Är kristdemokraterna verklighetens folk?
By Erik Laakso • Sep 17th, 2009 • Category: Arvid Falks blogg
Göran Hägglund skriver idag på DN Debatt en rejäl drapa mot kulturetablissemanget och människor som sitter på sina höga hästar och mästrar andra om hur livet ska levas. Hägglund gör en del ganska enkla poänger som tar sitt avstamp i politikerföraktet och schablonbilden av medelsvenssons vedermödor och ointresse för det som förmedlas på tidningarnas kultursidor. Hägglund gör sig till företrädare för folket i samma tradition som tidigare Ny Demokrati och senare Sverigedemokraterna. Uttryck som “vi säger vad vanligt folk tycker men inte vågar säga” och variationer på det temat är vanliga från den sortens politiska partier, Hägglund säger:
“För vad är det egentligen för attityd som döljer sig under alla ideologiska krumbukter när man inte vill tilltro vanligt folk att få använda sitt omdöme? Är det inte det som är folkförakt?
Ytterst handlar detta om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga.”
Det är intressant att det parti som har sin bakgrund i pingströrelsens ytterst dogmatiska historietradition där just synpunkter på hur folk lever sina liv är mycket vanliga, än idag (och de uppskattningsvis 2% av den stadiga väljarbasen för KD finns nog kvar där). Att vanliga människor skulle vara homosexuella, lössläppta eller vanvördiga inför religion och tro är inte lika uppskattat av Hägglunds väljarbas men nu är det hög tid för KD att röstmaximera och då är det lilla moralkonservativa partiets utväg att fria till alla de som tycker det var bättre förr, att samhällsmoralen är i upplösning och att konstig konst är snobbigt och otillgängligt för alla de som föredrar landskapskonst och sånt som man ser vad det föreställer utan att behöva fundera.
Det är inte alls konstigt att Kristdemokraterna ser potentialen i att söka sin väljarbas i foppatofflornas och husvagnscamparnas land där fördomarna och tröttheten över samhällets framfart omkring dem frodas i takt med att nivåerna sjunker i starkölsburkarna. En besviken arbetarklass som tycker det behövs mer moral i samhället men som inte bryr sig så mycket om vare sig kulturen eller universitetens genusforskning. Folket som suckar över rubrikerna i media om forskarrapporter som de tycker är onödiga eller övertydliga. Hägglund kallar dem verklighetens folk. Men Göran Hägglund och hans parti har aldrig suttit vid deras köksbord, har aldrig campat på dessa campingplatserna och har aldrig identifierats sig med dessa vanliga människor, man har bara sett en väljarpotential utifrån sina egna fördomar.
Jag har aldrig stött på så mycket överlägset moraliserande som inom den frikyrklighet som Hägglund bär i sin idétradition. Jag har aldrig stött på så mycket intresse som vad vanligt folk gör i sina egna hem och med överlägsna synpunkter på bristande moral och konstigt agerande som från den kristdemokratiska historiken. Med en politik som inte angriper samhällsproblemen utan som angriper människors beteenden går man till storms med moraliska käpphästar och, i huvudsak, sexualkonservativa normalitetskrav. Som om Hägglund och hans gelikar kan, får eller bör ha några som helst synpunkter på vad folk gör eller vill göra. Hägglund citerar Ulf Lundell (kan det bli folkligare?) och jag vill gärna avsluta med några rader från samma låt med hälsning till de moralkonservativa kristdemokrater som tror de är som vanligt folk är mest:
“En och annan som simmar där
med näbbarna i vädret
och vet hur det är
Jag menar ni som vet så bestämt
hur allting ligger till
Vad ni vet är bara hur ni vill
att det ska ligga till”
Läs hela texten till Höga Hästar här, lyssna på låten i Spotify genom den här länken (om du har spotify), läs Hägglunds artikel här och läs Alliansfritt Sverige, Mitt i Steget, Kulturbloggen, Tomas Eriksson, Jonas Morian, Peter Andersson, Scaber Nestor, Åsiktstorped och Thomas Hartmans postningar om artikeln här. Tidningen Dagen är kritiska till hur DN presenterar artikeln.
