The main monkey business
By Redaktionen • Aug 18th, 2009 • Category: Arvid Falks blogg
Calle Schulman skriver i Dagens Media om det här med den stora bluffen. Om oss som är aktiva i den “nya” mediebranschen och om hur meningslöst, eller icke-meningsfullt det kan vara vad vi gör. Calle skriver:
“Vissa dagar vaknar jag och tänker att jag är en bluff, att jag är en luftbubbla fylld av ouppfyllda löften och att min chef snart kommer att se igenom det och sparka mig åt helvete. Så går det några minuter, och jag kommer sakta fram till att att allt det där nog faktiskt stämmer.”
Jag hittade artikeln i Dagens Media via Marie Andersson som på sin blogg Opassande skriver om hur hon ibland känt sig som en fejk när hon titulerats “seriös bloggare” och om hur sunt det är att ifrågasätta sin egen existens. Jag delar den känslan med Marie, det känns konstigt att bli framlyft som expert och när man tillhör en generation som ofta funderar över när det stora avslöjandet kommer, avslöjandet att man är en bluff som inget vet, så blir expertrollen ännu konstigare. För saken är ju den att man trots allt vill påverka och göra något, åtminstone jag, och då återstår frågan om man (jag) lyckas något vidare eller om det hela är meningslösheter.
1000 apor som aldrig skapar storverk
Kanske är vi bara tusen apor som håller på och skriver om allt mellan himmel och jord och så får vi ett dussin länkar på något inlägg och några tusen unika besökare och så kan vi gå vidare till nästa inlägg och nästa inlägg och nästa inlägg men under tiden sätter andra personer agendan, odlar idéerna som får genomslagskraft och skapar framtidens samhälle. Jag vill se den politiska delen av bloggsfären, och då främst den som står att finna till vänster på den politiska planhalvan, ta nästa steg så snart som möjligt.
Sluta jaga efter godbitar som drar trafik
Från att ha varit klart på efterkälken så har de politiska bloggarna till vänster tagit några rejäla kliv framåt. Det är flera nya som etablerat sig som respekterade analytiker och debattörer, skaffat en hyfsat stor läsekrets och får mycket länkar från andra bloggare och medier. Bloggar från vänsterdebattörer, främst då sosse-bloggar (det saknas verkligen ledande bloggar från de två övriga partierna i det röd-gröna regeringsalternativet), toppar ofta på Knuff och Intressant och de inlägg som skrivs uppmärksammas på ett bra sätt. Men det är dags att sluta jaga efter de ben som slängs ut och börja sätta agendan om vi ska kunna ta användandet av bloggar och sociala medier till en nivå som ligger högre än “the main monkey business”.
Tillsammans kan vi göra storverk
Vi på Arvid Falk vill så gott vi kan vara med och dra vårt strå till stacken genom att initiera diskussioner och sammanfatta resultaten, samla ihop det som skrivs så vi inte hamnar i ett ap-stadium utan kan skapa underlag för vidgade diskussioner och, i förlängningen, faktiskt påverka hur opinionen ställer sig i viktiga frågor. Så vad tycker du? Hur kan vi tillsammans göra mer än bara skriva våra opinionsyttringar ut i den stora meningslösheten och göra något framåtskridande? Utveckla dina tankar på din blogg, länka tillbaka hit (obs viktigt, annars hittar vi inte ditt tänk) och så sammanfattar vi på Arvid Falk resultatet om 10 dagar. Kalla det rådslag, kalla det grupparbete, kalla det tankesmedja eller studiecirkel om du vill. Jag skulle vilja kalla det vägen ut ur den ap-lika meningslösheten.
Calle Schulman avslutar sin artikel så här: “Jag tror att det är sunt att ifrågasätta sin egen existens. Vad gör vi för nytta egentligen? Alltså egentligen? Nä, hörrni. I den här branschen är vi nog apor allihop när det kommer till kritan.” Jag tror han ställer viktiga frågor och kanske kanske kan vi visa att hans slutsats trots allt inte stämmer.
Erik Laakso
Detta inlägg om: apor, monkey business, politik, opinion, debatt, bloggsfären och bloggar är pingat på Intressant.se
Redaktionen is
Email this author | All posts by Redaktionen




Jag tror att det handlar om självdistans.
Jag brukar ibland tänka att jag skriver för min egen skull. Sätter liksom på pränt tankar jag har, och det är i sig något bra för mig själv. Om man får kommentarer/skapar en “bloggosfärdiskussion” är det bara en bonus.
[...] Erik Laakso, s-bloggare, har skrivit idag om ”meningslösheten med bloggandet”. Han skriver: ”Kanske är vi bara tusen apor som håller på och skriver om allt mellan himmel och jord och så får vi ett dussin länkar på något inlägg och några tusen unika besökare och så kan vi gå vidare till nästa inlägg och nästa inlägg och nästa inlägg men under tiden sätter andra personer agendan, odlar idéerna som får genomslagskraft och skapar framtidens samhälle.” [...]
Om man tror att bloggandet är mycket mer än köprat på systemet så är man nog illa ute, problemet med bloggandet är att ingen avbryter en. Man kan lätt få för sig att man är något eljest. Och fördelen med bloggandet är ju att man slipper ta hänsyn till verkligheten.
Ett förslag till en utveckling är väl att ge tusan i de destruktiva debatterna, de debatter som bara räknar poäng, de som presenterar sin egen förträfflighet som om gällde det inne och utelistor.
Journalister i gammelmedia bevakar politiska bloggar och gammelmedias nätupplagor tar upp bloggare, som skrivit något som berör en publicerad artikel. Politiker skriver och läser bloggar och kommentarer. Jag tror att politiska vänsterbloggar inklusive kommentarerna har genomslagskraft och är opinionsbildande. Mona Sahlins tog upp jämställdhet i sitt tal häromdagen i Nacka. Jag har tjatat om jämställdhet i massor av kommentarer sedan 06. Mona Sahlins tal förvånade mig. Hade väntat mig att hon skulle tala om välfärd och arbetslöshet, så jag vill naturligtvis inte hålla med Schulman om att det saknar betydelse VAD som skrivs på bloggar. VEM som skriver har väl däremot ingen betydelse?