Dags för konkret diskussion?!
By Nima Djohari-Taimouri • Sep 7th, 2009 • Category: Arvid Falks bloggFredrik på “Tankar från roten” efterlyste “konkreta förslag på moderna lösningar” i sitt inlägg om Rebela’s Framtidsrapport.
Problemet med rapporten är dock att det finns frågor och kritik, men saknas svar. Man vill se såväl en ekonomisk som en välfärdspolitik som är grundad i socialdemokratiska värderingar. Men man kommer inte längre än till generella antydningar om vad det ska vara. För att komma vidare i diskussionen hade det varit skönt med några ”konkreta förslag på moderna lösningar”.
Det här är inget de är ensamma om. Många har ställt liknande frågor. Få har tagit på sig uppgiften att ge svaren. Men jag saknar ett praktiskt tiopunktsprogram för ett socialdemokratiskt Rebellasamhälle.
säger han, och jag håller med. Det är överlag ett stor problem med den (S)-märkta idédebatten att det inte har blivit så värsta mycket konkreta förslag på reformer. Och det är vi alla som har varit aktiva inom debatten medansvariga för.
Men hur skulle detta “praktiska tiopunktsprogram” se ut? Själv så skissade jag fram ett eget “drömprogram” “på skoj” härom dagen. “Tio punkter för ett lite mer socialistiskt Sverige 2020″, fick det heta. Men problemet är ju just att folk inte verkar våga ta steget från abstrakt diskussion till konkret sådan. Det stannar vid att vara “drömmar” och “på skoj”. Vad är det som gör att människor som vanligtvis kan diskutera hetsigt och passionerat om allt möjligt, som kan uthärda de intensivaste av personliga bataljer på diskussionsforum och bloggar, inte förmår att ta bladet ifrån munnen och komma med några konkreta förslag? Är det rädsla, okunnighet, oförmåga, ointresse?
Mina punkter då? Jag lät de heta:
1. Ambitiös välfärd: att höja kvalitén inom vård och omsorg
2. En offentlig sektor på offensiven: 200.000 nya jobb och slopade egenavgifter
3. Expropriera mera! Demokratisk kontroll och styrning över naturresurser, infrastruktur och basindustri
4. Fondsocialismens återkomst – upphovspersonskontrollerade bredbandskattefonder, arbetarekontroll i företagen och ett nytt pensionsystem
5. Bygg det nya landet: 500.000 nya tak över huvudet, grön transportsektor, bostäder som rättighet
6. En skola för omdaning: kunskapsbetonat betygssystem, satsning på utbildningen
7. Kunskap är makt: bildning som klasskamp
8. Kulturen åt folket! Demokratisk kultur, sann yttrandefrihet och mångkulturens utveckling
9. Omfördelning på riktigt! Ett nytt skattesystem
10. Demokratiseringen av Sverige
“-Är du helt dum i huvudet?”, “-Retroproggresivt!” , “-Sure pall!”, kanske någon utbrister. Och jo visst, punkterna är mer utopiska än pragmatiska, de är en aning både överdrivna och kategoriska, och de är (än så länge) mer ämnesrubriker än konkreta förslag. Men är det ändå inte så att det är vad idédebatten behöver i detta stadium? Något någorlunda heltäckande och konkret, om än överdrivet och kategoriskt, att utgå ifrån. Diskussionen kan ju handla om förslagen i sig, om detaljer och gradskillnader. Eller så kan diskussionen handla om själva riktningen i förslagen, om principerna varpå de vilar. Vad tycker ni? Vad har ni för tio punkter för de närmsta tio åren? Snickra ihop något och länka tillbaka till det här inlägget, så har vi förhoppningsvis uppnått en helt ny nivå på den socialdemokratiska idédebatten i bloggosfären inom ett tag. För det behövs inför höstens partikongress och nästa års arbete med valmanifest, koalitionsförhandlingar och allehanda programskrivningar inför valet.
Nima Djohari-Taimouri is tyckare, tänkare, musiker, poet, arbetslös, studerande - boendes, född och uppvuxen i Stockholm's förorter (Järvafältet). Gillar att vara uppkäftig, men kan vara lite långrandig ibland. Ogillar tystnad i kommentarsfältet efter ett inlägg. Har just nu maktomfördelning, ungdomens självorganisering och klasskampens nödvändighet högst upp på debattagendan.
Email this author | All posts by Nima Djohari-Taimouri
Mycket intressant skrivet Nima, jag håller inte med om allt men allt är värt en diskussion.
Kanske lämpliga ämnen för en fördjupat diskussion i ett forum eller en wiki.
Snyggt Nima, där har du 10 rubriker på tio bloggtexter/artiklar, och en riktig diskussion om socialdemokratins mål. Kanske ingen valvinnare för 2010 men för framtiden definitivt.
[...] kollega på Arvid Falk, Nima Djohari-Taimouri tar i ett inlägg upp bristen på konkret diskussion och så tar han ett handfast tag i ämnet och listar tio punkter [...]
alltså problemet med att s stannat i utvecklingen är att så många fastnat i om man ska göra som folkpartiet eller som på 50-talet, de som tycker att man ska göra som folkpartiet kritiserar rebella för att vara ren och skär vänsterpropaganda och bara samma gamla vanliga man hört förut och de som tycker att man ska göra som på 50-talet (som fredrik) säger att det är ett problem att rebella inte själva tar tag i den ideologiska debatt man efterlyser.
men som jag ser det så är det just den här debatten, det höga taket, att släppa in fler och att låta de nya idéerna få fäste som är den mest viktiga, en liten förening i en liten social sfär i en stad kan ju inte själva uteckla politiken om inte förutsättningarna finns i partiet.
jättebra att du försöker utvecka politiken, men om det fortsätter att råda den polarisering vi ser idag (som du tycker är viktigt att stå på ena sidan i?) så kommer vare sig du eller smarta personer på “andra” sidan att få gehör, särskilt inte om ni skulle komma med något nytt.
har du tänkt på att du har en enorm övervikt av länkar till män förresten? tycker du inte att kvinnor skriver intressant?
Att köra med fula retoriska knep i en kommentars-diskussion, skyddad av anonymiteten dessutom, känns inte särskilt seriöst…
Men visst, det råder en polarisering. Men vilken “natur” har denna polarisering? Cirkulerar den kring principer, eller är den bara ett dike man kört ner i?
Viss “polarisering” är nödvändig för idéers utveckling och levande diskussion. Problemet blir bara då polariseringen – som jag upplever att den polarisering du syftar på, är – inte handlar om “hur”, utan om “om”. För i grund och botten så handlar det ju om man ser socialism som ett mål eller inte – och på vilket sätt så kan man hitta en kompromiss kring det?
Sen är ju polarisering i en diskussion om “hur” bara löjlig. Det gör ju bara att man gräver ner sig istället för att gå framåt…
Har du tänkt på att “påförande av skuld och skam” är en härskarteknik? Tycker du inte att det istället kunde ha vart konstruktiv att tipsa om några intressanta bloggar att länka till, istället för att spela “guilt-by-association”-kortet?