Erik Laakso
PS. Ett annat lundellcitat kan passa fint här: “Gud gav oss sanningen, djävulen gav oss kyrkorna“, Under Bordet (1999) (min kommentar är att kyrkorna gav oss Kristdemokraterna)
Erik Laakso is Tycker om att diskutera det mesta och har en åsikt om vad som helst på mindre än 10 sekunder. Han är uppväxt i ett arbetarhem och har i vuxen ålder läst in en fil.kand i statsvetenskap. Inte många har bott på så många platser som Erik och en flytt kan alltid vara nära förestående.
Email this author | All posts by Erik Laakso
Det är lite tråkigt att du utmålar folk som gillar föreställande konst, eller inte håller med om genusvetares slutsatser, som något slags trailer-trash. Själv är jag inte kristdemokrat, eftersom jag tycker att KD står för en paternalistisk förbudspolitik, men tycker ändå att Hägglunds artikel är vettig.
Och det kanske inte var bättre förr. Att säga att det var bättre eller sämre förr är att göra en svepande formulering om något mycket komplext (Vad var bättre/sämre förr? I vilket avseende?). Men det är inte med automatik så att tillstånd B är bättre än tillstånd A bara därför att A kronologiskt föregår B.
[...] valrörelser är sprängfyllt av känslomässig retorik, ofta ganska verklighetsfrämmande sådan (utom från KD som talar för verklighetens folk). Är det en ny policy från Aftonbladet eller har det alltid varit [...]
Riktigt bra analys och right on the money när det gäller det dogmatiska pingst. Jag börjar bli jävligt trött på den här kombinationen av projicering och populism.
Carl Johan, det är Göran Hägglund som utmålar det folk som gillar föreställande konst som trailer trash, inte jag.
Åsa Linderborg analyserade Tomas Ledins senaste singel på aftonbladets kultursida och försökte genom ett konkret exempel problematisera klassbegreppen (medelklass – arbetarklass). Jag tyckte att det var en bra ansats; ta en folklig artist som Tomas Ledin på allvar och ägna hans sångtext en analys på en kultursida (som annars skylls för att vara elitistisk och obegriplig av t.ex Göran Hägglund).
Göran Hägglund vill också locka “vanligt folk” till engagemang i kulturpolitiska frågor genom att citera Ulf Lundell i debattartikeln. Det är ett positivt anslag även om Ulf Lundell – som aldrig velat associeras till något politiskt parti eller politisk ideologi – tycks vara ett märkligt val.
Nja Erik jag tror att du gör det litet lätt för dig i svaret till Carl Johan. Jag får säga att jag hajade till ordentligt när jag läste paragrafen som började “Det är inte alls konstigt…” Hoppas att det är en olycklig formulering bara.
Bengt O, Det är alltid lite klurigt att göra sig helt förstådd när det kommer till satir, ironi eller som i det här fallet, en lätt sardonisk drift med den människosyn jag menar Hägglund förmedlar.
KD och Hägglund är mera påläst än vi tror, han har förstått vad som har hänt i den socialdemokratiska politikens utveckling under de senaste 20 åren, nämligen att vi genom att framställa allt det de gamal sossarna tyckte var viktigt som futtigt, enfaldigt och kraftlöst har vi skapat en känsla av förnedring och därmed också utrymme för den sorts populism som Hägglund står för och som han satsat på helt sedan sitt berömda Almedals-tal. Jag skriver långt om det här http://ekehog.blogspot.com/2009/09/fornedra-dem-genom-att-framstalla-allt.html
[...] Mer på ämnet: Alliansfritt Sverige Jonas Morian Erik Laakso via arvidfalk [...]
Tyvärr tror jag att Hägglund har en poäng här även om det kanske inte var hans tanke. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar på vad den “vanlige” människan tycker och tänker och åtminstone försöker att förstå deras tankegångar, även om vi inte gillar deras åsikter.
[...] Se även ett mycket bra inlägg om artikeln på Arvidfalk.se [...]