Hur vinna riksdagsval?
By Anders Eriksson • Sep 9th, 2009 • Category: Arvid Falks bloggUnder studentrevolten i Paris, våren 1968, restes parollen “var realist, kräv det omöjliga”. Budskapet är, i sin otydlighet, glasklart: vi bestämmer själva vad som är möjligt och inte. “Politik – kamrater – det är att vilja något. Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen,” skulle vi kanske säga med Olof Palme här hemma i vår egen gråa, reformistiska socialdemokrati.
En av de mest läsvärda, och lärorika, bloggarna just drivs av statsvetaren Henrik Oscarsson. Idag har han ett extremt intressant inlägg, med tydliga beröringspunkter på den socialdemokratiska efter- och förvalsdebatten som just nu förs på debattsidor, bloggar och i partiorganisationen. I inlägget försöker Oscarsson sig på att, med stöd i amerikansk valforskning, reda ut vad som påverkar väljarna i deras partival. Slutsatsen?
Vad man som parti kan rikta in sig på är alltså att försöka förändra det politiska rum i vilket partikonkurrensen äger rum. Genom att töja ut vissa åsiktsdimensioner och krympa andra åsiktsdimensioner kan partiers idealpunkter förskjutas så att relativt sett fler väljare befinner sig tillräckligt nära i det ideologiska rummet för att rösta på partiet (vem sa att inflationskosmologi och väljarbeteende inte är relaterade till varandra?). Eftersom spelarnas (väljares och partiers) positioner är såpass fixa finns inte så många andra partistrategier att följa än att försöka förändra spelplanens utseende.
Det här ska ställas i relation till det inlägg ett antal kommunpolitiker i Stockholms kranskommuner hade på DN Debatt hade för ett tag sedan, där man ville att socialdemokratin skulle lägga sig så nära en föreställd medelklassväljare som möjligt. Om vi ska tro Oscarsson är det inte en särskilt fruktsam strategi varken för att vinna makten eller för att kunna påverka politiken på längre sikt.
Anders Eriksson
Anders Eriksson is Jobbar som generalsekreterare i en organisation i försvarssvängen, men är i grunden utbildad lärare. Socialdemokrat sedan ganska nyligen, har ett stort intresse för sci-fi och Degerfors IF.
Email this author | All posts by Anders Eriksson
Ja, det är ju intressant hur mycket som ändå handlar om kommunikation, eller rättare sagt utformningen av den. Men jag tycker Oscarsson var lite otydlig om vad som är skillnaden mellan “ideologisk position” och t.ex. ett reformförslag som en del av en kampanj. Och kommuniceras inte den ideologiska positionen som partiet har, via just kampanjer? Kan inte den ideologiska positionen “flyttas” i kampanjen? Känns som att modellen är lite väl statisk för att kunna appliceras allt för mycket på verkligheten. Ett parti, som vårt, som har en ideologisk bredd då? Här kommuniceras ju en ideologisk position som snarare är ett “fält” inom det ideologiska rummet.
Men men, den stora frågan är ju då vem som ska utforma/lägga upp kampanjen för att blåsa upp “våra” frågor/värderingar? Vågar man centralt låta oss medlemmar och gräsrötter göra detta? Eller får vi Obama-floskler på Nordkorea-affischer igen?