En inkluderande svenskhet
By Anders Eriksson • Oct 24th, 2009 • Category: Arvid Falks bloggVeckans stora diskussionsämne har tvivelsutan varit Sverigedemokraterna, framförallt utifrån partiledaren Jimmie Åkerströms mycket obehagliga debattartikel i Aftonbladet. Att rasismen är partiets primus motor är knappast något nytt, varför det blir rätt patetiskt när företrädare för partiet nu lämnar för att de tycker att det blivit för rasistiskt.
Nåväl. En intressant diskussion som kommit upp lite i kölvattnet på Sverigedemokraternas framgångar, är den om vårt sätt att se på svenskheten. En diskussion där Åkesson et concortes försökt lägga beslag på, och ta sig rätten att definiera vad som är svenskt och vem som är svensk. I en intervju med den norska tidningen Aftenposten leder detta in på en diskussion om det svenska landslaget i fotboll och på Zlatan Ibrahimovic. Är Zlatan svensk? Åkesson vet besked.
Zlatans spillestil henger selvsagt sammen med hans bakgrunn. Han er ikke noen typisk svensk spiller, hverken på eller utenfor banen.
Må så vara att Zlatan är född i Sverige och aldrig varit annat än svensk, men i Åkessons värld kommer han aldrig att bli det. Det är egentligen inte särskilt märkligt. Det är heller inte något som särskilt utmärker Sverigedemokraterna och deras sympatisörer, utan är ett synsätt på svenskheten som är utbrett och tämligen allmänt. Det är ett synsätt som präglas av en nationalistisk tradition som går under den tyska benämningen Blut und Boden och som kort går ut på att svensk, i det här fallet, inte är något man kan bli utan något man måste födas till.
Jag kommer att tänka på detta när jag, efter en re-tweet från Fredrik Westerlund, hittar en mycket tänkvärd tweet från Max Davidsson.
max_tweets: Det man i Sverige kallar för “andra generationens invandrare” kallas i USA “first generation american”. Tänkvärt.
Det amerikanska synsättet utgår från en annan nationalistisk tradition, som har sin grund i de franska och amerikanska revolutionerna i slutet på 1700-talet. Och det är ett synsätt jag tycker är väldigt sympatisk. Varför kan vi inte se Zlatan, eller varför inte mina svenskfödda, kurdiska arbetskamrater från äldreomsorgen i Uppsala, som svenskar? Varför känns det lite suspekt att prata om “första generationen svensk”, medan det inte alls är lika suspekt att göra detsamma i USA? Hur kan vi göra för att forma en mer inkluderande syn på nationalitet och svenskhet? Diskutera gärna i kommentarsfältet!
Anders Eriksson
Anders Eriksson is Jobbar som generalsekreterare i en organisation i försvarssvängen, men är i grunden utbildad lärare. Socialdemokrat sedan ganska nyligen, har ett stort intresse för sci-fi och Degerfors IF.
Email this author | All posts by Anders Eriksson
Svensk medborgare/medborgarskap : Svensk.
Svårare är det inte.
Så rätt och så riktigt, Anders!
Första generationen svensk, är ett positivare begrepp än “andra generationens invandrare”. Någonstans måste vi väl ändå anta att en individ slutar invandra.
Beträffande USA frodas rasism och främlingsfientlighet på många nivåer i USA:s samhällsliv, men då inte knutet till migrationen i sig utan snarare till en form av essentialistiskt förhållningssätt: det märks främst i framställningen av föreställningar om “vita”, “svarta”, “latinamerikaner”, “infödingar”, “asiater” med flera.
Det är essentialistiska föreställningar eller Blut und Boden som du så riktigt påpekar som bidrar till att skapa vi-och-dem-föreställningar.
Vi har tusentals med utläningar som har kommit till Sverige som varken kan vårt språk eller regler och lagar. Varken vi eller de själva uppfattar sig som svenskar.De har fått svenska medborgaskap utan svenska folkets medgivande!
Detta skulle inte gå i något annat västland vilket är brott både mot Grundlagen EU-RÄTT och intentionerna som står i Meborgarlagstifningen.
Om den nya statens avtal med en ny medborgare där det står om skyldigheter, vandel, m.m.
Inget av detta går man igenom eller skrivs/försäkran avtal om vilket alltid var praxis fram till 70-talet. Vilket görs i alla andra länder i världen!
Det allvarligaste är att det är ett grovt brott mot Folkets avtal med staten.
Sverige har också fått kritik för detta av bla Tyskland eftersom det är också ett EU-medborgaskap man ger.
Sverige tillåter också dubbla medborgarskap vilket är ett brott mot internationell rätt och också mot Grundlagen.
För ett medborgaskap ska gälla enligt internationell rätt så måse det gamla makuleras och intyg måste ges från den gamla staten att det inte gäller fortfarande.
Detta skapar enorma problem för Sverige gällande vårdnadstvister, m.m.
I dagsläget kan vem som helst få svensk medborgaskap vilket inte gör personen i fråga till svensk.
Hade vi haft en Opolitisk Polisiär Författningsdomstol som man har i alla andra västländer så hade den stoppat dessa lagbrott omdelbart.
Här måste hanteringen ändras omedlbart och anpassas till USA, Storbrittanien och våra grannländer.
Det är bara en av bristerna i hanteringen av vår Invandrapolitik som är en asylpolitik?
Som serverar allt för SD på ett silverfat där de kan glida in i Riksdagen på räkmacka.
Vän av Grundlagen
Författningsdomstol nu!
Erik Eriksson
Erik – Hur menar du nu?
“De har fått svenska medborgaskap utan svenska folkets medgivande!” Känns som en väldigt konstig mening. I alla fall om man förutsätter att individer kan få gruppers bemyndigande att godkänna ärenden å gruppens vägnar. För du menar väl inte att varenda kotte här i Sverige ska skriva på en medborgarskapsansökan för att den ska vara giltig?
I och för sig börjar jag fundera på om inlägget inte är från “skämtaren” Eric Ericsson som fixat en pseudo-pseudonym? http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9189632702
Ser inte riktigt var Erik Eriksson hämtar sitt faktaunderlag för de argument han framför.
Här kommer två fakta /artiklar som behandlar frågorna.
I USA hade ett medborgskap som givits på falska grunder omedelbart upphävts och åtal hade inlets mot den tjänsteman som givit det.
Sverige har skrivit på en konvektion som heter New York konventionen från 1963 som utryckligen säger att krigsförbrytares medborgaskap ska omdebart upphävas och åtal ska göra i hemlandet eller det landet där brotten har begåtts.
Uppdagas brottslighet så upphävs medborgaskapet enligt både intenationell avtalsrätt och svensk medborgaslagstifning vilket inte våra tjänstemän följer.
INGEN KONTROLLMAKT FINNS I SVERIGE SOM KAN ÅTALA DEM FÖR BROTT MOT FOLKET ELLER LAGARNA.
Mvh
Erik Eriksson
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=575719
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sevo-kopte-medborgarskap-1.90633
Alltså, USA är ju (med undantag för den bortträngda indianbefolkningen) ett renodlat “blatteland”, där invandringen är något som i den allra största delen av befolkningen har som del av deras identitet – därav “first generation american”.
Men som “andra generationen” själv så tycker jag inte att det där med “svensk” eller inte är så värst viktigt. Hur internationalistiskt är det att hänga upp sig på nationella identiteter överhuvudtaget?
Vi ska inte bygga ett samhälle där man blir “svensk” eller “första generationens svensk” eller “nysvensk” eller något annat fräckt. Vi ska bygga ett samhälle där sånt därnt inte spelar nån jävla roll!