SVD, TV4s Lennart Ekdal samt Jonas Morian och Magnus Ljungqvist från Almedalsbloggen Makthavare.se bland många andra.

I panelen återfanns, förutom huvudpersonen Cecilia Stegö som fick utgöra exempel på hur mediadrevet gick samt ge sina egna reflektioner kring det hela, Stig-Björn Ljunggren, Lars Adaktusson och Staffan Dopping .

Stig-Björn berättade om några mindre drev han varit aktör i på olika sätt och hur han på olika sätt hanterade den situationen. Mest nöjd var han med den variant han kallade “Halv pudel med taskspark” i det att den både innehöll en ursäkt och en snygg liten hämnd.

Cecilia Stegö funderade en del kring vem som egentligen kan vara valbar när det fungerar som det gör med de drev vi kan se och gav exempel från godisautomaten till kyssar på krogen. En rätt rejäl trivialisering som retade upp Maria Abrahamsson så till den grad att hon under frågestunden stövlade fram till podiet och greppade en mikrofon för att ge svar på tal. Men man kan givetvis fundera över vad som gör våra politiker för framtiden och om någon egentligen duger till. I ett samtal igår kväll med bloggaren och byggnadsarbetaren Calle Fridén spånade vi en del om ifall det alls är möjligt för en rätt vanlig människa att bli förtroendevald på hög nivå.

Snacket runt om på Visby efter seminariet gav vid handen att det verkligen råder delade meningar om hur bra seminariet egentligen var. En del, exempelvis jag själv, var mycket nöjda medan andra tyckte det var rätt värdelöst. Allt beror väl på vilka förväntningar man hade innan och jag var rätt nollställd när jag gick dit.

Lars Adaktusson problematiserade på ett intressant sätt frågan om journalistens självbild samt omgivningens förväntningar. Sammanblandningen av granskande journalistik och drev är vanligt förekommande. Så fort någon med makt granskas tufft så anses det vara ett drev, åtminstone av den som granskas. Men när journalisten också ser sig själv som såväl åklagare som domare och bödel så blir det lätt utan eftertanke och med klara målsättningar att “avsätta” någon som journalisten själv anser förtjänar det. Inte utan att en del namn på journalister passerar genom huvudet när bödeljournalistiken nämns.

Även de nya sociala medierna togs upp till diskussion förstås och den gamla mediala käpphästen om etiska regler för bloggare berördes. Här finns det inga lösningar och inga svar. De flesta av oss får nog fortsätta agera efter eget sunt förnuft och göra så gott vi kan helt enkelt. De som ofta utpekas som exempel på ageranden med sämre etik skulle knappast bry sig om några speciella spelregler ändå och saken är ju den att den sortens texter inte har något genomslag vare sig bland andra användare av sociala medier eller ute bland allmänheten. Det är nog bara journalisterna som i sin okunskap om bloggsfären tror att de hemska exempel de tar del av är den rådande standarden.

I ett inlägg här intill finns ett utmärkt exempel på hur den sociala mediavärlden fungerar. Det är många som haft synpunkter på varför den artikeln publicerades och varför redaktionen inte refuserade den. Genom våra läsare blir vi ständigt granskade, flera debattörer skriver om varför de tycker vi gjorde fel som publicerade den och en del riktigt bra synpunkter har kommit in. Det finns en mycket aktiv granskningsnämnd som säger vad de tycker och som också ser till att resten av bloggsfären får veta vad de tycker. Även om jag fortfarande försvarar publiceringen så är det lika självklart att jag tar till mig saklig och nyanserad kritik, medan jag på andra sätt också blir mer fast i att det är en del som har verkligt svårt med åsiktsfrihetens principer.

Erik Laakso