<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Comments on: Australien tar steget fullt ut men Sverige står och stampar</title>
	<atom:link href="http://arvidfalk.se/2009/09/australien-tar-steget-fullt-ut-men-sverige-star-och-stampar/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://arvidfalk.se/2009/09/australien-tar-steget-fullt-ut-men-sverige-star-och-stampar/</link>
	<description></description>
	<lastBuildDate>Sun, 05 Sep 2010 02:00:10 +0000</lastBuildDate>
	<generator>http://wordpress.org/?v=2.8.5</generator>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
		<item>
		<title>By: Rolf Nilsson</title>
		<link>http://arvidfalk.se/2009/09/australien-tar-steget-fullt-ut-men-sverige-star-och-stampar/comment-page-1/#comment-2166</link>
		<dc:creator>Rolf Nilsson</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 30 Sep 2009 21:28:20 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://arvidfalk.se/?p=5029#comment-2166</guid>
		<description>Min osäkerhet och ensamhet mot deras hos mig framkallade fientlighet, min egen rädsla och skrik blev mitt eget skydd mot deras okunskap. Utlämnad, kränkt och sårad lät jag deras blickar drabba mig. 
Utstött. Hånad. Lurad. Slagen. Jag har hela mitt liv trott deras fina ord, diagnoser och problematiseringar varit sanningen om mig. Men idag ser jag att de själva behövde min av dem själva framkallade svaghet för att känna sig starka i sin flykt från en verklighet som var för svår för dem själva att vilja förstå. Och så alla dessa människor omkring mig som innerst inne förstod, de omkring mig som lät allt vara för att de inte orkade se eller vågade agera. Men vart fanns alla de vuxna som skulle visa och sätta gränser för mig, den gränslöse, oroliga och osäkra lilla pojkens rop på hjälp när jag behövde det?


Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Min osäkerhet och ensamhet mot deras hos mig framkallade fientlighet, min egen rädsla och skrik blev mitt eget skydd mot deras okunskap. Utlämnad, kränkt och sårad lät jag deras blickar drabba mig.<br />
Utstött. Hånad. Lurad. Slagen. Jag har hela mitt liv trott deras fina ord, diagnoser och problematiseringar varit sanningen om mig. Men idag ser jag att de själva behövde min av dem själva framkallade svaghet för att känna sig starka i sin flykt från en verklighet som var för svår för dem själva att vilja förstå. Och så alla dessa människor omkring mig som innerst inne förstod, de omkring mig som lät allt vara för att de inte orkade se eller vågade agera. Men vart fanns alla de vuxna som skulle visa och sätta gränser för mig, den gränslöse, oroliga och osäkra lilla pojkens rop på hjälp när jag behövde det?</p>
<p>Rolf Nilsson<br />
Föreningen Stockholms hemlösa</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
