Hur stor är ungdomsarbetslösheten, egentligen?
By Anders Eriksson • Oct 8th, 2009 • Category: Arvid Falks bloggUngdomsarbetslösheten har blivit något av ett slagträ i den politiska debatten i krisens bakvatten. Idag skriver Angeles Bermudez-Svankvist och Clas Olsson, generaldirektör respektive analyschef på Arbetsförmedlingen, på DN Debatt om sättet att mäta ungdomsarbetslöshetens storlek. Och kanske framförallt problemen med det sätt vi använder oss av idag. Enligt den officiella statistiken är 29% av åldersgruppen 15-24 år arbetslösa. Det är hårresande siffror. Eller? Bermudez-Sandkvist och Olsson menar att det kanske inte riktigt överensstämmer med verkligheten.
Det finns också tunga skäl att göra så eftersom SCB i en studie slår fast att merparten av de arbetslösa studerande anser att deras huvudsakliga arbetsuppgift är studier. Beräknat på detta sätt uppgick ungdomsarbetslösheten under andra kvartalet 2009 till 9 procent jämfört med 4,3 procent av den vuxna befolkningen i åldern 25–64 år. Arbetslösheten bland ungdomar är alltså fortfarande betydligt högre, men skillnaden är långt ifrån lika stor som om man jämför de officiella siffrorna från SCB.
Den politiska slutsatsen ur detta är att “några generella ungdomsinsatser är varken nödvändiga eller önskvärda”. De som i första hand drabbas är de som saknar gymnasieutbildning, så satsningar måste göras för att minska andelen som inte tar studenten med fullständiga betyg. Liknande slutsats drar Marika Lindgren Åsbrink när hon kommenterar artikeln, med utgångspunkt i en LO-rapport från tidigare i år.
Både Bermudez-Svankvist/Olsson och Jenny Lindblad kommer fram till samma slutsatser: Det behövs inga generella åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten, utan riktade åtgärder för att få fler att klara gymnasiet.
Även TCO:s Samuel Engblom instämmer i artikelns ambition att få rätsida på statistiken. Calle Fridén och Peter Andersson är mer kritiska till artikeln. Jag vågar mig inte på att göra någon egen bedömning av artikelns innehåll. Däremot kan jag konstatera att det är viktigt att vi har en korrekt uppfattning om sakers tillstånd när vi ska forma en politik för framtiden. Annars riskerar vi hamna helt fel.
Anders Eriksson
Anders Eriksson is Jobbar som generalsekreterare i en organisation i försvarssvängen, men är i grunden utbildad lärare. Socialdemokrat sedan ganska nyligen, har ett stort intresse för sci-fi och Degerfors IF.
Email this author | All posts by Anders Eriksson
Rent allmänt så ska vi komma ihåg att det var den här nya statistiken som vi socialdemokrater anklagade borgarna för att använda för att svartmåla verkligheten under valkampen 2006. Statistiken är till för att mäta sysselsättningsgraden för medborgare mellan 15 och 74 år, för ungdomsstatistiken gäller 15 till 24.
Det handlar ju givetvis inte om arbetslöheten, utan om sysselsättningsgraden. Det är en stor skillnad. Statistiken mäter alltså hur många som inte är löneanställda, men som skulle kunna tänka sig det.
En grupp faller ju automatiskt bort, 15-16 åringarna. Vi har faktiskt skolplikt och dessa ska inte jobbba, hur mycket de än uttrycker att de skullle vilja. Vi vet också att i gruppen 16-19 år går en överväldigande majoritet i gymnasiet, en förutsättning för många yrkesutbildningar. Säkert finns det också bland dessa de som skulle vilja jobba istället, men som inser att de måste gå färdigt gymnasiet för att ha en chans. I gruppen 19 till 24 har du de högskolestuderande, varav många söker arbete för att finansiera studierna. Men arbetslösa? Nja.
De 9 procent som är verkligt arbetslösa är allvarlg nog. De är de som tidigt faller ur systemet, de som redan som 16 åringar lär sig att gå till sociala för att försörjas, som binder sig i ett utanförskap som knappast kan kallas anständigt. Dessa är utsatt för väldigt stora risker och måste bli de som resurserna riktar sig till. De är framtidens underpriviligierade om inget görs.
Så här borde statistik användas för underlag till politik och inte på det kvällstidningsaktiga sätt som ett desperat parti i opposition börjat göra. För inte kan det väl vara en socialdemokratisk idé att alla ungdomar skall lämna utbildningar för att fösas ut i produktion? Eller att pensionsåldern borde ligga vid 74 år!
Här borde partiet stanna till och lyssna på LO. De vet bättre.
Oavsett hur många unga som är arbetslösa anser jag att Arbetsförmedlingen ska prioritera dessa. Inget kan vara viktigare än att få in just dem i arbetslivet.